Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På måndag ­kommer antologin om Stig Sjödin

/
  • Bernt-Olov Andersson och Per Helge är redaktörer för antologin som kommer ut på måndag.

Sandvikens store diktare som gick ur tiden för 18 år sedan, men är aktuell igen. Stig Sjödin sällskapet ger nu ut en antologi med poetens verk.

Annons

På måndag kommer en antologi om Stig Sjödin med förord av Göran Greider ut. Poeten från Sandviken som inte bodde i Sandviken. Stig Sjödin föddes 1917 och var precis som sina ortsbröder förpassad till bruket och fabrikens dån ”vid lyftkroken mellan första och andra valsparet i 413”.

Viljan att formulera sig i skrift ledde dock till studier och ett annat liv än det som var utstakat för honom. Hans dikter om brukslivets vedermödor och glädjetillfällen har gjort honom till en älskad lokalhjälte, trots att han tidigt flyttade från kommunen.

Den aktuella antologin ”Söndagsbarn ska mycket se” har sammanställts av Per Helge och Bernt-Olov Andersson, båda före detta ordförande i Stig Sjödin-sällskapet och själva poeter och författare. De säger att bruket var grunden för hans skrivande, även om han rörde sig ifrån ämnet senare i sin karriär.

– Han jobbade själv på rörvalsverket i sex år och beskrev positiva och mindre positiva sidor av livet. Kamratskapet och solidariteten, men också slitet, utsugningen och bristen på synen av människovärde, säger de.

Klassamhället på ”den gamla bruksorten” var strikt uppdelat. Arkitektoniskt kan man se det som ett samhälle som lades ut i skikt, menar redaktörerna. Kyrka och huvudkontor, följt av direktörsbostäder och på passande avstånd fanns arbetarbostäderna där folket bodde.

Det är i mångt och mycket en gräns som har suddats ut, men som på andra sätt finns kvar. Det är en gräns som Stig Sjödin skrev om och som eftervärlden kan läsa och jämföra med dagens samhälle. Skikten finns kvar, men det är inte längre arkitektoniska skikt, de blev geografiska när bruksortens huvud, Sandviks huvudkontor bestämde sig för att de jobbade bättre i huvudstaden, än i bruksorten.

Mer läsning

Annons