Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vår prins av Ockelbo

Annons

För mig som monarkist är det här en stor dag.

Jo, jag menar allvar. Jag är inte principiell monarkist - en sådan skulle alltid, i alla väder, förespråka monarki som styrelseskick. Det gör ingen nuförtiden.

Nej, jag är i stället för en speciell monarki, det svenska kungahuset. Just för att i vårt land monarkin är blott formell, inte reell.

Jag ser den som ett viktigt, långlivat kulturarv.

Eftersom kungen eller drottningen inte har någon direkt makt kan de inte heller ärva någon makt. Vilket ibland våra republikaner hävdar.

Det finns visserligen en successionsordning och inom den ärver de förstås ett formellt ämbete, liksom glans och ära. Men de bestämmer inte över andra.

Men det är klart att vårt kungahus påverkar våra sinnen, våra tankar, våra föreställningar. Det är inte så konstigt och det stör inte mig. Kungahuset är mytiskt, har nimbus. Har jag inte heller något emot. Tillvaron kan vara nog grå ändå.

Man brukar ibland kritisera denna tingens ordning, monarkin, för att den skulle motverka jämställdheten. Att den inte skulle vara demokratisk.

Men det finns faktiskt en hel del saker som inte i första hand är demokratiska Det finns företeelser där jämlikhet inte råder.

Se bara på konstens värld. Man kan inte rösta om vad som är konst. Det skulle bli enbart löjligt. Man kan inte kräva av konsten att den alltid ska hylla jämlikheten. Då blev den politiskt styrd och så tråkig att klockorna stannade.

Man bevarar gamla byggnader som visar på maktordningar långt från det moderna, demokratiska samhällets ideal.

Så blir historien levande. Man lär sig av den vilket är att hålla flera perspektiv levande samtidigt

Man kan vara emot konstfackselevers arbeten; tycka att de är omoraliska, eller rent av olagliga. Ändå kan de godkännas av lärare och rektorer. Vad en kulturminister än säger.

Framför allt bygger monarkin på traditioner. Dessa behöver inte vara av ondo.

Kungar har i Sverige funnits sedan Hedenhös. Redan på 800-talet när Ansgar var här för att försöka kristna Sverige erinrar jag mig att han hade att göra med en kung Björn (vackert namn!). Lite senare under samma århundrade fanns en kung Olof (också vackert).

Genom historien har den svenska monarkin varit mer eller mindre ifrågasatt men ändå klarat sig. Vissa kungar har nesligen blivit avsatta under direkt förnedrande former. Som Gustav IV Adolf när Karl XIV, den förste Bernadotten kom till vårt land och "ärvde" tronen.

Så jag kan inte tänka mig ett mer historiskt värdefullt kulturarv, kulturminne som sådana brukar kallas, än vårt kungahus.

Bra mycket mer "omistligt" än Strömvallens gamla läktare från 1920-talet, för att ta till en aktuell men möjligen något krystad jämförelse.

Mer läsning

Annons