Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dangardt tror på Hofors

/
  • Marie-Louise Dangardt måste hitta besparingar på 15–20 miljoner kronor till nästa år.Kommunalråd och kommunchef (Ulf Strömstedt) i samtal.

Hofors kommunalråd Marie-Louise Dan­gardt, S, säger att hon går igenom sin tuffaste tid som politiker.

Men något större ansvar för kommunens ekonomiska kris vill hon inte ta på sig.

– Med en annan regering så hade vi haft tio miljoner kronor mer att röra oss med, säger hon.

Annons

Det är en utmaning att styra Hofors kommun. Befolkningen minskar med cirka 100 personer varje år och de senaste 15–20 åren har elevkullarna i skolorna minskat med nära 50 procent.

Marie-Louise Dangardt berättar att man nästan firade ett år när befolkningsminskningen stannade på minus 37 personer.

I år kommer kommunen att göra ett underskott i verksamheten på runt 20 miljoner kronor och det pågående budgetarbetet för 2012 handlar mest om hur mycket och i vilka verksamheter man måste skära mest.

Kommunalskatten ska höjas med 50 öre och kan bli högst i Sverige nästa år.

Det är en ständigt pågående nedgång som ska administreras.

Mitt i detta mörker ser kommunalrådet ändå ljust på Hofors förutsättningar.

– Skulle man välja att placera en kommun någonstans i världen så skulle man nog välja att sätta den här. Ta en passare och rita runt Hofors, där har du Falun, Borlänge, Gävle och Stockholm. Mer strategiskt kan vi inte ligga. Men då gäller det att vi tillsammans med våra företagare utnyttjar den situationen. Det är en otrolig utmaning men också en möjlighet som man nästan inte kan föreställa sig.

Men i första hand gäller det alltså att få stopp på en ekonomi i fritt fall.

Marie-Louise Dangardt menar dock att orsakerna till krisen till stor del ligger utanför kommunens kontroll.

– Sverige går sämre och då får vi mindre pengar till kommunen. Vi fick besked i fredags om att SKL skrivit ner skatteprognosen och då blir det fem miljoner kronor i ytterligare försämring för oss. Sedan i somras har det minskat med tio miljoner.

Men det här drabbar väl alla kommuner?

– Ja, men det slår väldigt hårt om man redan är ansträngd.

Vilket ansvar har du som kommunalråd för att situationen är så ansträngd?

– Det gäller att minska verksamheterna och varje år anpassa oss till den faktiska befolkningssiffran, för det är den som är det underlag till pengar vi har varje år. Sedan är det svårt när det är så nätt som det är i de här tiderna, när det dessutom handlar om hur Sverige mår. Vi vet inte i januari när vi sätter igång planeringen vad vi har för pengar att planera med.

Men vad borde du ha gjort för att det inte skulle bli ett underskott på 20 miljoner kronor?

– Just i det här fallet är det himla svårt eftersom det handlar om LSS, nästan opåverkbara individuella saker som inträffat på soc och Ifo (individ- och familjeomsorgen).

Opåverkbara, men var de omöjliga att förutse också?

– Ja, det var de faktiskt. Men det som man borde göra och som vi hela tiden tjatar om är ju att vi ska planera verksamheten så att vi har pengar till den här typen av oförutsedda händelser. Men med krisen 2008 och 2009 har vi inte lyckats med det. Sedan blir jag lite extra frustrerad eftersom jag vet att med en annan regering så hade vi haft tio miljoner kronor mer att röra oss med.

Är det här det svåraste läge du haft att hantera som politiker?

– Ja, det är det.

Ändå har du nästan alltid en optimistisk framtidssyn. Hur orkar du ha det?

– Jag ser möjligheten, för Hofors är så fantastiskt, med tätorten och en landsbygd som är bland de vackraste i Sverige. Det finns fortfarande så otroligt mycket möjligheter. Sedan hörs det röster och det framförs saker anonymt på nätet, men det läser jag inte. Jag gjorde det någon gång när det var något riktigt jäkligt och då skrev jag upp de här pseudonymerna. Det handlar om fem, sex, sju personer som håller på. Jag skiter högaktningsfullt i dem. Däremot pratar jag jättegärna med de som kontaktar mig.

Hon berättar att hon har en bra känsla i kroppen när hon går till jobbet varje morgon. Batterierna laddar hon genom långa promenader runt Hammardammen och precis som många andra Hoforsbor får hon extra energi genom ett engagemang i föreningslivet.

I kommunalrådets fall handlar det om att sjunga i kör – kyrkans Gloriakören.

– När vi hade jubileumskonserten så kom det fram en man efter konserten, jag kände honom inte, som klappade mig på axeln och sa: Nu förstår jag var du får din energi ifrån!

– Oj, nu blev jag alldeles rörd, säger hon, och torkar faktiskt en tår ur ögat.

Mer läsning

Annons