Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Upprörda känslor på Murgårdsskolan

SANDVIKEN
- Vi är förtvivlade. Ledsna och djupt oroade för barnens skull och förbannande över hanteringen. Vi vet inte vad som hänt våra barn. Jag säger "våra" för att de ju hör hit till Murgårn. De är så rotade och en så självklar del här på skolan.

Annons
Kerstin Engström är kurator på Murgårdsskolan och mycket upprörd av myndigheternas behandling av barnen.
- De utsätts för ett omänskligt lidande, ovärdigt ett land som undertecknat Barnkonventionen. Att ett barn, här är det fyra, alltid ska behöva gå och vara rädd, alltid känna oro och ångest, det räcker för mig. Ingen får behandlas på det här sättet. Det strider mot all humanitet.

Förlorade kontakten
Barnen i den utvisningshotade familjen förlorade i april kontakten med sin mamma sedan hon drabbats av en psykisk kollaps. Då hade de sedan en längre tid tillbaka bara haft begränsad telefonkontakt med pappan. När det blev känt att syskonskaran på fem barn, det yngsta fyra år, under flera dygn levt ensamma i en rivningslägenhet i Sandviken omhändertogs de av socialtjänsten. De placerades i två jourfamiljer i Sandviken. Hos en av dessa finns nu det yngsta barnet kvar.
- Jourfamiljerna har det också väldigt jobbigt just nu. De har varit bra för barnen. Jag tror att de under sin kaotiska tid i Sverige haft mest stabilitet där. Ändå mår de alla väldigt dåligt. De äter inte, sover inte. De säger att de är rädda för att sova eftersom de närsomhelst kan bli hämtade, säger Kerstin Engström.
För ett halvår sedan, när barnen omhändertogs i rivningslägenheten, ville Kerstin Engström inte kommentera saken. Det vill hon nu.
- Jag tyckte då, och även nu, att skolan måste få vara en frizon för barnen. Jag litade på att myndigheterna skulle göra det som var bäst för barnen. Men det var sex månader sedan. Jag finner mig inte längre i att sitta och vänta och vänta, samtidigt som vi alla ser hur barnen blir trasigare och trasigare.

Socialtjänsten
Hon och skolan har flera gånger vänt sig till bland annat socialtjänsten och Bup med sin oro för barnens situation. Efter försvinnandet i torsdags har de haft flera kontakter med polis och socialtjänst.
- Men vad ska de göra? Jag vet att de gör vad de kan utifrån de bestämmelser som finns. Problemet sitter högre upp, hos migrationsverket, i systemet.
Ingen från Migrationsverket har kontaktat Murgårdsskolan i sin utredning om familjen får stanna i Sverige eller inte.
- Jag inser att vi inte kan påverka så mycket, men jag önskar att vi ändå hade blivit lyssnade på, säger rektor Johan Larsson.
Tillsammans med Kerstin Engström, biträdande rektor och de lärare som undervisat barnen under deras år på skolan sluter han upp i en protest mot hanteringen av ärendet. Johan Larsson är försiktigare i sina uttalanden, men omisskännligt upprörd.
- Det här är mycket svårt och jag vill inte amatörpsykologisera, men att de här barnen mår dåligt, det syns. Det går inte att säga annat. Jag vill inte att det här ska bli en snyftare från oss på skolan. Det jag personligen vill få fram, understryka, är att jag verkligen ogillar vad systemet gör med människor, säger Johan Larsson.
Lärarna Eva Dufke och Ulla Göransson beskriver barnen.
- Det låter kanske lite konstigt med tanke på de fruktansvärda omständigheterna, men de här barnen är väldigt begåvade och framstående, i samtliga ämnen faktiskt. De har lärt sig svenska otroligt snabbt. Jag har tänkt många gånger att det är otroligt att de överhuvudtaget fungerar, säger Ulla Göransson.

SOFIA ÖHLANDER

Mer läsning

Annons