Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Generösa socialbidrag reser hinder för utrikes födda

Rasistiska arbetsgivare, för många invandrare eller för höga murar.

Annons

Teorierna är många kring varför Sverige är ett av de länder där skillnaderna mellan in- och utrikes födda är som allra störst, både när det gäller arbetslöshet och när det gäller sysselsättning. Det ska dock sägas – etiketten "utrikes födda" riskerar att skymma stora skillnader inom kategorin. Personer födda i Finland, Bosnien och Chile är till exempel sysselsatta i mycket större utsträckning än personer från många andra länder.

Sverige som ett ovanligt rasistiskt land är en ofta förekommande teori om varför just vi har ett sådant gap i sysselsättningen. Här vill inte arbetsgivare anställa människor med ovanliga namn. Men det har ytterst lite stöd i statistik och forskning.

När EU-kommissionen frågade om synen på arbetskraftsinvandring från länder utanför EU var de svenska svaren mest positiva i hela unionen. I mätningar av tolerans, då frågor ställs om vem man skulle gilla eller ogilla att ha som granne, om man litar på människor med en annan nationalitet och om man tycker att etnisk mångfald berikar livet visar de svenska svarande på de mest toleranta attityderna av alla. Att de svenska arbetsgivarna då skulle skilja sig från svenskarna i övrigt vore mycket märkligt.

OK. Så det är inte rasism som gör det. Kanske det finns för många invandrare? Det är en annan vida spridd uppfattning om vad arbetsmarknadsgapet beror på. Forskaren Andreas Bergh undersökte sådana typer av påståenden i en rapport publicerad av tankesmedjan Ecipe. Där visar han att vare sig andelen invandrare i befolkningen eller deras utbildningsnivå har betydelse för arbetsmarknadssegregationen. Länder med många invandrare har inte ett större utanförskap, och vice versa.

I en kommentar till tidningen Arbetet säger chefen för Arbetsförmedlingen i Gävle, apropå att vårt län har landets högsta arbetslöshet, att klyftorna på arbetsmarknaden blir allt djupare. "Arbetslösheten ökar bland dem som har korta utbildningar eller funktionsnedsättningar som medför nedsatt arbetsförmåga eller är födda utanför Sverige. Samtidigt minskar den bland fullt friska och välutbildade".

Men vad är det då som ligger bakom det här? Bergh finner i sin studie två faktorer som förklarar varför vissa länder, som Sverige, har sådana klyftor på arbetsmarknaden. Dessa länder kännetecknas av kollektivavtal som täcker en större del av arbetsmarknaden, samt generösa socialbidrag.

Bergh skriver i en debattartikel: Resultatet är inte orimligt. Genom kollektivavtalen kan facken förhindra att invandrare konkurrerar på arbetsmarknaden genom att acceptera lägre löner, andra arbetstider och andra arbetsuppgifter.

Han fortsätter: fackföreningarna bör fundera över varför de länder där facken genom kollektivavtalen är som starkast tycks vara de länder där utlandsfödda har svårast att få jobb. Rimmar det med ambitionen att facket ska stå på de svagas sida?

Det är en beklämmande fråga. Finns det verkligen en sådan ambition?

* I en kommentar till tidningen Arbetet säger chefen för Arbetsförmedlingen i Gävle, apropå att vårt län har landets högsta arbetslöshet, att klyftorna på arbetsmarknaden blir allt djupare.