Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävleförfattaren som hittar maten i soporna

/
  • Andreas Jakobsson från Gävle har skrivit en bok om matsvinn och dumpstringens konst.
  • Andreas Jakobsson från Gävle har skrivit en bok om matsvinn och dumpstringens konst.

Andreas Jakobsson från Gävle var aktuell på Bokmässan med sin nya bok "Svinnlandet" om att bara leva på mat hittad i soprum.

Annons

– Här kan det nog slängas en hel del böcker, säger Andreas Jakobsson och spanar ut över Bokmässans myllrande myrstack.

Han vet vad han pratar om. Anledningen till att han är på mässan för att intervjuas i tidskriften Hungers monter är boken ”Svinnlandet” om hans liv som dumpstrare.

Dumpstrare? Ett svenskt ord skulle kunna vara sopletare. Andreas Jakobssons bok handlar om hur och varför han blev dumpstrare.

Han växte upp på Brynäs och bor i dag i Uppsala där han är verksam som frilansjournalist. Ett yrke där stålarna inte alltid rinner in som de ska. Sänkta matkostnader var en anledning till att Andreas Jakobsson lät sig lockas med på sin första tur till matbutikens container, även om det i grunden också finns ett miljöintresse som har växt sig starkare när han sett vidden av hur mycket fullt ätbar mat som slängs dagligen.

– Det är som att gå på skattjakt, man vet aldrig vad man ska hitta. Allt som säljs i en affär kan finnas med lite tur.

Och med allt menar han verkligen allt, från tomater till dyra ostar. Det finns ett spänningsmoment som han uppskattar också. Han jämför med känslan av att fiska. Spänningen i att kasta ut draget och veta att den är gången kanske sjöns finaste fisk nappar. Bästa fyndet är 19 flaskor av en exklusiv olivolja.

För egen del kan han känna glädje av ett stort fynd, men det är en glädje som grumlas på ett högre plan. Beräkningar har visat att troligtvis kasseras en tredjedel av världens matproduktion. Om den statistiken kunde bli bättre, kunde många av de problem som plågar planeten i dag elimineras.

– Att man kan leva helt av att äta vad som finns i butikernas soprum är sjukt. Ett stort systemfel ligger bakom det. Det är fruktansvärt egentligen, särskilt när man tänker på att det finns människor som inte har råd att köpa mat. Någon sitter och tigger framför affären och så slänger de mat för tusentals kronor bakom affären.

Man kan kanske säga att han har ärvt sakletargenen, att den finns i hans DNA. I boken skriver han om insikten att han redan som barn slog in på denna bana tillsammans med mormodern i Älvkarleby, som hittade både det ena och det andra i containrar.

– Hon har säkert påverkat så att jag har blivit intresserad av det på senare år.

Hur reagerar då människor när de får höra att han hittar sin mat i soprum? Mestadels positivt, säger han. Åtminstone när de får en bild av vad dumpstring är. Det handlar inte om att hitta en överbliven pizzabit i en soptunna att smaska på, utan mat som alldeles nyss har stått fräsch i butikshyllorna.

Att snoka i soprum är inte olagligt. Möjligtvis kan det falla under egenmäktigt förfarande, men eftersom varorna är kasserade räknas det inte som stöld. Många butiker lämnar soprummen olåsta (de tjänar dessutom några kronor på att sopavgifterna blir mindre).

– Jag har svårt att se den butiksägare som drar en dumpstrare inför rätta. Det ser illa ut att den rika affärsägaren ger sig på den fattiga dumpstraren och dessutom belyser det butikens stora matsvinn.

Är vi konsumenter för försiktiga med maten och litar mer på bäst-före-datum än på våra sinnen?

– Jag tycker inte att det ligger på hushållens ansvar att själva se efter om mat går att äta trots att bäst-före-datum har passerats. Om man ser att affärerna där personalen med livsmedelsutbildning slänger, är det klart att privatpersoner som inte kan mikrobiologi också gör det.

Ser du någon lösning som minskar svinnet?

– Jag tror att det enda sättet att minska svinnet är att höja skatten på sopor. Om det blir dyrt att slänga kommer man hitta andra lösningar.

Är det inte lite vanskligt att försöka sälja en bok till människor som vill ha allt gratis?

– Ja, det får vi se hur det går, säger han och skrattar. Man lär sig mycket av att läsa boken så vad den kostar kan man få igen på ett par dumpstringsturer. Men visst, det är inte den mest köpstarka målgruppen. Dessutom är det nog inte bara dumpstrare som kan tänka sig köpa boken eftersom den tar in hela matsvinnsproblematiken.

Dumpstrare har dock ingenting att vinna på att kika i Bokmässans containrar i hopp om att hitta ”Svinnlandet”. Det dröjer lite till innan den ges ut. Men redan nu har Andreas Jakobsson gett dumpstringen ett ansikte i Sverige.

Annons