Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Västerhöjden från idyll – till ”Svälthöjden”

/
  • Reima Wårvik, Ove Lindberg och Britt Norman Wårvik agerar ciceroner och visar hur området ser ut i dag.
  • Flygfotot visar Västerhöjden långt innan rivningsplanerna började ta form.
  • Invandrarkillar spelar fotboll på planen på Västerhöjden.
  • En gång fanns en Konsumbutik i området.
  • I dag står ett kommunhus på den plats där bostäder jämnades med marken en gång.
  • Arne Arousell är något av en ­expert på bostäder i Hofors.
  • Västerhöjden fick allt sämre rykte på 80-talet. Ungdomarna började hålla till i kommunens skyddsrum och många var rädda att gå ner i sina källare.
  • På 90-talet startade ett förnyelseprojekt på Västerhöjden för att höja områdets status. Husen rustades upp och fick inglasade balkonger och fönster med tre glas. Två hus byggdes om.

En gång köade folk för att bo på attraktiva Västerhöjden i Hofors.

Men på 80-talet började flyttlassen gå därifrån i stället.

– Nu har området fått dåligt rykte och kallas för Svälthöjden, säger Ove Lindberg, som bott där sedan 1966.

Annons

Västerhöjden ingick i det så kallade miljonprogrammet när massor med bostäder fort och rationellt skulle byggas i hela landet. De första husen stod klara för inflyttning 1963.

På den tiden betalade man 295 kronor i månaden för en lägenhet på drygt 62 kvadratmeter.

Sista huset på Västerhöjden byggdes färdigt 1967.

Lägenheterna beskrevs som ljusa, rymliga och trivsamma. Området hade hög status och folk flyttade dit från när och fjärran.

– Ur arkitektsynpunkt har det aldrig byggts bättre lägenheter i Hofors. De var så bra planerade allihop, säger Arne Arousell, författare till flera skrifter om bostäder i Hofors.

Området inramas av Granvägen, Västerleden och Persfallsvägen och har kvarter med namn som Aniara, Lyran och Vega.

Ove Lindberg flyttade dit från Jämtland 1966. Aldrig före och aldrig efter har så många personer bott i Hofors som det året, 13 377* totalt.

– När jag kom till Västerhöjden var det full fart och livat. Många yngre barnfamiljer bodde där, minns han.

På 70-talet hade invånarna både Konsumaffär och kiosk att tillgå. Nybyggda Petréskolan låg alldeles i närheten och där Björkhagsskolan ligger i dag fanns förut en restaurang och ett ungkarlshotell.

Men så rationaliserades industrin, hyttan lades ner och gruvbrytningen upphörde.

När verksamheten bantades behövdes inte lika många anställda.

Men enligt Arne Arousell var det främst bygget av en fristående förskola som fick folk att vilja lämna Västerhöjden.

– Skolan byggdes på en stor parkering. Det blev svårt att hitta parkeringsplatser, och då ville inte folk bo kvar längre, säger han.

Senare kriser gjorde att bruket fick skära ner ännu mer. Då satte en rejäl utflyttning igång och lägenhet efter lägenhet tömdes på hyresgäster.

Snart föreslogs att de tomma lägenheterna skulle rivas eller göras om till bostadsrätter. Men i stället lades de i malpåse, elen stängdes av och elementen tömdes på vatten. Meningen var att det så skulle förbli tills konjunkturen vände och flyttlassen återvände till Hofors igen.

Men det visade sig vara en ganska naiv förhoppning, folk fortsatte lämna kommunen.

Till slut togs beslut om att byggnader på Västerhöjden skulle rivas. Enligt Arne Arousell har drygt 20 hus nu jämnats med marken.

Han har en förklaring till att just lägenheterna på Västerhöjden fick stå tomma när flyttlassen gick.

– De löd under paragraf 33. Paragrafen innebar att staten och kommunen stod för 80 procent av hyresförlusterna.

En våg av kriminalitet drabbade området på 90-talet.

– Det var mycket bilinbrott, källarinbrott och det snattades och stals en hel del på Konsum, säger Reima Wårvik från Hyresgästföreningen.

Samma årtionde startade ett förnyelseprojekt på Västerhöjden för att göra området populärt igen.

Husen rustades upp och fick inglasade balkonger och fönster med tre glas. Två hus byggdes om helt och hållet.

I dag finns där inga livsmedelsbutiker och ingen kiosk längre. Stora, tomma ytor vittnar om de platser där hyreshus en gång stått.

Ove Lindberg känner inte längre igen många ansikten från när han flyttade dit som ung man i mitten av 60-talet.

Många av de som bor där kommer från andra länder.

Själv har Ove Lindberg blivit området trogen genom alla år.

– Jag tycker det är jädra bra att bo här. Vi har nära till skogen och skidspåren och centrum ligger på gångavstånd, säger han.

* Här räknas utifrån den gamla kommunindelningen, det vill säga det som var Hofors innan kommunen slogs ihop med Torsåker 1971. Sedan dess har invånartalet i den nya kommunen varit högre än 13 377.

Mer läsning

Annons