Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Robot förenklar för bonden

/
  • Kon Gerda stod ställde sig först i kön i väntan på att mjölkroboten skulle diska sig själv.
  • Kenneth och Lars, far och son. Gården ska gå över från den äldre till den yngre.

På ett år har Sveriges bönder blivit mindre optimistiska, visar den årliga undersökningen Lantbruksbarometern.

– Men jag sover lugnt om natten, säger Lars Zetterlund i Storvik, som med sina 34 år tillhör en krympande skara yngre mjölkbönder i landet.

Annons

Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, undersöker varje år attityder och framtidstro bland landets lantbrukare.

– Optimismen har blivit försiktigare, sammanfattar Bengt-Olov Renöfält, affärsrådgivare på LRF Konsult, som besökte Björsveds lantbruk utanför Storvik för presentera resultaten.

– Trenden är också att gårdarna blir färre och större och man byter till ny teknik, säger han.

Björsveds lantbruk visar på både problem och möjligheter som många jordbrukare ställs inför. Nyligen stod ägaren Kenneth Zetterlund inför ett vägval.

Göra dyra investeringar för att kunna producera ekologiskt och krav-märkt. Eller avveckla och så småningom kanske upphöra med lantbruket.

– Det blev att vi satsade. Att inte göra hade varit ett ta ett steg tillbaka.

Flera miljoner plöjdes ner i verksamheten.

En ny mjölkrobot, som innebär att korna själva bestämmer när de vill bli mjölkade, frigjorde tid för andra sysslor på gården.

I ladugården bilades betongen bort. I stället la man in gummimattor för korna att ligga bekvämt på.

Satsningen blev meningsfull tack vare att Kenneth Zetterlund är lyckligt lottad vad gäller det allra viktigaste för många lantbrukare – han har någon som kan och vill ta över efter honom

– Nog har jag bestämt mig för det. Det är bara en förhandlingsfråga, om priset, säger äldste sonen, Lars Zetterlund, 34, med ett skratt.

Han förklarar hur mjölkroboten fungerar. Kon Gerda vill lätta sina juver och står först i kön. Hon får vänta en stund eftersom roboten håller på att diska sig själv.

– Tidigare var man bunden till att korna skulle mjölkas två gånger varje dygn, samma tidpunkt jämt. Nu gör korna det själva och man får rycka ut bara när larmet går att något inte fungerar.

– Så å andra sidan har man jour jämt! säger Lars Zetterlund.

Han har jobbat som rörmokare, kört lastbil på heltid och haft andra jobb. Men nu har han vänt hem till gården.

Synen på yrket som mjölkbonde är både affärsmässig och en fråga om livskvalitet.

– Just nu ser vi en avmattning i efterfrågan på ekologiskt framställda livsmedel. Det är hela tiden konsumenterna bestämmer, i butiken, vad vi ska producera. Alla kan inte hålla på att bygga Saab-bilar som ingen köper.

Förhoppningen och tron är att efterfrågan på ekologiskt producerad mjölk återkommer när konjunkturen vänder. Under tiden fortsätter Lars Zetterlund att trivas med att vara mjölkbonde på pappans gård:

– Jag upplever årstidens växlingar. Det är roligt med djur. Och fast jag är väldigt bunden så finns det en frihet i det.

Frihet eller inte så är yrken inget nio till fem-jobb. Det finns alltid sysslor som behöver göras, och man bor på sin arbetsplats.

Lars Zetterlunds flickvän Cecilia har ett vanligt jobb, som personlig assistent i Hofors.

Klarar hon av ett liv som kretsar kring djuren och gården dygnet runt, tolv månader om året?

– Hon är inte intresserad, på samma sätt som jag. Men det viktiga är att det finns förståelse. Och ber jag henne att hjälpa mig med djuren en lördag så gör hon det, säger Lars Zetterlund.

Mer läsning

Annons