Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

GDJ 150 år!

I dag, den 13 juli 2009, har 150 år gått sedan Gefle Dala Jernväg, Sveriges första helt fullbordade järnväg, öppnades för trafik.

Annons

Initiativtagare till järnvägen var köpmän i Gefle och brukspatroner i Gästrikland och Dalarne. Den ledande initiativtagaren till järnvägen var grosshandlaren i Gefle, Pehr Murén, vilken såg en säker och snabb förbindelse från det trä- och järnrika Dalarne till hamnen i Gefle som en nödvändighet inför framtiden.

Den 5 maj 1855 påbörjades, under ledning av kaptenen Claes Adelsköld – vilken kom att bli en av vårt lands främsta järnvägsbyggare – arbetet med banbyggnaden. Med varsin skottkärra gick Pehr Murén och Claes Adelsköld de sista hundra meterna fram till den utsedda platsen invid Tolffors Bruk för att ta de första spadtagen för byggandet av Gefle Dala Jernväg.

Det storstilade projektet var redan från sin början märkligt. Vid denna tid fanns i Sverige endast några korta, smalspåriga, järnvägar i Bergslagen. Byggandet av ett statligt stambanenät hade just påbörjats med sträckan Malmö-Lund. Göta Kanal, vid denna tid landets främsta förbindelse mellan öst och väst, stod färdig år 1832, men kunde endast brukas under den isfria delen av året.

Transporter från järnbruk och sågverk i Bergslagen gick med oxforor, på smala och kullriga vägar, till sjöar och älvar för omlastning till roddbåtar och pråmar. På andra sidan sjön, eller där älven från brusande forsar kom till lugnare vatten, stod nya oxforor redo för den vidare färden till hamnen i Gefle.

För järnbruken i Gästrikland, framförallt Forsbacka och Robertsholm (Hofors), kom den nya järnvägen att innebära stora möjligheter. Ett bruk, Högbo Bruk, kom dock att ligga vid sidan av järnvägens planerade sträckning.

Göran Fredrik Göransson, brukspatron på Högbo, hade ett år tidigare, som den förste i världen lyckats framställa stål med Bessemermetoden. Den lyckade bessemerblåsningen företogs vid Edskens masugn, belägen några kilometer väster om Robertsholm. Några veckor senare smiddes det nya stålet ut vid Högbos nedre hammare.

Göransson, god vän till Pehr Murén, var inte bekymrad över den planerade sträckningen av järnvägen. Han ”flyttade” helt sonika sitt bruk till järnvägen! Platsen han valde för det nya bruket var en sandig vik vid Storsjön, något västerut från den av järnvägen anlagda hållplatsen med namnet Jädran. Det nya bruksbolaget fick namnet Sandvikens Jernverks Aktie Bolag. Vid bruket och järnvägen byggdes ett samhälle upp, vilket år 1943 kom att bli staden Sandviken.

Järnvägsknuten Storvik fanns inte vid järnvägens tillkomst. Det kom att dröja dryga 20 år fram till det att Statens Järnvägar, i och med byggandet av Norra stambanan, kom till Storvik.

GDJ byggde en tre kilometer lång bibana till Hammarby Bruk, vilken kom att vara i bruk ända fram till mitten av 1960-talet.

Från Storvik sträckte sig järnvägen uppför ”Granstandabacken”, ett flera kilometer långt och tungt motlut. Tunga godståg kom, ända fram till 1960-talet, att erfordra ”påskjutningslok” från Storvik för att komma uppför stigningen. En dryg mil bortom Hofors kom, för västgående tåg ”nedför”, den långa ”Ryggenbacken”. På ånglokstiden krävdes tre lok, två i framänden och ett i slutet av tåget, för att ett tungt godståg skulle kunna ta sig uppför backen.

Sågverksbolaget Korsnäs Ångsåg bildades den 9 mars år 1855 av ”storskiftesmän” i Kopparbergs län under ledning av Georg de Laval. Sågverket stod färdigt för produktion år 1858.

När järnvägen till Gefle stod färdig kunde produktionen ökas avsevärt.

Den 1 augusti 1859 avgick, på den nya järnvägen, det första fjärrgodståget i vårt land.

Tåget var lastat med sågat virke från Korsnäs till Gefle hamn. I hamnen lastades virket över till segelfartyget Oskar I med destination Algoa Bay i Sydafrika.Vid bolagsstämman år 1897 beslutades att flytta hela verksamheten till Kastet utanför Gefle, där företaget under åren har expanderat till dagens Korsnäs AB.

Gefle Dala Jernväg kom redan från sin början att bli en ovärderlig tillgång för Gefle Stad.

Stadens första järnvägsstation byggdes på Alderholmen, ungefär där Gävle Strand finns i dag. Närmaste granne med stationen var Hotell Fenix med restaurang. Vid kajen, mitt emot stationen, lade ångbåtar på de reguljära linjerna från Stockholm och Norrland till. Verkstäder, lokstallar och godsmagasin byggdes upp och stickspår lades ut till magasin och kajplatser.

En ny järnväg, Upsala-Gäfle Järnvägar, UGJ, var under byggnad. Järnvägen, vilken stod klar för trafik i december 1874, hade sin station centralt belägen i staden, på södra sidan av Gavleån.

En enkelspårig bro över Gavleån förenade de två järnvägarna. GDJ insåg snabbt att stationen ute på Alderholmen måste flyttas. En ny station, ”Gefle Centralstation”, vilken än i dag står till tjänst för tågresenärer, byggdes åren 1876-77. De båda järnvägsbolagen hade svårt att samverka. Vagnöverföring och samtrafik mellan de två järnvägarna försvårades av en omständlig byråkrati, vilket resulterade i att Gefle-Dala kom att dominera den norra kajen av Gavleån och Upsala-Gäfle den södra.

Pehr Murén donerade i sitt testamente bland annat medel till en vacker byggnad, Murénska Badhuset.

Trots sitt nära grannskap till det av familjen Rettig donerade Länsmuseet samt till flera vackra byggnader på norra sidan Gavleån kom 1960-talets kommunpolitiker att förklara badhuset som rivningsobjekt inför byggandet av ett fult polishus.

I hörnet Södra Centralgatan-Södra Strandgatan, tvärs över gatan från där polishuset står, skymd och glömd, statyn av vår stads främste industribyggare. Utanför huvudingången till Stockholms Central från Vasagatan, står statyn av den kände järnvägsbyggaren Nils Ericsson. På en metallplatta på sockeln kan läsas: Gåfva af P. Murén.

Vid förstatligandet av Gefle Dala Jernväg träffades en överenskommelse att en vid denna tid uppgående summa, kronor 273.000:-, skulle övertagas och förvaltas av Handelskammaren, vilken som en fristående stiftelse hade till målsättning att försköna staden.

Under de 62 år som har gått efter Gefle Dala Jernvägs förstatligande har GDJ-fonden bekostat ett flertal förnämliga konstverk i vår stad.

Tre mycket berömda skapelser utmärker sig främst,

– Vilande figur på Slottstorget. Skapare Henry Moore.

– Fem musicerande genier i Stadsträdgården. Skapare Carl Milles.

– Gudinna vid hyperborérnas hav på Rådhustorget. Skapare Eric Grate.

År 1970 återuppstod ett, sedan många år ”nedlagt och inpackat”, nationellt museum.

I Gävle fanns två lokstallar med vändskivor och spårförbindelse, kontors- och arkivutrymmen.

En drömplats för ett järnvägsmuseum! Historiska lok och vagnar samt mängder av arkivhistoria flyttades från olika ställen i landet till Gävle. Under sina första tio år i Gävle kom museet, med minimalt stöd från Statens Järnvägar, att verka i en undanskymd tillvaro.

Till en SJ-utställning i Göteborg år 1981 utlånades från England, en fullskalig och fungerande kopia av John Ericssons lokomotiv ”NOVELTY”, vilken år 1829 deltog i den legendariska lokomotivtävlingen vid Rainhill.

Efter utställningen var lokets engelska ägare villiga att sälja loket. SJ visade intet intresse,

GDJ-fonden däremot var mycket intresserade. Med förbehåll att lokets ”hemstation” skall vara Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle, köpte GDJ-fonden loket NOVELTY och överlämnade det till museet.

Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle är i dag, näst det ouppnåeliga National Railway Museum i York i järnvägens hemland England, rankat som tvåa i världen!

Bernt Forsberg