Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wellington vill slåss till sista tabletten

/

Han grät när beskedet kom.
Nu är han stridslysten och fast besluten att Gävles 115-åriga godistradition ska leva vidare.
– Jag ska göra allt i min makt för att fabriken ska bli kvar, säger Wellington Ikuobase, ordförande för Livs-klubben på Cloetta i Gävle.

Annons

Bland klubbens 110 medlemmar är förväntningarna höga. Wellington Ikuobase har ingenting emot att befinna sig i hetluften när det handlar om facklig kamp.

– Solidariteten är i topp. Det är medlemmarna som ger mig energin.

När beskedet om koncernens nedläggningsförslag kom för en dryg vecka sedan trodde Wellington Ikuobase inte sina öron. Var det ett dåligt skämt?

– Jag hade precis varit på ett möte där vi gått igenom koncernens resultat och investeringar, då vid 16-tiden fick jag beskedet på telefon. Jag var förkrossad och grät hela kvällen. Först vid 22-tiden började jag ringa runt till medlemmarna, säger han.

Cloetta vill minska antalet enheter i koncernen och hävdar att Gävlefabriken lämpar sig bäst att lägga ner. Planen är att Läkerol ska produceras i Slovakien och Ahlgrens bilar i Ljungsbro.

Känslomässigt är Wellington Ikuobase naturligtvis negativ till förslaget, men även rationellt.

– Allt är inte siffror, det handlar om kvalitet också. När det gäller hygien- och allergifrågor ligger Gävlefabriken i framkant. Vi har varit testpiloter och att lägga ner oss är som att plocka bort chauffören från en rullande bil.

De fackliga förhandlingarna med arbetsgivaren har bara börjat. Klubben vill i första hand skaffa sig en korrekt bild av läget för att sedan kalla in en löntagarkonsult som kan granska förslaget och ta reda på om alla uppgifter verkligen stämmer.

– Jag vill påstå att förslaget är jättedumt ur ett affärsperspektiv. Här i Gävle pågår en ständig utveckling som gör att vi kan garantera en kvalitet som inte finns på andra ställen, säger han.

Engagemanget och kampviljan finns i blodet. Som ung protesterade han mot diktaturen i Nigeria och blev tillslut tvungen att lämna landet där han fortfarande har många anhöriga som han håller kontakten med.

– I de norra delarna av Nigeria är det många islamister som ställer till oroligheter, men i söder där mina släktingar och vänner bor är det lugnare.

Han var 23 år när han kom till Sverige som politisk flykting. Via Stockholm, Enköping och Bollnäs hamnade han i Gävle där han började dela ut tidningar och gick med i fackförbundet Transport.

– Jag hade kommit till ett nytt land utan mamma och pappa som försörjningsstöd. Jag ville ha ett jobb och bli en del av samhället.

För 15 år sedan fick han jobb på godisfabriken som då hette Leaf, han bytte fack till Livs och engagerade sig i klubben. Sedan sju år tillbaks är han ordförande på heltid.

– Enda sättet att åstadkomma förändring är genom kollektivet. Ingen kan lösa allt på egen hand, men tillsammans kan man lyckas.

Han är en utpräglad föreningsmänniska med flera förtroendeuppdrag, han sitter exempelvis i omvårdnadsnämnden för socialdemokraterna och är även aktiv inom partiet. Han hade ingenting emot Håkan Juholt som person men är ännu mer nöjd med Stefan Löfven.

– Han är kanonbra men lång erfarenhet av fackligt arbete. Nu blåser vindarna åt rätt håll för partiet.

Alla uppdrag gör att fritiden knappt räcker till.

– Jag försöker få mer tid för barnen, en av döttrarna spelar fiol och gillar friidrott och pojken vill att jag ska spela fotboll och dataspel med honom. Mitt största fritidsintresse i övrigt är styrketräning, jag brukar träna tre-fyra gånger i veckan för att må bra och behålla konditionen.

Vad säger barnen om att pappa står på barrikaderna och uttalar sig i media?

– Jag har uppfostrat dem så att man ska kämpa för det man vill ha, sen när man har så att man klarar sig ska man dela med sig åt andra. Men arbetet tar mycket tid, jag skulle inte klara det utan stöd hemifrån.

Mer läsning

Annons