Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hövdingar från Sparre till Holmberg

/
  • Snart blir även Barbro Holmberg avbildad och hennes porträtt kommer att hängas bredvid företrädarna på landshövdingeposten. Foto: LEIF JÄDERBERG

En övervägde att bli trollkarl på cirkus, en annan översatte Karl Marx, en tredje var känd för sin svaghet för könen. Det är några av de profiler som residerat på Gävle slott.

Annons

I förra veckan avslöjade Barbro Holmberg att hon slutar som landshövding vid julis utgång. Hon är den första kvinna som haft posten och som inte varit tillförordnad. Annars har det bara varit män som haft kungens förtroende.

Enligt den officiella historieskrivningen var Fredrik Henrik Sparre Gävleborgs förste landshövding. Han tillträdde 1762 men tröttnade efter ett år och bytte plats med sin son Carl Sparre som styrde över Österbottens län i Finland. Ämbetet var vid denna tid en familjeangelägenhet. Fredrik Henrik Sparres sonson Erik Samuel blev också landshövding i Gävleborg och dennes son Erik Josias som föddes på Gävle slott blev senare landshövding i Älvsborgs län. Precis som sin far var Erik Josias känd för sin brist på duglighet och han lär ha yttrat orden: ”Visserligen är jag icke någon fullkomlig landshövding, men jag vet tjugotre landshövdingar som är sämre än jag.”

Släktens svarta får var dock Carl Sparre som ansågs ”tillbringa sina lediga stunder i sällskap av sämre fruntimmer”. Han anklagades för sitt ”ostadiga lefvnadssätt” och ansågs ”ha tvänne skadeliga fel, egennytta och svaghet för könen”.

Frågan är om sparrarna kan sägas vara först. 1600 utsågs Abaham Brahe till ståthållare på ”Gefleborg på Norrlanden” och krigsöverste för ”norrländska folket”. Regeringsformen 1634 innehöll en landshövdinge­instruktion och Christer Posse placerades i Hudiksvall. Ivar Nilsson Natt och Dag blev den förste på Gävle slott som rustades upp för att bli högkvarter för landshövding och landsstaten. Vid den här tiden kunde Gävleborg utgöra hela södra Norrland ända upp till Jämtland, och det kanske är anledningen till att de här namnen inte anses ha haft titeln landshövding som den vi nu känner.

Det som förenade hövdingarna under de första hundra åren var deras militära bakgrund och böjelsen att vilja finnas i frontlinjen. Fredrik Henrik Sparre stred på fransk sida i det spanska tronföljdskriget, försvarade Pommern och deltog i Hattarnas ryska krig. Salomon Mauritz von Rayalin förde befälet i skärgårdslaget i Palva Sund som slutade med rysk seger. Lars Magnus Lagerheim var med i fälttåget mot Norge. Undantaget från denna våldsamma regel var Fredrik Adolf Ulrik Cronstedt, en skönande som studerade konst, var vän med bildhuggaren Johan Tobias Sergel och ledamot av både målar- och musikaliska akademierna. Det var också F.A.U. Cronstedt som introducerade milstolparna längs våra vägar. Folkhumorn tolkade initialerna som ”Far aldrig utan cognac”.

Sedan följde skiftet till ämbetsmän med politisk bakgrund och flera med ministerstatus. Hugo Hamilton var landshövding mellan 1900 och 1918. Han var dotterson till Erik Gustaf Geijer, morbror till Agnes von Krusenstjerna och morfar till Olof Lagercrantz. Som civilminister bidrog han till utbyggnaden av inlandsbanan och kraftverksbyggen som det i Älvkarleby. Släktens litterära ådra tog sig uttryck i flera barnböcker som ”Hej, hopperi hoppa: rim och teckningar för barn och barnbarn”.

Den kanske mest prominente landshövdingen genom tiderrna är Rickard Sandler. Han utsågs 1920 till den yngste statsministern någonsin, blott 41 år gammal. Han blev senare utrikesminister men lämnade posten i oenighet sedan han inte fått gehör för sin åsikt att ge aktivt stöd till Finland efter det sovjetiska angreppet 1939. Rickard Sandler var en socialdemokratisk intellektuell som grundade ABF och översatte den första utgåvan av Das Kapital av Karl Marx. Han var landshövding i nio år och efterträddes av Elon Andersson, den förste med rötterna i länet. Elon Andersson var chefredaktör för Ljusnan i Bollnäs i 22 år.

Stor uppmärksamhet fick utnämningen av Jarl Hjalmarsson 1962. En högerledare i det röda Gävleborg! Hjalmarsson som hade varit klasskamrat med Dag Hammarskjöld var partiledare för Högerpartiet i elva år. Han tyckte att Sverige borde skaffa kärnvapen. Trots allt vann han stor respekt i Gävleborg, bland annat för sin humanitära sida. Efter pensioneringen fungerade han som häktesbesökare för Röda Korset. Jarl Hjalmarsson var i sin ungdom duktig trollkarl och fick erbjudande att följa med cirkuskungen Brazil Jack. Han valde politiken i stället.

Hans Hagnell bodde med familjen på slottet under sina femton år som landshövding. En färgstark och energisk person med stort engagemang för sysselsättningsfrågor. Som riksdagsman var han kritisk mot den generösa arbetskraftspolitik som rådde under 60-talet. Hagnell ville stänga de värvningskontor som hade startat utomlands för att locka arbetskraft till den kraftigt expanderande svenska industrin.

Hans Hagnell efterträddes av Lars Ivar Hising, den ende som hämtats från näringslivet. Han var bergsingenjör och trotjänare hos Sandvik och vice vd i sex år innan han flyttade till Gävle. Lars Ivar och Brita Hising deltog gärna i kulturella sammanhang, ett intresse som delades av nästa hövdingepar, Lars Eric Ericsson och Eva Bihl. Ericsson var ämbetsman och politiker, sakkunnig i civildepartementet, kommunalråd i Uppsala och förbundsordförande i kommunförbundet. Under sina tio år som landshövding var han också ordförande i den tredje granskningskommissionen om Palmemordet.

Om Christer Eirefelt var ett okänt ansikte på slottet var Barbro Holmberg hans direkta motsats. Generaldirektör på migrationsverket och senare migrationsminister där hennes uttalande om de apatiska flyktingbarnen kom att förfölja henne. Men med en dotter som var gift med en berömd golfspelare, Tiger Woods, följde en fläkt av den stora världen med in på Gävle slott. När hon lämnar Gävle kommer hon att ha varit landshövding i 7,5 år. En förhållandevis lång tid, men inget mot Cronstedt 31, Asker 22 och Lübeck 19 år.

Vem som nu tar över är en fråga för regeringen Löfven.

Sparre, först.

Mer läsning

Annons