Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gripande drama om bortbytingar

Till att börja med ger vi en kortlektion på japanska: Soshite chichi ni naru - titeln på detta tunga drama som på svenska blir det slitna ordspråket sådan far, sådan son.

Två familjer hamnar i en mardrömslik verklighet när det efter blodprov och dna-tester upptäcks att deras på dagen jämnåriga söner förväxlades när de låg på BB vid födseln sex år tidigare.Hur gör man i ett sådant fasansfullt läge? Byter man rakt av, som sjukhuset uppger att de flesta gjort vid liknande händelser, eller hur löser man det minst sagt smärtsamma och för alla parter uppslitande läget?

Sönerna har uppfostrats i vitt skilda miljöer: Keita hos ett välbärgat par där "fadern" är en arkitekt mitt i karriären och mycket krävande trots att han mest är frånvarande. Ryusei bor under enklare former med två yngre "syskon" och en "pappa" som är deltagande, kärleksfull och en smula bohemisk.

Hur har arvet kontra miljön hunnit forma dessa intet anande "bortbytingar"? Är det blodsbandet till ens barn eller är det tiden man tillbringar med dem som är viktigast?

Filmen av den japanske regissören Hirokazu Koreeda är känslofyllt och närapå tårdrypande berättad, hela tiden med mjukt pianospel som soundtrack. Huvudrollen innehas av den ena fadern, Ryota, vars känslor hela tiden svallar och som i första skedet på ett desperat sätt erbjuder sig att både behålla sin Keita och köpa loss den äkta sonen – ett tilltag som givetvis väcker enorma reaktioner, om än på japanskt välkontrollerat sätt.

Förr i tiden skrevs barnens namn på deras fötter med överstrykande tuschpennor och då kunde det inträffa att föräldrar kom hem med fel bebis. Inte numera - väl?