Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mansikamark – ett riktigt smultronställe

/

I närheten av Gammelboning, i finnskogen mellan Kungsberg och Jädraås, ligger den lilla byn Mansikamark på sluttningen väster om Jädraån.

Annons

Här, i det gamla föräldra-hemmet invid byvägen, tillbringar Inga Lena Olsson Lias i stort sett all ledig tid.

Hon föddes i huset för 63 år sedan och efter mammans död för några år sedan har hon med varsam hand skapat en riktig sommaroas för sig själv och maken Sture, en miljö som ger henne både lugn och ro och kreativ stimulans.

– Det är mycket att pyssla med men det är så lugnt och skönt här så jag kan ändå slappna av, säger hon.

Här ryms stilar och detaljer från alla decennier sedan 1930- talet, då huset byggdes av Inga Lenas far.

Helheten är charmig och hemtrevlig, inte minst tack vare den inramning som de många krukväxterna ger. Speciellt vinterträdgården, som Inga Lena ritat själv, är ett crescendo av växtkraft.

– Det första jag gjorde efter att mamma dött var att bygga den här vinterträdgården. jag behövde någonstans att ha alla blommor, berättar hon.

Bland blommorna märks en och annan raritet, som herrgårdspelargonen i köksfönstret. Den har hängt med sedan Inga Lenas mormors tid.

Mormors hus är förresten närmsta granne efter byvägen. Nu är det förfallet och Inga Lena har köpt fastigheten för att kunna rusta upp den.

Tidigare har Mansikamark befolkats av stora delar av hennes släkt, och fortfarande har en bror stuga i byn.

Totalt finns ett par, tre gårdar som bebos permanent och några fler som är fritidsboenden. Annars är det de vilda djuren som är flest i antal. Rävar, rådjur, älgar, grävlingar och en och annan sork syns regelbundet. Lite mer sällan tittar de stora rovdjuren fram, som lo och björn.

– En granne såg en björn här bredvid nyligen och i höstas såg jag en björn en bit bort på vägen, säger Inga Lena.

En upplevelse hon inte verkar störas av.

Då har hon oroats lite mer när det gäller bygget av den stora vindkraftparken som pågår några kilometer upp i skogen.

Men även där känner hon sig lugnare nu.

– Det är så pass långt ifrån ändå och man hör inte när de jobbar däruppe i alla fall, säger hon.

Runt huset och framför allt på sluttningen nedanför finns en kärleksfullt omhändertagen trädgård.

Nu växer det med raketfart efter allt regnande och i trädgårdslandet skjuter idel godsaker upp ur jorden: Sparris, morötter, dill, potatis, rödbetor och olika sorters bönor och sallad.

– Och så har jag satt dalior mitt i alltihopa, säger Inga Lena och skrattar.

Att det hela tiden finns massor att göra stressar henne inte.

– Jag har ändå väldigt svårt för att sitta och inte göra något. Jag tittar sällan på tv till exempel.

Det finns dock ett ställe där hon har lite lättare för att sätta sig och det är på den lilla morgonbalkongen i österläge. Där har hon sitt smultronställe på smultronstället.

– När jag öppnar den balkongdörren känner jag mig som när jag var liten igen, säger hon.

Mer läsning

Annons