Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Glamrockaren rör sig elegant på klassisk mark

Kombinationen Ola Salo och Gävle Symfoniorkester är synnerligen lyckad. Det kunde publiken i den fullsatta Gevaliasalen glatt konstatera och tackade för grannlåten med rungande applåder, jubel och stående ovationer.

Det blev en härligt varierad konsert där även sopranen Sofia Niklasson och Forsbacka Kammarkör bidrog till succén. Symfoniorkesterns dirigent Jonas Nydesjö såg mäkta belåten ut och kastade gång efter annan gillande blickar mot kvällens huvudperson.

Måste tillstå att symfonikernas egna konserter inte sker på min hemmaplan, men jag gillar verkligen den storskaliga musiken och redan i introt med Sergej Prokofjevs marsch ur ”Kärleken till de tre apelsinerna” var jag förlorad. Sen kom Salo in, klädd i svart med byxor som glittrade, och fyllde på med en komplicerad låt som han skrev till sitt The Ark i tidernas begynnelse.

Som av en händelse följde han upp med den sista han skrev för sitt kära band, ”Breaking Up With God”, som fick ett fantastiskt lyft med symfoniorkesterns stöd. Överhuvud taget var det så, att alla The Ark-hitsen kändes som pånyttfödda i detta sammanhang, som ”Stay With Me”, ”Calleth You Comet I”, ”It Takes A Fool To Remain Sane” och ”The Worrying Kind”. Underbara nyversioner helt enkelt.

Ola Salo är inte bara en firad glamrockare, låtskrivare och musikalartist, han är också en sällsynt kompositörsbegåvning ute på de klassiska markerna med inspirationskällor som nämnde Prokofjev, Händel och Philip Glass, amerikansk kompositör av minimalistisk modern konstmusik.

Största inspirationskällan är emellertid David Bowie, som hyllades med en låt. Rufus Wainwright, Elvis Costello och Patti Smith är andra favoriter i Ola Salos samling. Avslutningen med Pattis ”People Have The Power” var magnifik.

Det blev en musikkväll som sent ska glömmas. Suveränt, Ola och orkestern!

Alla The Ark-hitsen kändes som pånyttfödda i detta sammanhang