Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våld och trakasserier varje dag

/
  • – Varje dag var det något man gjorde mot Johan för att han skulle veta att han var ingen, berättade Micke Löfdahl. Mot slutet av föreläsningen berättade han också att det var han själv som var Johan.

Han blev mobbad och misshandlad under hela sin uppväxt, både hemma och i skolan. Sedan började han slå själv. I går berättade sandviksbon Micke Löfdahl den gripande historien om ”Johan” för ett par hundra Bessemerelever.

Annons

Det är inte förrän på slutet som Micke Löfdahl berättar att det är han själv som är Johan. Då har ett par hundra tonåringar suttit knäpptysta i en och en halv timme.

Historien om Johan är en historia om en pojke som växer upp på en mindre ort i Norrland tillsammans med sin lillebror och sin alkoholiserade pappa. Det är en historia om ett barn som aldrig får det som alla barn har rätt till – kärlek, respekt och trygghet.

Johans tillvaro präglas genom hela uppväxten av en oändlig serie övergrepp, både hemma och i skolan. Det är allt från mobbning till grövre kränkningar till ren misshandel.

En dag när han kommer hem från skolan sitter pappan med en öl vid köksbordet. Pappan har ett fruktansvärt besked till Johan. Lillebror Niklas har blivit påkörd av en lastbil och omkommit.

Sorgen som gripar tag i Johan är bottenlös. Men den varar inte så länge. Efter en stund säger pappan:

– Jag bara skojade. Niklas är och handlar med farmor.

Men pappan är inte den enda ur vuxenvärlden som inte tar sitt ansvar. I skolan tittar lärarna i bästa fall bort, i sämsta fall deltar de i trakasserierna.

– Varje dag var det något man gjorde mot Johan för att han skulle veta att han var ingen, berättade Micke Löfdahl.

Det är inte förrän han kommer upp i de övre tonåren som trakasserierna upphör. Anledningen? Han börjar slå tillbaka. Nu får han för fösta gången i livet en riktig vän, Tobias, och han träffar också sin första stora kärlek. Flickvännen ställer dock krav på Johan att han ska sluta slåss. En kväll hamnar Johan i slagsmål och efter det har han ett uppslitande bråk med flickvännen. Senare samma kväll omkommer flickvännen i en bilolycka.

Johan sugs in i en ny destruktiv mardrömsspiral. Våldet föder mer våld och en kväll knivhuggs Tobias till döds.

Allting är så svart det kan bli – igen.

Men som den överlevare han är lyckas Johan än en gång kravla sig upp. En vändning kommer när han skriver ner sin livshistoria och gör en teaterpjäs av den. Han hittar en plats där han kan vara någon, en plats där han inte behöver vara ”Ingen”. På scenen är han inte ett offer.

– Johan tänker att tydligen så är jag inte så ful och tydligen så är jag inte så jävla dålig.

Så småningom började Micke Löfdal föreläsa om sina erfarenheter från uppväxten och det har han gjort i 12 år nu. Föreläsningen heter ”De kallar honom Ingen”. Men att gång på gång konfronteras med sin egen olycka tar på krafterna. Det är en av anledningarna att han valt att berätta historien om sig själv i tredje person.

– Men det är värt det. Jag river upp allt för jag vet att min historia inte är unik, alla har något litet av det här med sig.

– Jag vill inte att någon gör samma misstag som jag och mina skolkamrater och kan jag hjälpa bara en person så är det värt det, sa Micke Löfdahl.

Historien om Johan fångade Bessemereleverna som kommit till Folkets hus i Sandviken för att lyssna.

– Den fick mig verkligen att tänka till. Man måste förvalta sina hjärtslag och ta vara på livet, sa Björn Johansson.

Mer läsning

Annons