Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marja flydde ut ur Bolivia

/
  • Arkivbild Från Bolivia till Peru. Marja Forssman är 21 år, kommer från Ockelbo och reser sedan december förra året runt i Sydamerika. Hon läste samhällsprogrammet med internationell inriktning på Vasaskolan och har sedan dess arbetat inom vården och lärt sig spanska i Barcelona. Hon är aktiv i syndikalisternas ungdomsförbund.

Om jag någonsin undrade över hur det är att leva i en krigssituation eller början på en revolution har jag kommit närmare svaret nu. Att ha varit turist i Bolivias huvudstad La Paz den senaste veckan är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Annons
Sedan en vecka tillbaka har alla vägar till och från La Paz varit blockerade.
Samtidigt som bensinen tog slut strejkade bagerierna och huvudstaden fann sig utan bröd. Vägen till El Alto, där flygplatsen och utfarten till motorvägen Panamericana ligger stängdes helt. Allt fler sammandrabbningar sker mellan polis och demonstranter i stan, som är full av militärer.

På söndagen bestämde jag mig för att det var dags att dra, ryktena talade om att vattnet skulle stängas av och total förlamning av staden utlovades.
Betalade ett - för Bolivia - skyhögt pris för att åka taxi så högt mot El Alto som taxichauffören vågade. När vi började se bildelar ligga och skräpa fick jag börja klättra till fots.
Uppe i El Alto hördes skottlossning och jag rekommenderades att ta en lång omväg till flygplatsen. Överallt fanns militärer i gamla antika stridsvagnar. Jag passerar ett agitationsmöte på ett torg, folk med påkar och svarta fanor av sopsäckar. Tycker att de tittar argt på mig och hastar förbi.

Plötsligt ökar skottlossningen i intensitet och alla människor börjar springa bakom mig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, och en man tar tag i min hand och för in mig på en sidogata. Så träffar jag Manuel i vars hus jag kommer att stanna tills jag äntligen kunde ta mig ut ur La Paz.

Utanför Manuels hus har man hängt en stor hund i en snara, och runt halsen har den försvarsministerns namn på en skylt. I El Alto saknar de flesta utbildning, de styrs av fackledare och är arga. Jag stannar i El Alto ett par dar, vågar inte ta mig ner till stan för stridigheterna har flyttats ner dit, och dessutom är jag rädd att inte kunna ta mig upp igen.
Träffar många människor och har många diskussioner om politik. Det kommer fram att folket här uppe får böta om de inte deltar i manifestationerna, och att de där små soldaterna som skjuter mot dem ofta är deras egna söner. Jag ser sen på TV att en soldat som vägrade skjuta mot demonstranterna blev skjuten av sin egen officerare.

Vi tittar på TV och förfasas. Dödssiffrorna på tisdagen var 74, och över 400 skadade. Sjukhusen pallar inte mer.

På onsdagen betalar jag 60 dollar och flyger med boliviansk militär till Peru. President Goni säger att han inte lämnar sin post.
Grupperna av bönder och indianer säger att de är i "permanent movilistation" och att de inte ger sig förrän Goni ger sig.
Mer blod kommer att flyta och jag är säker på att de fattiga i El Alto kommer att få betala dyrt för det här.

Nyss ute ur La Paz,
Marja Forssman,
Puno, Peru, 15 okt 2003

Mer läsning

Annons