Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inges sista julbord står dukat

/
  • Sista julbordet för La Patron Inge Lindgren. I 34 år har han dukat upp sitt berömda julbord i Gysinge för matfriska gäster.
  • Sammanlagt har det gått åt 130 kilo julskinka som hungriga julbordsgäster stoppat i sig.

Krögaren Inge Lindgren förbereder sitt sista julbord på Gysinge Wärdshus.
– Visst känns det lite vemodigt att behöva lägga av, säger Inge Lindgren och tittar på julbordet som blir hans 34:e på värdshuset.

Annons

Julbordet består av mellan 70 och 80 olika maträtter. Det mesta framtestat i det egna köket.

– Jag är nog en av de få krögare som kokar skinkan själv. Det har jag alltid gjort för jag vill inte gå miste om det fantastiska skinkspadet som jag sedan kokar kålsoppa på, säger Inge.

Att berätta om julbordet och hur han experimenterat fram de olika rätterna, främst alla sillsorter och strömmingsinläggningar, har blivit en passion. Det här är ju hans liv men nu tvingas han sluta med det bästa han vet.

– Jag ska väl villigt erkänna att det inte är speciellt roligt att sluta. Men jag börjar bli gammal och det finns inte mycket ork kvar i kroppen. Jag är helt enkelt slut när jag kommer hem på kvällarna, förklarar Inge.

Han är på väg att sälja sitt kära värdshus. Men nya projekt snurrar i skallen på honom.

– Det är lite för tidigt att börja snacka om det i dag, men klart är att jag inte kommer att ligga hemma på soffan och ta det lugnt.

Inges första julbord var 1959 på anrika Grand Hotel i Stockholm.

– Då var jag elev och det var jättespännande att få vara med. Sedan har jag åkt runt och arbetat på massor av hotell och med deras julbord.

Något julbord som du speciellt minns?

– Det ska vara det på Stadshotellet i Karlstad 1964. Där fanns otroligt skickliga kallskänkor som gjorde utsmyckningar som jag aldrig sett vare sig förr eller senare. Där fanns också en njursauté som var gudomlig.

Bästa julbordet?

– Det är onekligen det julbord som fanns på Frimurarhotellet i Linköping på 60-talet. Det innehöll allt. Men Operakällaren har också haft julbord som varit i den yppersta klassen.

Bästa kockarna?

– Absolut Tore Wretman, men även en kock som Werner Vögeli höll världsklass.

Vad anser du är det bästa på ditt sista julbord?

– Jag har fått mycket beröm för mina sillinläggningar och så för julskinkan och lutfisken. Min lutfisk får koka länge på låg temperatur och det gör att den blir som den finaste fiskfilé. Det finns också personer som har beställt min julskinka och det är ett bevis på att den är god.

Till årets julbord har det bland annat gått åt 70 kilo sill, över hundra kilo lax och 130 kilo skinka. Förberedelserna började tidigt i höstas för att allt skulle bli klart i tid.

Det blir inget julbord för familjen Lindgren på julafton.

– Jag har hittat en fin älgfilé som vi ska äta. Dottern Emelie Linde är kantor och ska spela på julnattsmässan i Sandviken. Då passar det bra att äta före mässan.

Inge Lindgren kommer inte att lägga slevarna på hyllan vid nyår.

– Jag ska hjälpa den nye krögaren att komma igång. Lite erfarenhet av värdshuset har jag fått under alla åren och den erfarenheten vill jag dela med mig.

Familjen ska bo kvar i Gysinge. Därifrån har han inte långt till födelseorten Skogsbo utanför Avesta. Han var faktiskt med och bildade hockeyklubben i Skogsbo 1959 och spelade också i A-laget.

Nu blev inte Inge en lika berömd hockeyspelare som Niklas Lidström, kanske hockeyvärldens bästa back.

Men å andra sidan blev inte Lidström en lika berömd kock som Inge Lindgren.

Mer läsning

Annons