Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnrättsjurist chockad

/
  • Socialtjänsten vill fortfarande inte ge några kommentarer till det uppmärksammade tvångsomhändertagandet av Thomas Anderssons och Jennie Bergs barn.

Det finns inget som säger att socialtjänsten måste agera på det sätt den gjort i Sandviken. Det säger barnrättsjuristen Lena Celander-Jörgensen.

- Lagen säger inte att man måste handla först och tänka sen. Här har ingen tänkt på vad man gör med barnen. Det är skrämmande.

Annons

Lena Celander-Jörgensen har som jurist jobbat i tio år med rättsfrågor och processer som rör barn, bland annat LVU-ärenden som handlar om tvångsomhändertaganden om barn (LVU står för Lagen om vård av unga).

- Jag har ingen kritik emot att socialtjänsten har – och tar – ansvar för barn som far illa. Det är bra.

- Det jag tycker är så illa är att de så ofta inte sätter barnperspektivet främst, att det inte sitter i ryggmärgen att tänka på hur barnen påverkas av deras ingripanden. Det visar på en oerhörd brist.

Hon har inte läst utredningen bakom tvångsomhändertagandet av Thomas Anderssons och Jennie Bergs två barn, men hon har sett SVT:s Uppdrag Granskning.

- Fallet är inte unikt, tyvärr. Problemet är att det inte verkar finnas något grundläggande system för hur socialtjänsten jobbar.

Hon säger att hon blev chockad över det bristande barnperspektivet i det plötsliga tvångsomhändertagandet av barnen.

- Det är ett väldigt stort misstag att isolera barnen från sina föräldrar och all kontakt med människor de känner i två och en halv månad. Det är ett oerhört ingrepp. Här försvinner barnperspektivet helt.

Hon säger att ett så dramatiskt ingripande måste vara sista utvägen när allt annat är prövat.

- Det står ingenstans att man, efter att en person ringer och påstår något, omedelbart utan reflektion eller vidare undersökning måste tvångsomhänderta ett barn. Det står däremot att man måste utreda och det har man upp till fyra månader på sig att göra.

Lena Celander-Jörgensen säger att socialtjänsten bland annat hade kunnat prata med omgivningen, skola och förskola innan man fattade beslutet att tvångsomhänderta barnen.

Hon tycker att socialtjänsten har en tendens att överreagera i vissa typer av ärenden samtidigt som den har en benägenhet att inte ingripa i andra.

- Det har blivit så i dag att så fort ord som nakna kroppar eller snopp nämns av någon som anmäler då börjar larmsystemet blinka och båten tippar nästan över.

Men det händer väl i nästan alla familjer att en förälder någon gång är naken inför sitt barn.

Om någon då anmäler det, då kan det plötsligt betraktas som sexuella övergrepp av socialtjänsten. Det gör att en anmälan om sexuella övergrepp kan användas för att sätta dit någon. Samtidigt gör man ingenting i andra fall, trots att det kan finnas flera orosanmälningar.

Hon tror att det kan bero på prestige hos enskilda tjänstemän att socialtjänsten, när tingsrätten friat föräldrarna från alla misstankar om övergrepp, ändå inte lät barnen komma hem.

- Socialtjänsten har ju eget veto, men det är ju egentligen märkligt med tanke på att tingsrätten har en högre bevisbörda.

Socialtjänsten brukar hävda att de tittar på andra saker, men när man frågar vad det är för saker så handlar det ofta om helt subjektiva upplevelser; de tycker, upplever eller känner saker och vet bättre än rättsväsendet. De agerar maktfullkomligt. Det är ett jätteproblem. Och det drabbar barnen.

Det har blivit så i dag att så fort ord som nakna kroppar eller snopp nämns av någon som anmäler då börjar larmsystemet blinka och båten tippar nästan över. Men det händer väl i nästan alla familjer att en förälder någon gång är naken inför sitt barn.

Mer läsning

Annons