Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väntan på att nå toppen

/

I ett basläger, 5 200 meter över havet på Mount Everests bergssida sitter Thomas Eriksson och väntar. Han och hans kompisar vill så gärna nå toppen däruppe på 8 848 meter. Frågan är när de får chansen.

Annons

– Vi har det bra trots sjukdomar och krämpor, hälsar Thomas Eriksson som är polis till vardags.

Det är framför allt hosta och magproblem som drabbat honom och hans tre lumparkompisar. De har alla varit uppe på 7 250 meter för att acklimatisera sig men ingen av dem vet hur de kommer att reagera när de ska klättra ytterligare dryga en och en halv kilometer mot himlen. Ingen av dem har heller klättrat med syrgas tidigare.

Just nu kretsar livet kring mat, sömn, väderleksrapporter och ett rävspel kring datum. På berget finns många klättrare men det är några kineser som ansvarar för att ett rep ska dras till toppen. På fredag ska det vara uppe men på Mount Everest är inget säkert.

Thomas vill inte släppa något datum för toppattacken eftersom många runt om i världen följer bloggar och artiklar. Släpps datumet kan det bli rusning och eftersom det är väldigt trånga passager på en del ställen, till och med en stege som ska klättras, kommer de som lämnar lägret sist förmodligen inte att hinna nå toppen.

– De flesta tar nog rygg på kineserna. Vi vet inte om vi också ska göra det eller ha is i magen och avvakta. Men vi har två veckor kvar och dagarna rinner snabbt iväg.

Tills det är dags är det bara att härda ut och vänta i den 30-gradiga kylan och pinande, isande blåsten. Men Thomas och hans kompisar är som forna kustjägare ganska härdade.

– Stämningen är fantastisk. Vi har skoj fast det är långtråkiga dagar.

Mer läsning

Annons