Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gryning över Kambodja

/

Allt fler får upp ögonen för Kambodja. Den främsta anledningen stavas Angkor Vat, men också den lilla staden Siem Reap står i centrum för uppmärksamheten.

Annons

- Kambodja! säger den australiensiske mannen triumferande och med betoning på varje stavelse när jag råkar tilltala honom på flygplatsen i Saigon.
Kambodja har flera dagliga flygförbindelser med såväl Vietnams största stad Saigon som med Bangkok i Thailand. I slutet av 1980-talet räknades antalet utländska besökare i hundratal. 2008 var den siffran över två miljoner. Omvärlden har fått upp ögonen för Kambodja.
Mannen upprepar namnet på landet som han just lämnat. Jag hörde väl?
- Kambodja. Det är äventyr det. Äkta. Stämningsfullt. Få turister, trots allt som finns att se.
Tänker på krig
Det har han rätt i. Säg Kambodja och de flesta tänker på krig. I slutet av 1970-talet mördades närmare två miljoner människor av den extrema gerillan röda Khmererna i ett skräckvälde vars omfattning är svår att ta in. En hel generation utplånades.
Den som vill kan fortfarande besöka tidigare tortyrkammare och "Dödens Fält", en massgrav med 8 000 dödskallar utanför huvudstaden Phnom Penh. Fortfarande är Kambodja ett av världens mest minerade länder.
Men med all respekt för den tunga historien, som förstås leder in i nutid där var tredje invånare är under 14 år, är det dags att lämna de röda Khmererna bakom oss och tänka framåt. Paradoxalt nog innebär det ett långt kliv tillbaka i tiden.
Tempel och världsarv
Den tidiga morgonen är mörk och behagligt sval. Dagens hetta kommer att dröja ännu ett par timmar och vi ryser lite förväntansfullt där vi sitter i vår tuk tuk, på väg från staden Siem Reap längs en lång asfalterad boulevard som kantas av mörka skuggor till träd.
Målet för stunden är templet Ta Prohm, som ryms inom världsarvet Angkor Vats gigantiska område. På en yta av nästan hundra kvadratkilometer finns sjuttio tempel i olika storlek och omfattning. Efter en knapp halvtimme är vi framme, eller rättare sagt släpps vi av för att gå till fots den sista biten längs en vältrampad men smal väg fram till templet.
Det susar, prasslar och tjattrar uppe i träden som omger oss. För övrigt är vi så gott som ensamma. I takt med att det ljusnar träder templet fram som ur en tredimensionell bild framför oss. Först i mörkt grått, så allt ljusare i svart och vitt, så svagt grågrönt med lysande gröna mossor i solens första värmande strålar.
Känns i magen
Där och då står det klart att templen i Angkor hör till den sortens sevärdheter som känns i magen. Luften vibrerar av outtalade hemligheter. Det är påtagligt sensuellt och mäktigt på samma gång. Och mystiskt.
Det är för tidigt på dagen för de stora turistgrupperna och dessutom lågsäsong. Ta Prohm tycks vara helt i naturens våld, stenpelare och portaler är övervuxna med tjocka rötter och lysande gröna mossor.
Det måste ha varit ungefär så här det kändes för den franske arkeologen Henri Mouhot som i mitten av 1800-talet "återupptäckte" Angkor. Mouhot överväldigades av templen i Kambodjas djungel, och blev den som fick västvärlden att få upp ögonen för Angkor. Men egentligen var Angkor aldrig "glömt".
En hederssak
Khmerriket som varade från 800-talet till 1400-talet sträckte sig över en stor del av Sydostasien från Burma i väster till Vietnam i öster. Under sin storhetstid på 1200-talet var rikets huvudstad Angkor världens största stadskomplex med över en miljon invånare. När Mohouts expedition i slutet av 1800-talet kom till det största och heligaste templet Angkor Vat var det bebott - av flera hundra munkar.
Fortfarande syns en och annan orangeklädd munk vanka av och an i templens närhet. Tee och Buhoy är två munknoviser som tillbringar sin mesta tid kring Angkor Vat.
- Det är något med stämningen här, säger Tee på felfri engelska.
- Här är många turister men lugnet rår de inte på, säger Buhoy.
Att Angkor på många sätt är Kambodjas själ och hjärta, råder det ingen tvekan om. Varje medborgare har gratis inträde och att, minst en gång i livet, besöka templen i Angkor tycks för många ha blivit en hederssak.
Skön blandning
Tillbaka i Siem Reap. Stämningen är en skön blandning av vilda västern, indisk landsortshåla och fransk flärd. Doftmoln av ingefära, vitlök och citrongräs blandas med ljudet av cykeltaxis, motorcyklar och en och annan glänsande Toyota som puttrar fram längs gatorna som ibland är asfaltbelagda, ibland av hårt packad röd jord. Nya hotell och restauranger växer upp som svampar ur jorden och på bargatan, kort och gott kallad "Pub Street", partajas det till sent fram på natten.
Massage erbjuds i så gott som varje gathörn, ett både billigt och starkt beroendeframkallande nöje. Den modige stoppar ner fossingarna i ett akvarium utan tak hos Dr Fish, där ett stim småfisk glupskt nafsar i sig gammal och torr hud. Omdömena varierar från "outhärdligt kittligt" till "behagligt annorlunda".
Svår korruption
Nattmarknadens utbud är inte lika tillrättalagt som på liknande marknader i Vietnam och Thailand, T-shirts med tryck och text i stil med "Danger! Mines!" sticker ut. Leendet stelnar. Som besökare kan man leva näst intill kungligt i Kambodja. Man kan bo bra, äta gott och njuta en drink vid poolen efter avslutad tempelspaning, till ett pris som är överkomligt. Men givetvis kan inga drinkar eller måltider i världen förmildra den tunga historien. Inte heller det faktum att landet lider av omfattande korruption, att det saknas demokratiska traditioner och att allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.
Men turisternas dollar bringar värdefulla inkomster i ett fattigt land som fortfarande kämpar för att komma på fötter. Låt oss hoppas att inte alla pengar hamnar i korrupta fickor.
Kicki Lind/Respress
redaktionen@respress.se


(Respress)
Bildtext 1:
Bildtext 2:
Bildtext 3:
Bildtext 4:
Bildtext 5:
Bildtext 6: Det är inte bara utländska turister som kommer till Angkor Vat. Även munkar från trakten kommer hit och flanerar runt mellan templen.
Foto: Kicki Lind/Respress
Bildtext 7:
Bildtext 8:
Bildtext 9:
Bildtext 10:
Bildtext 11
Bildtext 12:
Bildtext 13: Naturen håller på att ta över Ta Prohm.
Foto: Kicki Lind/Respress
Bildtext 14:
//bilder:14

Mer läsning

Annons