Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sandvikenkvinnan bekräftar sexchatt – men nekar till brott

Mm, den sista skulle kunna vara ett av mina barn”. ”Det finns några riktigt goa på dottern”. ”Synd att du inte har nån liten där”.

Annons

Ord från den 49-åriga kvinnan från Sandviken till den 43-årige huvudmannen. Fragment ur chattloggarna.

I nästan två års tid sexchattade hon med mannen om grova övergrepp på barn. Hon tog emot bilder och filmer där barn kränks, utnyttjas eller ”utsätts för särskilt hänsynslös behandling”, som åklagaren Niclas Eltenius uttrycker det.

Hon nekar till brott, hävdar att hon saknar uppsåt. Det skapar förvirring i rättssalen, även hos domaren.

– Det verkar ju som ett erkännande det här...? säger domaren, lagman Lars-Erik Bergström.

För kvinnan bekräftar, samtidigt som hon nekar till brott, alla omständigheter som lett fram till att hon hämtades av polisen en tidig torsdagsmorgon i november förra året och nu sitter framför en domare i en rättssal i Falun i en roströd, lite noppig, kofta.

Hon var medveten att det var barnporr hon fick skickat till sig. Hon öppnade ändå bilderna och filmerna, tittade och kommenterade. Hon deltog aktivt i konversationerna, drog på eget initiativ in sina egna barn och framförde tydliga önskningar om vilka sorts bilder hon ville ha skickade till sig; ofta eller alltid små barn tillsammans med vuxnas könsdelar.

Det juridiska försvaret är att hon saknade uppsåt; hon raderade bilderna efteråt eftersom hon egentligen inte ville ha dem. Det finns därmed inget uppsåt till innehav, det brott hon huvudsakligen misstänks för, argumenterar hennes advokat Lena Nyström.

Ändå är vid hennes personliga försvar som det blir så svårt att få ihop det. Å ena sidan ”spelade hon med” för att hon var rädd för mannen. Å andra sidan hoppades hon på ett seriöst förhållande med honom.

– Från början visste jag ingenting. Sen när jag förstod vad det här var för nåt då talade han om att han kunde dela chattarna med andra så att andra kunde se. Då vart jag rädd. Jag satt med släckta lampor hemma på kvällen.

Åklagaren frågar varför hon upprätthöll kontakten så länge med mannen.

– Jag var så enfaldig att jag trodde att det kunde bli nåt mellan oss. Och jag var nyseparerad och visste inte riktigt hur man betedde sig i relationssammanhang. Jag ville hålla honom nöjd så att han skulle vilja träffa mig igen. Jag är inte intresserad av barn på det där viset. Men jag tordes inte säga ifrån.

Trots att hon visste att han var intresserad av övergrepp på barn inledde hon en sexuell relation med honom. De träffades hemma hos henne.

– Men varför träffade du honom om du var rädd för honom? undrade åklagaren.

– Jag tordes inte annat.

Men hur, om du tog avstånd från sex med barn, kunde du då chatta sexuellt om dina egna barn?

– Jag tordes inte annat. Det var bara att hålla med.

Förhöret mynnar ut i den uppenbara frågan.

– Men kunde du inte ha sagt: ”Jag vill inte ha några bilder, jag är inte intresserad?

– Nej, blir svaret.

Senare säger hon att hon i sitt tidigare förhållande varit förtryckt och att därför varit sårbar och bara längtat efter bekräftelse. Hon är ledsen nu.

Det framgår inte om det är för att hon nu sitter här i rättssalen, för att hon blev ertappad, eller om det beror på att hon inte längre kan se på sina barn med samma blick som för länge sedan. Innan mamma började chatta.

Mer läsning

Annons