Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gudsmodern från Hedesunda

Det är Marie bebådelsedag i dag och vad kan passa bättre än att berätta om Maria från Hedesunda?

Annons

”Madonnan från Hedesunda i Gästrikland står mjukt vilande på ena benet, i en gotisk s-kurva. Barnet framställs som ett riktigt barn med runt ansikte, barnfötter och barnslig gestik.” Så står det i ett informationsblad som ingår i en stor Mariautställning på Historiska museet i Stockholm. Av ett 40-tal Mariabilder är hon en av de få som får en individuell kommentar i bladen.

Madonnan från Hedesunda? Det klingar inte särskilt bekant. Skälet är att knappast någon har sett henne på mer än en mansålder.

Hedesunda måste ha varit en rik bygd under medeltiden. Hur skulle man annars haft råd med en av Gästriklands första stenkyrkor och med dyrbara inventarier?

Kanske hade rikedomen samband med traktens tidiga järnframställning och med silvergruvan i Brunn, den som tros ha varit igång så tidigt som på 1200- eller 1300-talet. Och med transportmöjligheterna på Dalälven och längs kusten, och med närheten till centrala delar av det som med tiden blev Sverige.

Den gamla kyrkan är riven (så när som på portalen i gotländsk kalksten från tidigt 1200-tal och det ursprungliga koret som nu fungerar som sakristia) och ersatt av en 1700-talsbyggnad. De medeltida kultföremålen finns inte längre kvar på orten. Länge har de legat i Historiska museets källare eller magasin. Men i museets stora Mariautställning, väl värd en Stockholmsresa, har de kommit i dagen.

Den medeltida Maria var en länk mellan människan och det gudomliga. Hon representerade ideal som vishet, skönhet och upphöjdhet. Men det gick också att i all ödmjukhet identifiera sig med henne – en kärleksfull, lidande och sörjande mor.

Den Mariaskulptur som under sekler prytt kyrkan i Hedesunda är en stående, krönt himladrottning av övermänsklig storlek, en gång rikt bemålad och förgylld. Litet blå färg finns fortfarande kvar i hennes mantelveck. Det finns också spår av rött och guld. Kanske hörde hon till ett altarskåp. Ingen uppgift ges om hennes härkomst, men hon har daterats till 1300-talets andra hälft. De stående madonnorna vid denna tid skulle gestalta ridderliga ideal och behärskade känslouttryck.

Efter reformationen i Sverige på 1500-talet fick man inte längre tillbedja Maria, men hennes bilder fanns kvar i kyrkorna. Men när, särskilt under 1800-talets befolkningsökning, kyrkorna revs och ersattes för att de blivit för små, befanns mycket av den medeltida kyrkokonsten omodern. I bästa fall hamnade föremålen på kyrkvinden eller i någon skrubb. Mycket brändes.

Mot 1800-talets slut började Historiska museet samla in sådana föremål. Resultatet blev att där i dag finns en världsunik kollektion av medeltida kyrkokonst. Genom att kyrkorna varit ouppvärmda har träföremålen klarat sig från angrepp av skadeinsekter.

Ytterligare en madonnabild från Hedesunda har lyfts fram ur museikällaren, en liten målad Golgatascen. Maria är här Mater dolorosa, den sörjande modern.

Barbro Sollbe