Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gefle & Niklas Folkegård

Niklas Folkegård, 37 år, är den ende Gävlekillen på Sword Swallowers Hall of Fame. Han har numera lagt sparkmedarna på hyllan och arbetar i dag som stand up-komiker.


I 36 år. Jag flyttade till Stockholm för ett år sedan.


Om man måste välja en, men det är svårt för hela Gävle är ju så fint, så tar jag Stadsträdgården och Boulognern. Men så vill jag också slå ett slag för Lutherparken. Det är ett fint ställe. Och det finns väl ingen annan stad som skulle döpa en lekpark till Lutherparken. Jag gillar ironin i det.


Då säger jag "Det går visst", för det finns så många i Gävle som trots en stadig pessimism ändå lyckas göra roliga grejer.


Cinque på Södermalmstorg. Utan tvekan. För deras fantastiska mat och service.


Spegeln. De har ett tänk som går längre än att bara servera smörgåsar.


I söndags. Jag jobbade i Bergby i lördags, och då stannade jag hos morsan i Gävle. Jag såg till att vara ute och träffa kompisar.


Sandviken. Eller vadå? Gävle är väl bra som det är. Just nu är jag i Malmö, det kanske är en bra förebild. Lite mer droger och gängkriminalitet.


Gävle har en väldigt konstig shoppinggeografi. Man går liksom bara inom vissa punkter. Det var någon som tyckte att Centralcaféet låg för långt bort. Då är det ju något som är fel.


Javisst! Det är inget dåligt ställe att bo på. Men att vara kulturarbetare i Gävle är inte så jävla lätt, det var därför jag flyttade till Stockholm.


Det är så mycket. Varje kvadratcentimeter av stan är fylld med ett minne, känns det som. När tåget passerar kolonilotterna börjar det kännas, här är rötterna.


När man står vid Milles änglar i Boulognern och tittar ut över vattenspegeln. Det har börjat skymma och Strömvallens strålkastare är på. Då är det riktigt vackert.


Kommunhuset. Det borde man göra någonting åt. Den där glasgrejen i entrén är väldigt osexig.


Boulognern. Konserthuset. Silvanum. Det är ett bra stråk. Och så kan man avsluta med fika på Spegeln.


Kaffelukten.


Jag är verkligen inte sportintresserad, men jag skulle nog välja Gefle IF. Det är kul att vi har två sportgiganter i Gävle nu. Jag tror att det är många som tycker det är svårt att välja.


Kalle Wedin i Vazir Variéte. och så förstås Mikael Hyvärinen.


På Klädpiraten. Gjutet. Allt annat är så snarlikt mellan alla små städer i Sverige, med samma gallerior. Klädpiraten är oberoende av mode. Jag är ju stundtals ganska överviktig, och då behöver jag en tjockisavdelning. De har jäkligt bra kvalitet till schyssta priser. Fan va bra det är!


Nä, det tycker jag nog inte. Alltså, det är klart att det är farligt att ha en brinnande halmbock mitt i stan. Men det är ju alltid spännande när den brinner. Jag såg det själv en gång under en konsert med Pugh Rogefeldt på Heartbreak. Plötsligt stannade bandet upp och alla bara ställde sig vid fönstret och glodde.


Jag tycker att det är Norrland. Går gränsen vid Dalälven så är det så.