Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alice på väg mot stjärnorna

Det är en strålande vacker höstdag. Peter Stormare med fru flanerar förbi hotell Anglais vid Stureplan. Där inne på ett hotellrum finns Alice Svensson. Hennes dröm är att bli lika känd som skådespelaren från Hälsingland. Minst!

Annons

Alice tar emot Gefle Dagblad i hotellobbyn. Hon är liten och späd som en älva men absolut inte spröd och skör. Tvärtom utstrålar hon kraft och professionalism. Det här är en tjej som vet vad hon kan och vill.

Vi sätter oss i Humlegården för en pratstund. Alice har svårt att sitta stilla. Energin bubblar nästan över. Hennes telefon ringer. Det är Idol-kompisen Anna Bergendal som undrar vart hennes medicin tagit vägen. Anna är sjuk och Alice har varit och handlat åt henne.

– Alla håller sig borta från henne, säger Alice medlidsamt.

Ingen vill bli sjuk och få problem med rösten. Det är nu eller aldrig som gäller.

– Det här är det största man kan göra förutom Melodifestivalen, konstaterar Alice.

Trots att hon bara är 17 år är hon rutinerad. Hon har varit med på ett otal talangtävlingar runt om i landet och så fort tillfälle bjuds uppträder hon. Redan som blöjbarn började hon sjunga och som sexåring stod hon på scenen första gången.

Anna Bergendal lärde hon känna via talangtävlingar när båda var tolv år. Nu är de med i Idol.

När Gefle Dagblad träffar Alice har hon varit med på en finalfredag men när reportaget publiceras har hon hunnit med två. Hittills har hon mest fått beröm men för en vecka sedan fick hon veta att hon sjöng surt.

– Förr eller senare kommer jag att bli sågad. Musik är en bedömningsgrej och det är hårt att höra att man inte är tillräckligt bra. De som sjunger i duschen klarar sig inte. Man måste veta vad man klarar av och kunna ta kritik, vara fysiskt och psykiskt stark och ha självinsikt. Rösten är inte som ett piano som alltid är stämt. Men man måste fokusera på det positiva även om jag kan vara självkritisk.

När hon väl står på scenen är hon inte nervös. Hon har nämligen ett knep.

– Innan jag går upp vevar jag med armarna, viftar och hoppar, berättar Alice och visar med hela kroppen hur hon jagar nervositeten ur kroppen.

Så fort de påfrestande kvaltävlingarna var över för ett par veckor sedan flyttade de elva finalisterna i Idolgänget in på hotell Anglais vid Stureplan i centrala Stockholm.

Där bildar de en egen liten familj som äter tillsammans, umgås och till och med sover tillsammans ibland.

Eftersom de inte kan påverka röstningen kan de också vara vänner och stötta varandra.

De hektiska kvalveckorna är som sagt över. Alice och de andra kan koncentrera sig på fredagarna.

– Vi övar, har infomöten, fotografering, äter, sover och har lite fritid men då ska vi tvätta och uträtta ärenden. Vi lever vårt eget liv men repen är strukturerade, annars skulle det vara svårt att få ihop alla. Varje tagning görs fyra gånger så det är en hel del väntetid. Vi bor i var sitt rum men ändå ihop, berättar Alice snabbt med sin speciella, lite raspiga röst.

Det var i april hon var på audition i Karlstad och fick besked om att hon skulle till Stockholm.

– Ovanligt för mig att kunna hålla något hemligt, säger hon och himlar lite med ögonen.

En kompis var med och familjen visste förstås men alla lyckades hålla tyst. En vecka efter skolstart åkte hela gänget till Grand Canaria men inte heller det läckte ut. En och annan tyckte att hon var brun men mer var det inte.

Men nu har det inte blivit någon skola på några veckor, inte Vasaskolans jazzlinje i alla fall.

– Jag saknar kompisarna men inte skolan. Jag pratade med en klasskompis vid två i natt och han höll på att skriva historieuppsats, säger hon och gapskrattar.

Sånt saknar hon förstås inte.

– Kompisarna finns ett telefonsamtal bort. De kan komma hit när de vill men jag får inte komma hem förrän jag åker ut.

Lite skola blir det för Alice ändå. Hennes sångcoach heter Daniel Zangger Borchs och det är han som skrivit den lärobok hon har i skolan. Nu får hon lektionerna praktiskt i stället. Mycket annat av det hon gör i Idol ingår också i hennes gymnasieutbildning och dessutom har hon lätt för sig i skolan. En missad termin är alltså ingen katastrof.

Vi tar några bilder på Alice på Stureplan. Går hon ihop med de andra i grupp blir hon igenkänd i Stockholm men går hon ut ensam höjer ingen på ögonbrynen än så länge. Hon säger att hon är en storstadsmänniska och trivs i Stockholm men hemma i Hedesunda kan hon verkligen koppla av.

– Mamma säger att jag sjungit sedan jag lärde mig prata. När jag var två sjöng jag framför tv:n. De är nog trötta på mig hemma. Betty sjunger också och vi gör lite ihop, bröllop och dop och sånt. Hon kompar mig.

Vi pratar kläder. Hennes rosa klänning fick stor uppmärksamhet.

– Jag älskar att vara i Stefan Våhlbergs lager. Den rosa klänningen sydde han på 40 minuter och den satt perfekt. Ibland kommer han med 20 påsar skor och säger ”Jag har köpt skor åt dig”. En del kläder passar inte i rutan men han ger tips även om vi väljer själva.

Lika är det med låtarna. De väljer själva. Men framöver blir det teman och Alice, som inte är fast i någon genre, ser fram emot temaveckorna.

Hon tror inte att hon kommer att vara bland finalisterna i Globen den 12 december.

– Andra syns mer men det skulle kännas stort. Det är fullsatt varje fredagskväll. Ingen är dålig i år. De kallar det Superidol, speciellt är det många bra tjejer men det är tjejer som röstar.

Hur många röster var och en får får deltagarna inte veta. Alice är lite rädd för att jantelagen ska sätta in eftersom hon kommer från en liten ort.

– Tusen tack alla som röstat. Sluta inte rösta, varje fredag är en ny tävling, hälsar hon alla härhemma.

Hon är också glad över alla kommentarer hon får på TV4:s hemsida och lovar att hon läser alla inlägg.

Det händer så mycket kring Alice och de andra Idoldeltagarna just nu så de hinner knappt med världen utanför. De lever i en bubbla som spricker när äventyret tar slut. Hur framtiden då kommer att se ut kan ingen säga. Kanske blir det gymnasium i Gävle igen, kanske blir det turné och skivkontrakt. Ingen vet som sagt, men Alice vet i alla fall vad hennes mål i livet är:

– Jag ska bli artist. Jag har aldrig ens tänkt mig något annat. Jag vill leva på det. Men jag är inte med i Idol för att vinna utan för att lära mig branschen och skapa kontakter. Jag vill inte ens tänka på när det tar slut.

Alice stormtrivs med sitt liv och hennes ansikte glöder så fort hon pratar om sång. Hon njuter av varje sekund hon får vara med.

– Åker jag ut, dör jag ett liv, säger hon och får det att låta som en sångtext.

Mer läsning

Annons