Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: Sandvikenborna hyllade sina stålmän

/
  • I går fick Sandviken äntligen hylla sina hjältar.
  • En hänförd supporter fick autografer i går.
  • Karin Björk fick sin bandyportfölj signerad.SM-bucklan med stålmän Daniel Berlin                    och Joel Othén.
  • Daniel Mossberg hade inte guldhjälm men väl en guldklimp i famnen.
  • Melvin Eriksson, Wille Fernstedt, Calle Helmersson, Melvin Hedman, Jesper Jäderström, William Göransson Ferry, Robin Östblom, Marnix van Heusden och Robin Berglund spelar i SAIK:s yngsta trupp.
  • Joakim Bergman och Daniel Berlin skriver autografer mot kafé Selmas fönster.
  • Syskonen Arvid, Axel och Klara Berglund med kusinerna Olle och Ebba Björk är inbitna saikare som självklart ville fira sitt lag.
  • Maria Yasseri kramade Pigge.

Det brukar heta att allt inte är svart eller vitt. Det är inte sant. För i Sandviken i går var allt svart OCH vitt. Med inslag av guld. Efter en lång veckas väntan fick tusentals Sandviksbor äntligen hylla sina stålmän i Krysset.

Annons

Fanfarer, jubel och kärlek fick de ta emot. Och kärleken är besvarad. För SAIK utan dem som är Sandviken är som Sandviken utan SAIK – en omöjlig tanke.

Det var en trängsel där alla fick plats, som det brukar vara när de svartvita ska hyllas. Åldersspannet gick från barnvagn till rullator.

Under scenen där coverbandet DuoJag spelar får ett gäng tonårstjejer utlopp för känslorna i en glädjedans med bandyklubbor.

Robin Berglund är åtta år och en liten stålman. Tillsammans med sina lagkamrater väntade han på sina hjältar. Lite nervös var han också.

– Ja, för vi ska göra nån sorts parad.

För en dryg vecka sedan, guldsöndagen, var han för första gången på plats på Studenternas i Uppsala.

– Härligt var det. Det var roligt, allt där var roligt. Och matchen var ju så spännande, säger han.

En bit bort kramar Maria Yasseri om maskoten Pigge.

– Jag kom från Iran till Sandviken 1987. Min son började spela bandy. Jag älskar SAIK och bandy, det är så mycket kärlek. Jag är frisör, hos mig får alla SAIK:are rabatt. Tyvärr såg jag inte finalmatchen i Uppsala, vi brukar alltid åka ner, men i år hade jag i stället gott sällskap av mitt barnbarn framför teven, säger hon.

Ebba Björk, snart 14 år, var på plats med syskon, mamma, moster, kusiner och sin kamera. Hon svarar snällt på den obegripligt dumma frågan varför hon var där i går.

– Jamen, de vann ju. Vi ska ju fira såklart, säger hon.

Mamma Karin har tagit med sin bandyportfölj, som hon vill ha signerad. På hennes mössa står favoritens nummer: 44. Men, Zeke, som också lystrar till Daniel Eriksson, var inte på plats i går. Guldhjälten, som avslutade en lång och gyllene bandykarriär med att avgöra SM-finalen i förlängningen, firade på annan ort.

– Det var en liten miss, men huvudsaken är att han har det bra där han är, säger Karin.

Familjen Björk var självklart på plats på Studenternas.

– Jajamensan. Hela familjen har varit på de flesta hemmamatcherna också. Studenternas är alltid festligt och det var förstås superhärligt i år. Men det var fruktansvärt när det var 4–2. Då nästan grät jag, säger Karin.

Så äntrar stålmännen scenen. Sorlet tystnar. Sedan stiger jublet och når sin höjd när Daniel Berlin bär in bucklan.

– Det här känns obeskrivligt, det går inte att förklara, säger han.

I ett hyllningstelegram från kommunalrådet Peter Kärnström, som var på S-kongress och inte kunde vara på plats, återgavs Zekes ord på Studenternas: ”Tillsammans gör vi varandra bättre. Tillsammans är vi oslagbara”.

Och Karin får sin portfölj signerad. Nu får den vila till nästa säsong.

Mer läsning

Annons