Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gränslöst kul diktator

Inte lika sanslöst kul som överraskningsmomenten ”Ali G” och ”Borat”, men heller inte särskilt långt ifrån.

Om ni minns kulturkrocken när den australiensiske cowboyen Crocodile Dundee hamnade i New York, ”djävulens näste” där man nog ska ta demokratistämpeln med en nypa salt, med alla dessa lustifikationer så var detta bara en viskning jämfört med detta.

Här är det general Aladeen, ”högste ledaren” i nordafrikanska Waadeya, den värsta av kärnvapenkåta diktaturer (Kim Jong II, Saddam Hussein, Khadaffi etc) som anmodas att förklara sig inför FN-församlingen. Och det går naturligtvis käpprätt åt skogen, till att börja med.

Filmen är kanske inget för den som mår rysligt illa av slapsticks, ordvitsar, oneliners, överdriven underlivshumor (här borde en hel del ha strukits), tortyr, kvinnoförtryck – ja, människoförtryck överhuvud taget.

Men vänder man på steken och tar till sig satiren, ironin och den vansinnigt sjuka humorn så är det 84 minuters underhållning av prima märke.

Sacha Baron Cohen är en av vår tids största komiker som hejdlöst tänjer tabubelagda gränser långt bortom allt vad någon annan gjort tidigare. Fast ibland skenar han iväg utan riktning och mål, hamnar sensationellt också i en kärlekshistoria med politiska aktivisten Zoey (Anna Farris) i sin lilla ekologiska butik , och det känns som regissören Larry Charles inte haft förmåga att stoppa denne genrens egensinnige konstnär.

Beppe Wolgers skulle säkert ha sagt: Må skägget växa inåt och kväva dig din djävul..!

Aladeens farbror och närmaste medarbetare Tamir (Ben Kingsley verkar inte vara särskilt tänd på rollen) försöker på alla sätt ta över makten via en av dessa otaliga dubbelgångare och i vissa scener blir det rena rama bröderna Marx-pastischer. Vilket man bara kan njuta och garva åt.

Filmen är ingen fullträff, men ett måste för alla oss stackars Sacha Baron Cohen-fans.

Stefan Andersson