Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syrisk barnboksförfattare i Gävle gör bok med barn om att fly från krig – ”Att komma till skatten är inget äventyr”

På Kulturhuset i Gävle bubblar det av skaparkraft. Efter en stunds skrivande kommer det en konstnär och barnen byter pennorna mot färger. De börjar måla på temat ” Vad stoppar du i väskan om du måste lämna ditt hem och fly?”
– Jag skulle ta med min lillebror, säger Ghazall. Han är så gullig. Han är viktigast för mig.

Annons

Skaparkraft. Baree visar bilder på mobilen och barnen målar fantasiträd.

Baree Khalil och Tomas Jakobsson går nyfikna runt och tittar. På bilder av väskor med småsyskon, fotbollar och smink. För ett år sedan kände de inte varandra. Nu har de ett barnboksprojekt ihop.

– Tanken om boken kom till mig när jag märkte att det fanns många fördomar hos svenskar om människor som kommer från krigsdrabbade länder. Samtidigt som jag såg att nyanlända hade många fördomar om Sverige. Jag vill göra en bok om vad barn tänker om krig, flykt och fördomar, förklarar Baree.

De träffades på bibliotekets språkkafé. Det var i september förra hösten och Tomas var där för första gången. Han hamnade vid samma bord som Baree och det visade sig att de hade många gemensamma intressen. Då var Baree ny i Sverige.

– I början var det svårt att prata, säger Tomas. Men det gick. Jag fick lära mig att sakta ner och välja ut det viktigaste som jag ville säga. Vi kom på att vi båda tycker mycket om filmer och poesi.

Tomas är fotograf och Baree är barnboksförfattare. Baree har tidigare gett ut åtta böcker, en bok gjorde han tillsammans med flyktingbarn från Irak, Somalia och Palestina i Syrien. Det var ett projekt som genomfördes tillsammans med FN. De nya barnskribenterna bor i Gävle och Sandviken och tack vare Barees kontakter deltar även barn i Syren.

När jag kommer till Kulturhuset sitter ett gäng sommarlediga barn och skapar. Konstnären Ingela Jönsson är på besök, hon ber dem måla vad de skulle ta med sig om de blev tvungna fly från sitt hem. Det växer fram fotbollar, böcker, dockor och smink. Men också småsyskon i en väska.

– Barn som har flytt kan ha svårt att släppa fram fantasin, säger Ingela. Många ritar ur verkligheten; mat, kläder och fotografier. Därför tränar vi på att använda fantasin.

Yussef visar sin bild av en väska med frukt, böcker och en docka. Bilden har ett gyllene skimmer och väskan påminner om en skattkista. Ingela ger honom nästa uppdrag. Att måla ett fantasiträd. ”Låtsas att du är trädet, hur skulle det se ut då? Kanske du skulle ha armar som grenar och hålla i din kompis som är ett annat träd?”

– Jag vill hellre måla ett riktigt träd.

– Då gör du det, ler Ingela.

Efter en stund visar Yussef sitt verk. Två kompisträd i brunt och grönt som står bredvid varandra.

– Ser du att granen ser ut som ett löv i formen? säger han och skiner upp. Då ser jag det också, där kom det fram mycket fantasi.

Baree Khalil vill göra en bok om vad barn tänker om krig, flykt och fördomar.

Baree skrev ner sin idé tillsammans med Tomas och presenterade den för Linnea Manzanares i Gävles Unga. Hon blev entusiastisk och sökte ekonomiskt stöd för projektet från postkodlotteriet.

Boken kommer att innehålla tre kapitel med grundläggande teman. Det första kapitlet handlar om kriget. Där kommer barnen att skriva om rädsla, förlust, brev till ledare om att avsluta kriget och brev till olika städer. Det andra kapitlet handlar om flykten. Där skriver barnen om det beslut som familjen tar att lämna landet, om de risker de utsätts för och de gränser de möter. Det tredje kapitlet handlar om livet i det nya hemlandet. Hur är det att möta en ny kultur, fördomar, vänskap, nytt språk, nya seder och traditioner?Barnen är mellan 7 och 13 år, en skrivarverkstad hålls på Kulturhuset i Gävle, en på Litteraturhuset Trampolin i Sandviken men även på olika asylboenden i Gävleborg. Parallellt jobbar volontärer i Syrien med skrivarverkstäder för barn från olika städer i Syrien.

– Det svåra är att bryta ner den barriär som många har, säger Tomas. I skolan får barnen lära sig vad som är rätt och fel. Men hos oss får man tycka precis vad man vill och det jobbar vi med att få dem att förstå! Det är ju svåra ämnen men boken riktar sig till barn och ska vara fantasifull och ha en poetisk grund.

Baree har gett ut åtta böcker tidigare.

Baree Khalil har en lång erfarenhet som barnboksförfattare och skrivcoach för barn och unga i Syrien.

Varför arbetar du med barn och hur började det?

– Genom att lyssnar på barnen kan vi förstå världen bättre, se vilka förändringar som behövs och ibland hitta lösningar. När jag arbetar med barn hjälper det mig att själv känna mig som ett barn och jag ser saker på ett roligare sätt. Nu när jag läser ”Den lilla prinsen” och tittar på teckning nummer ett vet jag att det är en orm som har ätit en elefant och inte en hatt och det gör mig glad.

När jag läste media studerade jag tidningar för barn, det väckte mitt intresse. Jag började arbeta med barn 2008 i ett projekt som hette Brev till Gaza. Det blev en bok med titeln ”Jag hatar den röda färgen”.

Du arbetar gärna med teman, varför det?

– Dessa ämnen förtjänas att tittas på under lupp. När vi tittar på saker på nära håll kanske vi ser saker som vi inte har sett tidigare. Att skriva om ett tema kan hjälpa oss att se andra perspektiv och sätta oss in i varandras roller.

Vad tycker barnen om att skriva utifrån teman?

– De tycker att det är roligt! Det blir lättare att komma igång när man får skriva mer konkret; som till exempel att skriva brev till en stad eller till en ledare. Eller vad man stoppar i resväskan när man måste fly.

Kommer du att skriva i boken?

– Inte skriva, men jag jobbar med att hjälpa barnen att förlösa fantasin. När jag redigerar texterna kommer jag att ta bort en del ord som inte behövs. Men aldrig lägga till andra ord, för att inte ändra innebörden av texten.

Vilka bör läsa boken och hur hoppas du att den används?

– Jag hoppas att den kommer att läsas av barn, och vuxna, som befinner sig just där; i krig, på flykt, och i det nya landet. Det är svåra ämnen men barnen skriver på ett fantasifullt sätt. Texterna kommer inte att kännas jobbiga utan roliga och tröstande. Jag vill också att människor som har svårt att förstå hur det är att genomleva dessa saker ska läsa. Jag hoppas att det ska vidga deras tänkande.

Projektet har ett långt namn, ”Att komma till skatten är inget äventyr”, vad betyder det?

– Vissa tror att människor riskerar sina liv för att komma till Europa och få pengar och bidrag. Jag vill säga att denna resa inte är ett äventyr för att få skatten, resan är för att undkomma krig och död.

Du kom för ett år sedan, vad tycker du är bra med Gävle?

– Änglarna som alltid spelar musik i Boulognerskogen, forsarna, Länsmuseet som hjälper mig mycket, biblioteket och det lilla torget med den enorma statyn där människor korsar varandra från alla världsdelar, som om de kommit ur en magisk hatt.

Vad saknar du från ditt hemland?

– Jag saknar att kikna av skratt med mina vänner, att titta på stjärnorna från taket på mitt hus, min mamma som läser för mig om framtiden i en kopp kaffe och det språk jag vill prata utan rädsla för ord.

Fotnot: Det behövs fler barn till skrivargruppen i Sandviken, läs mer på Facebooksidan ”Att komma till ön med skatten är inget äventyr”.

Tomas Jakobsson och Baree Khalil har ett bokprojekt ihop.

Ingela Jönsson tränar barnen på att släppa fram fantasin.

Skrivarverkstad i det gröna. Baree och några av barnen passar på att gå ut.

Genom Barees kontakter deltar även barn i Syrien i bokprojektet.

Mer läsning

Annons