Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flyktingflickan som kom till Gävle och blev programledare på SVT

Hon kom som flykting till Gävle när hon var åtta år och skolan fick stor betydelse. I Sätra erbjöds hon allt det som inte går att köpa för pengar; tillhörighet, vänner och en plats i ett fotbollslag.
Förra året skojade hon med sina vänner om att ”Nästa år kommer jag att ha en egen serie”.
– De trodde att jag menade en talkshow, men jag sa ”Nej, jag vill vara ute i fält.”
På onsdag börjar ”Kultur i farozonen” med Khazar Fatemi som programledare.

Annons

Khazar Fatemi växte upp i Gävle. Nu har hon rest runt i världen och träffat h jältar som riskerar sina liv.

Det handlar om rätten att få vara den man är som människa. Men också saker vi inte alltid tänker på. Hur vår kultur är kopplad till den vi är och att många kulturarv hör till vår gemensamma kultur.

Khazar Fatemi har träffat hjältar som riskerar sina liv. I sex program får vi följa henne på resor till Syrien, Afghanistan, USA, Kurdistan och Sápmi. I Syrien träffar hon arkeologen Maamoun Abdulkarim som har räddat hundratusentals föremål och som första journalistiska team får hon och fotografen Clas Elofsson besöka den antika staden Palmyra där den syriska regimen har drivit bort IS. Hon reser också tillbaka till Afghanistan, det land hon växte upp i innan hon flydde till Sverige. Fortsätter västerut, till urbefolkningen i Cannon Ball, North Dakota, USA som än en gång riskerar att tvångsförflyttas från sina hem. Khazar Fatemi som själv är kurd fortsätter till Lalish, i kurdiska Irak och i det sista avsnittet vänder hon blicken mot Sverige. Hon träffar den samiska urbefolkningen i Sápmi och det visar sig att de har mycket gemensamt.

Enda sättet att ta sig till utgrävningsplatsen Mes Aynak var med militäreskort. De var tvungna att åka igenom ett farligt område som är talibanstyrt.

En egen programserie i sex delar, hur känns det?

– Jag har fortfarande svårt att tro det. Det här är ämnen som jag brinner så starkt för, om identitet och rätten till yttrandefrihet. Jag känner mig stolt och hedrad över att få leda serien.

Vad handlar den om?

– Det självklara, allt det som vi flesta i trygga Sverige tar för givet! Att få vara den vi är, att ha rätten till ett eget liv, rätten att göra sin röst hörd. På många platser i världen innebär det att sätta sitt liv på spel. Och det vi inte alltid tänker på att vår kultur är kopplad till den vi är. Förlorar vi vår kultur förlorar vi oss själva.

Varför blev arbetet med serien en personlig resa för dig?

– Jag fick fria händer och kunde se att när det personliga kom fram i mina samtal och reflektioner skapades en närhet till det som händer långt borta. Men det var svårt, jag fick ofta påminna mig om att det inte är nyheter vi gör utan en dokumentär. Dessutom kommer jag från en familj som har offrat otroligt mycket för de rättigheter som vi tar för givet. Till och med att bära våra kurdiska namn har varit en kamp. Många gånger kunde jag se mina föräldrar och mitt folk framför mig även om jag var på en plats jag aldrig hade varit på tidigare och pratade med människor som jag aldrig hade träffat förr.

Varförär det viktigt att berätta om hotade kulturer?

– Vi förstår inte värdet av det vi har förrän vi riskerar att förlora det. I programmet om Syrien blir det tydligt att det arkeologen Maamoun Abdulkarim med sina kollegor försöker rädda är vårt gemensamma kulturarv. Vi har alla en skyldighet inför det som sker i världen. Alla kan inte göra allt, men min roll som journalist är att få andras öden, historier, berättelser, rädslor och hopp att bli hörda. Sista avsnittet handlar om samerna. Varför kan vi mindre om vår egen urbefolkning än andras? Det svaret får ni i programmet.

Vilket möte gjorde störst intryck?

– I Kurdistan kommer jag aldrig att glömma "Jamila" den unga yezidiska tjejen som blev kidnappad av IS och utsattes för det ingen människa ska behöva uppleva. Hennes historia berörde mig och jag kommer aldrig att glömma hur viljan att leva glittrade i hennes ögon när vi pratade om vad hennes religion och kultur betyder för henne. Arkeologen Maamoun och hans vilkorslösa kärlek till regionens kulturarv inspirerade mig. Han är en överlevare på många sätt. Ni kommer att förstå när ni ser honom.

Varför är du stolt över Sätra och Borgis från din tid i Gävle?

– Jag älskade Sätra. Där lärde jag mig att vara stolt över var jag bor. Inte en enda gång skämdes jag utan jag minns tydligt hur jag och mina vänner sträckte på oss när någon frågade var vi bodde. FritidsgårdenTreffen gav mig möjlighet att stå på en scen redan som 13-åring. Det hade aldrig hänt om det inte hade varit gratis för mig att gå dit och dansa. Mina föräldrar studerade svenska och ville skaffa sig utbildning, en cykel var det dyraste jag hade. Sätra gav mig det mest ovärderliga; vänner för livet, ett fotbollslag och fantastiska tränare som lärde mig lagspel. En erfarenhet som jag använder mig av än i dag. Mariakyrkan gjorde ingen skillnad på oss som inte var kristna, vi blev inbjudna till deras aktiviteter ändå. Sätrabiblioteket öppnade en värld av fantasier där allt var möjligt. Det var på Sätraskolan jag använde en filmkamera första gången och på Borgis Sam-mediaprogram framkallade jag mina första bilder. Att jag skulle resa världen runt en dag visste jag inte, men känslan att själv få välja vad kameran skulle fokusera på gav en känsla av frihet som jag har tagit vara på.

Vilketär ditt nästa projekt?

– Det pratas redan om en andra säsong, så vi får se. Annars finns det så mycket att berätta om. Men jag är ganska utmattad just nu, det skulle vara skönt att vila och läsa något annat än det jag jobbar med.

Vilken är din kultur och hur utövar du den?

– Bara för några dagar sedan, det var en morgon och mamma kom förbi. Jag hade lyssnat på en kurdisk-svensk rappare Serhado föratt få lite inspiration och det finns en dansvänlig låt på hans skiva. Jag greppade mammas arm och vi började dansa kurdisk dans i mitt vardagsrum. Jag utövar också min kultur genom att prata kurdiska med mina föräldrar.

Dina tre bästa kulturtips för den som besöker Stockholm i höst?

– Gå och se Özz och Måns föreställning "Sveriges historia - den nakna sanningen" (kommer även till Gävle Teater den 9 oktober, reds anm). Jag älskar Fotografiska. Ett foto kan verkligen säga mer än tusen ord. Kom också och fika på mitt favoritcafe på Fridhemsplan, Cafe Fix (jag tror det är Stockholms äldsta). Det ägs av en familj som kommer från Syrien och staden Derik. Jag har besökt staden som journalist efter att kriget började och de påminner mig alltid om att det går att börja om och fortsätta. När du har fikat klart går du mot Rålambshovsparken och promenerar längst den vackra Norrmälarstrand till Stadshuset. Allt detta är kultur för mig.

Khazar Fatemi kom till Gävle när hon var åtta år. Nu kan vi se henne varje onsdag i

Fakta/ Khazar Fatemi

Gör: Journalist på SVT

Bakgrund: Khazar är kurd, född i Iran, växte upp i Afghanistantills hon kom till Sätra i Gävle när hon var åtta år. Gick på Sätraskolan ochBorgis, i dag bor hon i Stockholm.

Aktuell: Programledare för dokumentärserien ”Kultur ifarozonen – De riskerar allt för att rädda vårt gemensamma kulturarv” i sexdelar på SVT 2 onsdagar 22.15, premiär 5 oktober.

Vi får följa Khazar till Syrien, Afghanistan, USA, Kurdistanoch i sista avsnittet till Sápmi och vår svenska urbefolkning.

Läs mer: Khazar från Borgis blev utrikeskorrespondent

Gamla staden i Homs. Det har gått två år sedan regimen tog tillbaka staden från rebellerna. Minorna som finns kvar gör också återuppbyggnaden svår.

Den heliga staden Lalish i Kurdiska Irak är en viktig plats för yeziderna och därför  hotad av IS. Elden har en stor betydelse, speciellt under deras nyår.

Mer läsning

Annons