Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Generös show av sympatisk stjärna – så bra var Darin i konserthuset

Där tv-producerade musikartister tänds och släcks fortare än du hinner säga "kämpa, Brynäs!" så är blott 28-årige Idolveteranen Darin en trygg hamn i twitterstormarna på Internet.

Från att han sprängde sig ut genom tjock-tv:ns massiva ruta 2004 till nutidens ofiltrerade känsloyttringar på sociala nätverk så har Darin passerat under tyckarnas och de trendängsligas radar och spottat ur sig guld- och platinaskivor i en jämn och stilla ström.

Där de flesta trånar efter att bli insläppta på den återvinningsstation vi kallar Så Mycket Bättre så gled Darin in, gjorde Olle Ljungström och Magnus Uggla på svenska och nådde plötsligt en ny publik.

Darin är och förblir en artist som verkar ha förmågan att göra sig osynlig när väderprognoserna siar om inkommande Hänt I Veckanmoln ackompanjerade av Svensk Damtidningregn.

Han har integriteten.

Han har rutinen.

Och efter att ha börjat sjunga på svenska i "Så Mycket Bättre" fick han blodad tand och bytte ut engelskan mot svenska på sitt senaste album; "Fjärilar i magen".

Det är ett nytt kapitel i hans historia.

Darins tonårspublik har växt upp och verkar fortfarande följa honom, det är så gott som fullsatt i Gevaliasalen. Men även en generation som käkade välling och pottränade när Darin breakade är här.

Darin och hans nio musiker, inklusive Valbos Jocke Backman och en kvinnlig stråkkvartett, inleder med en vemodig "Stockholm". Det är onekligen vackert med stråket, här är ljudbilden tydlig. Men när bandet röjer hårt blir det tyvärr en massivt grötig ljudbild som drunknar i väldigt mycket delay och reverb.

Som om ett postrockband skulle göra audition till Melodifestivalen.

Det är mellan de här motpolerna som den generöst tilltagna konserten pendlar. Ofta är mellansnacket nästan blygt tafatt, men inför "Tänk om" håller Darin ett känslosamt tal om tillståndet i världen, om hur mörkret sprider sig, men att han struntar i var människor kommer ifrån eller hur de ser ut. Talet får upp publiken på fötter, det blir en stående ovation, så lång att man till och med tänder upp i salongen. Smått fantastiskt, det är sådant man brukar se efter megahits och extranummer.

Vi bjuds på gamla, kända nummer på engelska som "You're Out Of My Life" och "Who's That Girl", Ugglas "Astrologen" och Olles "En apa som liknar dig" i en riktigt intensiv version. De nya svensktextade sångerna är väl okej, men lyriken är en aning klyschsentimental. Men det går inte att kräva texter av Winnerbäck-, Doggelito- eller Ljungströmsnitt. Inte än, men det kan ju komma.

Med tjugo låtar spelade från scenen är publiken helnöjd, det är en generös show från en sympatisk kille som alltså inte har nåt 30-årsstrecket än fastän han varit stjärna i en evighet.