Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sandvikens Amazonas – en å fylld med bråte

/

Veijo Vähäkuopus tar oss med på en åktur från stenbryggan i Sandviken. På taket sitter eller ligger den jättelika schäferhunden Bamse.

Annons

Veijo är ofta ute på sjön, flera dagar i veckan.

Han tar oss ut för att visa hur Jädraån fått förfalla de senaste åren.

Så fort han svängt runt den jättelika slagghögen på Sandvik och får åmynningen i sikte pekar han ner och säger:

– Redan nu ser man bråte. Där är en stam som flutit ner och fastnat i sjön.

Veijo styr in båten i ån och fortsätter uppströms i riktning mot Ockelbo. Hela tiden får han köra i sicksack för att undvika träden som ligger över och under vattenytan.

Fotografen paddlade kajak här i sin ungdom och berättar att det inte alls var så illa ställt på den tiden.

– Då kunde vi paddla fyra i bredd, säger han.

– Men som du ser så skulle inte det gå i dag, säger Veijo.

Snart blir sceneriet nästan drömlikt vackert med den lummiga, täta vegetationen och de långa träden som bugar och speglar sig i vattnet.

Bara värmen, krokodilerna och aporna i träden fattas för att det skulle vara på pricken likt en färd på Amazonfloden.

Vid vissa partier blir det så smalt mellan träden och bråten att båten nätt och jämnt kan tråckla sig förbi. Oljetunnor skrotar under ytan och tomma ölburkar flyter omkring här och där.

Båten lyckas precis, på decimetern faktiskt, ta sig under först en järnvägsbro, sedan en gångbro och därefter bron till gamla Gävlevägen.

Vi fortsätter uppför ån och slinker snart under riksväg 80 också. Vid stranden syns hus och nere vid bryggorna guppar båtar i det krusiga vattnet.

Ån slingrar i avlånga kurvor och då och då måste Veijo ducka för grenarna i träden som lutar över vattnet.

Ett stycke uppför ån, innan forsen tar vid, styr han in mot en brygga. Han dukar fram kaffe och bullar på fördäck och ger oss varsin kudde att sitta på.

– Här är mitt smultronställe. Hit till lugnet och tystnaden kommer jag ofta. Då sitter jag här och fikar medan hunden springer i skogen.

– Men jag skulle vilja veta vem som är ansvarig för att ån hålls i skick. Det vore guld värt om någon tog sig an att rensa den från träden och bråten. Då skulle säkert flera komma hit i sina båtar.

Mer läsning

Annons