Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett brev från en sörjande lillebror

Claes Andersson bror vänder sig nu till Gefle Dagblads läsare med sina tankar om det som hände. Eftersom Curt var 18 år yngre kallades han Lill-Klas av sin storebrors vänner.

Annons
"Om det som hänt.

Under hela min uppväxt har jag haft min storebror att se upp till och det har jag verkligen gjort, sett upp till honom som idrottsman, yrkesman, jägare, familjefar men framförallt som människa, han har liksom alltid funnits där för mig och nu är han borta.

Jag kan när jag nu tänker tillbaka inte påminna mig att vi någonsin varit osams och jag har inte heller hört någon komma med något ont om Claes Andersson, att just han skulle drabbas av det onda som skedde i måndags var naturligtvis en slump och konsekvensen av en lång rad tillfälligheter som ledde till den katastrof som tog hans liv.

Hans baneman är unga och skulle kunna ha haft ett gott liv framför sig men de har inte haft de förutsättningar man önskar till dagens ungdom, att hamna i missbruk och kriminalitet som tonåring leder lätt vidare och "vidare" betyder i det här sammanhang inte något positivt.

Den äldre generationen har alltid förfasat sig över den yngres framfart och i alla tider har det funnits bus för att använda polisens uttryck detta oavsett vilka påföljder för brott som olika samhällen tillämpat, de skyldiga till dådet som tog min brors liv kommer förhoppningsvis att ställas till svars och dömas enigt vårt rättssystem och det är gott, den som ger sig in i kriminalitet på den här nivån är säkert medvetna om vad konsekvenserna kan bli.

Att polisen kommer att kunna klarlägga händelseförloppet är jag säker på och att åklagare kommer att kunna väcka välunderbyggda åtal hoppas jag sedan är det upp till domstolen att utmäta straff, är ärendet avslutat med detta?

Nej, samhället måste hjälpa barn och ungdom som riskerar att hamna snett i början av sina liv och med det menar jag redan i skolan och på fritids, görs inte det redan nu undrar någon, jo visst men det gör alltid att göra mer och tro mig det behöver göras mer, besparingar får inte drabba dem i vårt samhälle som verkligen behöver stöd.

Vidare finns det en yrkesgrupp i vårt samhälle som vi ställer höga krav på, dom skall finnas på plats vid behovoch dom skall utan tvekani värsta fall riskera sina egna liv för oss andra,om vi i samhället villha den tryggheten får vi räkna med att avsätta resurser tillordningsmakten i samhället.

Gun har förlorat sin Claes, Thomas & Fredrik sin far, Maria & Maria sin svärfar, Frida, Greta, Julia & den lilla som kommer, sin Farfar.
Jag har förlorat min enda bror,Kerstin sin Svåger,Cecilia & Jonsin Farbror och inget kan ge oss honom tillbaka men vi kan minnas honom som den han var ochminnet kan ingen ta ifrån oss."

Curt Anderson (Lill Klas)

Mer läsning

Annons