Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Grattis Bier, ett mästerverk!

ämnden är inte alltid ljuv. Det får de båda ungdomarna Elias och Christian erfara när de ska ge igen mot en våldsbenägen man som förnedrat och örfilat den förstnämndes pappa.

På sätt och vis blir pojkarnas revanschattack det som löser upp en rad knutar i relationerna till föräldrar och till varandra. Men den totala katastrofen är synnerligen nära.
Båda är av olika skäl känslomässigt blockerade. Elias mobbas i skolan och Christian är fylld av vrede mot sin far i sin sorg efter mamman som dött i cancer. Traumat driver honom till ett psykopatiskt beteende.

Ja, det är verkligen ett inte alldeles okomplicerat drama välfyllt med ingredienser som Susanne Bier, i vanlig ordning på ett briljant sätt, bygger upp. Att detta blivit Danmarks hopp inför Oscarnomineringarna är inte så konstigt. Vet inte när jag såg en så stark film senast. Bier och manusförfattaren Anders Thomas Jensen har skapat ett mästerverk.

Handlingen är synnerligen suggestiv med spännande växelspel på två vitt skilda fronter. Alltifrån läkaren Antons (Micke Persbrandt) dramatiska och godhjärtade arbete i ett banditplågat flyktingläger i Sudan till den danska idyllen med underliggande problem som mobbing, ilskna människor och faktiskt svenskhat.

Fotot är stilfullt och likt en viss Bergman jobbar Bier mycket med att fånga in sina aktörer i närbilder. Det finns några helt suveräna scener, bland annat förvandlas ett simpelt telefonsamtal mellan Elias föräldrar, Anton och Marianne, som ligger i skilsmässa, till något som väcker engagemang.
Mikael Persbrandt är helt enkelt lysande - har han någonsin varit bättre på bioduken kan man fråga sig - i sin roll som yrkesmannen som försummar sin familj, men som i viss mån kommer till insikt. Men allra bäst är de unga grabbarna, Markus Rygaard och William Jonk Nielsen. Här torde Susanne Bier ha gjort ett fantastiskt regiarbete. Och jag blir inte förvånad om hon småningom klarar gallringen och får kandidera till en Oscar för bästa utländska film.