Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Små människor är också människor

Nasrin Sjögren, taleskvinna för organisationen Människorätt för ofödda svarar på Gefle Dagblads Sofia Öhlanders krönika.

Annons

GD:s Sofia Öhlander skrev i fredags om MRO:s människorättsarbete. Kärnan i hennes text är påståendet att abort är en självklar rättighet som det är moraliskt förkastligt att motarbeta.

Läs även: Slutreplik: Jo, jag var kanske lite orättvis – förlåt medeltiden!

Inom embryologivetenskapen råder det en total konsensus om att den enskilda och unika människans liv är ett faktum när befruktningsprocessen är slut. Det vet vi tack vare forskning, för att citera Öhlander själv. Jämför DNA från föräldrarna och ofödingen för att få ett biologivetenskapligt kvitto på att det rör sig om tre från varandra skilda varelser som alla tillhör människosläktet. Ända från tillblivelsen och vidare genom samtliga kommande faser livet igenom: zygot, blastocyst, embryo, foster, spädbarn, småbarn, skolbarn, tonåring, vuxen och åldring. Hela tiden med ett och samma unika personliga DNA från livets början till dess slut.

Under livets gång utvecklas och avvecklas vi kontinuerligt med tiden. Något som även kan ske om vi råkar ut för sjukdomar eller olyckor. Om ”medvetande, känslor, personlighet och sinne för dålig humor” är de kriterier som Öhlander sätter upp som krav för att kvalificera till att omfattas av människovärdet, finns det många som behöver vara oroliga i samhället: individer som ligger i koma, alzheimerdrabbade, nedsövda patienter med flera som inte når upp till nämnda krav. Oavsett vilka kriterier som sätts upp för att rättfärdiga dödandet av människor före födelsen, kommer de att spilla över på oss som redan är födda. Människovärdet är binärt och svart-vitt. Antingen omfattas alla levande varelser tillhöriga människosläktet eller så upphör det att existera. Så snart en grupp biologiska människor avhumaniseras som varande icke-människor är det dags att se upp. Historien vimlar av exempel på hur illa det går därifrån. Slaveriet är ett sådant tydligt fall.

Rätten till liv är den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter. Utan den har man vare sig glädje eller nytta av några andra fri- och rättigheter. Därför slås detta också fast i samtliga internationella dokument, såväl från FN som övriga konventioner, om mänskliga rättigheter som Sverige har undertecknat samt förbundit sig att efterfölja. Inte i något av dessa återfinns någon ”rätt till abort”. Abort och utsläckande av mänskligt liv har aldrig varit och kan inte bli en mänsklig rättighet. Samvetsfrihet är däremot en mänsklig rättighet enligt bl a Europakonventionen. Samtliga EU-länder och i princip alla Europarådets medlemsstater, inklusive Norge och Danmark, har en generell samvetsklausul och/eller specifik reglering rörande samvetsfrihet för sjukvårdspersonal när det gäller aborter. Påståendet om att barnmorskeyrket tvunget och utan undantag måste inkludera utförandet av aborter är sålunda rent nonsens.

Abort är moraliskt förkastligt. Att hävda rätten till att belysa detta, kan knappast sägas vara problematiskt. Snarare påbjudet. När vi med autentiska bilder visar upp det Öhlander vurmar för, vill hon plötsligt inte kännas vid det och blir istället upprörd. Det är ett skolboksexempel på hyckleri som hon ger prov på. Efter att ha filtrerat bort den stora mängd härskartekniker, argumentationsfel, känsloargument, sakfel och rena personangrepp som hennes text är fylld av och besvarat de sakliga invändningarna, är det uppenbart att Öhlander inte är insatt i abortfrågan. Hennes argumentation liknar mest känsloladdade slagord. I slutändan blir SofiaÖhlander själv svaret skyldig på den fråga hon riktade mot mig och övriga inomMRO: Varför så människofientlig, Sofia?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons