Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känslosamt möte i Årsunda

/
  • Stefan Lindh med Eskos son Ronald Lundgren och dotter Carina Lindkvist.
  • Ronald hade med sig bilder på sin far och när Stefan fick se dem sa han:– Ja, det är han som räddade mig.
  • En av Europas bästa handkirurger opererade Stefan och såg till att skadorna inte blev så allvarliga som befarats.
  • Skräpet ligger kvar än i skogen i Årsunda och är nu rejält sönderrostat.

Blodet forsade ut när Stefan Lindh skar av handleden under en orienteringstävling i Årsunda 1978.

Men han räddades av Esko Lundgren från Sandviken.

I går återvände Stefan för första gången till platsen – med Eskos son och dotter.

Annons

Stefan Lindh var 16 år när han tävlade för Borlängeklubben Stora Tuna i Årsunda den första maj 1978.

Cirka en kilometer från målet fick han syn på en kontroll i en grop bland träden.

Han sprang ditåt, men snubblade på en tråd och föll så illa att han skar upp hela handleden.

– Jag föll i en hög med skrot och bråte. Nio senor skars upp. Blodet sprutade som från en vattenslang, berättar han.

Esko Lundgren från Sandviken var på väg mot samma kontroll när han hörde någon ropa på hjälp i närheten.

Han fick syn på Stefan och såg vad som hänt och avbröt genast tävlingen för att hjälpa honom därifrån.

– Esko hade sjukvårdsutbildning. Jag ville springa för att få hjälp. Men han sa att nu går vi sakta så att du får ned pulsen, berättar Stefan.

Esko stödde och bar Stefan en kilometer genom skogen till målet vid Årsunda Idrottsplats. Därifrån kördes han i ambulans med poliseskort till Sandvikens sjukhus.

På sjukhuset syddes stora kroppspulsådern och alla senor ihop och sedan fördes han till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Än i dag, 33 år senare, har han problem med handen.

– Hela nervpaketet gick av och jag kan inte sträcka ut fingrarna helt. Jag har dålig känsel i handen och har svårt att plocka upp småsaker. Förra året kröp det upp en glasbit från såret, den hade legat där i över 30 år.

I går återvände han för första gången till platsen där han varit nära att förblöda. Han har inte träffat sin räddare sedan händelsen och i augusti 1995 gick Esko Lundgren bort.

Men för första gången fick han träffa Eskos anhöriga, sonen Ronald Lundgren och dottern Carina Lindkvist.

De var båda med under tävlingen i Årsunda och Carina har minnen av vad som hände.

– Jag minns ambulanserna vid målet och kommer ihåg att pappa sa att han fått hålla ett tryck mot såret hela tiden för annars hade blodet sprutat ut. Pappa hade varit verksam inom Röda Korset i militären och visste vad som skulle göras.

Det blir ett känslosamt möte när Stefan, Ronald och Carina möts i Sandviken och pratar om vad som hände för 33 år sedan.

Därefter åker till platsen där dramat utspelade sig. All rostig bråte ligger kvar och Stefan tar bild efter bild av gropen och sakerna som fått en så stor betydelse i hans liv.

Han har sparat fotografier av Esko och när Ronald tar upp bilder på sin far säger han genast: ”Ja, det är han som är med på bilderna som jag har hemma.”

I bilen på väg därifrån berättar Stefan att hans mamma led värst den där dagen i maj 1978.

– Hon var ute och gick i skogen och fick först höra att jag bara fått ett litet skärsår. Men när hon kom till målet såg hon att en av mina skor var alldeles blodig. Senare på sjukhuset fick hon syn på kläderna som de skurit av från kroppen och de var också helt blodiga. Hon slutade med orientering efteråt. Mina bröder också. Men jag fortsatte elitsatsa fram till 86-87 och började då med triathlon i stället.

Stefan Lindh är nu 49 år, bor kvar i Borlänge och jobbar med fartkameror för Trafikverket.

Jag föll i en hög med skrot och bråte. Nio senor skars upp. Blodet sprutade som från en vattenslang.

Mer läsning

Annons