Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Graffitimålare vill ha en vägg som syns

GÄVLEEn tillåten vägg ute, snarast. Det önskemålet framförde graffitimålare till politiker och poliser i Big, Brottsförebyggande rådet i Gävle, under en stundtals stingslig debatt på tisdagseftermiddagen.

Annons
Poliserna Rolf Sundqvist och Lennart Proos, kommunalrådet Lena Andreasson, s, författaren Lasse Strömstedt och graffitimålarna Peter Molander och David Holm från Flik, föreningen för lek och idrott, diskuterade klottrets och graffitins vara eller icke vara tillsammans med ett femtiotal åhörare.

Projekt
Kommunen planerar ett projekt för att minska klottret, bland annat ska en klotterfri zon inrättas. De som sprejfärgsmålar i Fliks lokaler ville däremot ha ett tillåtet ställe ute där deras graffiti syns.
- Varför inte polishuset? Det är en jättelång betongvägg, tågen kör förbi och det är inga hus i närheten, mer än på andra sidan, föreslog Peter Molander och fick skratt och applåder.
Lennart Proos sade att erfarenhet visar att det klottras mer på stan om det är tillåtet på vissa ställen.
- Vi har haft väggar som var mer eller mindre lagliga, Kryddstigen 33 till exempel. Där var det "tags" på vägen till och från väggen, sade han.
Fliks ansvariga och Big:s representanter hamnade under diskussionen i ordväxling som debattledaren Bengt Lönnberg avbröt genom att kalla sandlåda.

Försök på andra orter
Peter Molander och David Holm trodde inte att klottret skulle öka om det blev tillåtet på en vägg. De fick stöd av kommunalrådet Ulla Andersson, v, som sade att försök i Göteborg och Norrköping med tillåtna graffitiytor plus annan ungdomsverksamhet inte gjort att klottret ökat.
En flicka i publiken föreslog att alla berörda skulle träffas, titta på andra exempel och bestämma om en vägg.
- Då finns det något för kompisar och polis att uppmana dem att gå till.
En kvinna i publiken föreslog att man skulle ställa upp gamla tågvagnar på Alderholmen som sedan skulle kunna rulla genom stan som konstutställning.
ANNA BAGGE