Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gullberg: GD granskar hederskulturen och flickorna som vill bli fria

Hans lillasyster levde inte som familjen ville. På familjens uppdrag höll storebror koll på henne, på en högstadieskola i staden där jag jobbade som reporter. När jag träffade systern via en tjejjour berättade hon om den längtan hon hade efter ett vanligt liv som de andra klasskompisarna.

Läs mer: Ny granskning av kvinnoförtrycket i Gästrikland: "Det pratas knappt om det här"

Välja vem hon pratade med. Bestämma hur hon såg ut. Ha vilka kläder hon ville på sig. Hänga med kompisar efter skolan. Prata med killar. Flörta. Sätta på sig en tajt tröja, använda läppstift. Vara som en vanlig 15-åring.

Familjens pappa fanns inte närvarande, och pojken hade fått rollen som familjeöverhuvud, bara 16 år gammal. På mammans uppdrag misshandlade han en pojke som flickan kommit för nära. Misshandeln skedde i anslutning till en högstadieskola där lillasyster gick, en skola han själv inte längre gick på men där han trots skolans avvisande regelbundet dök upp på för att kontrollera henne.

Hennes liv var så kringskuret, och jag glömmer aldrig mötet med henne. Hon såg så uppgiven ut, och beskrev sin situation som hopplös. Hur familjen styrde allt. Det liv hon ville ha var något hennes vänner tog för givet, ett eget val över sig själv och sin kropp.

Några år senare hoppade en jämnårig flicka i samma stad ut från ett fönster på tredje våningen.

Hon var 17 år och hade blivit slagen i många år av sina föräldrar, som tyckte att hon drog vanära över familjen. De använde inte bara sina händer, utan både hammare och yxa, för att hon försökte leva ett vanligt tonårsliv, med smink, korta kjolar och vänner utanför familjen.

Till slut kastade hon sig ut genom fönstret. Fallet togs hela vägen upp i Högsta domstolen, där föräldrarna dömdes till fängelse i 1,5 år.

Skolan hade anmält till socialtjänsten tre gånger, som ändå inte ingrep innan det desperata hoppet från tredje våningen. Flickan bröt med familjen och skaffade sig en ny identitet.

Polisen Jan Dandanelle, verksam i Sandviken, har i sitt yrke träffat många sådana flickor – unga kvinnor som fått ett begränsat livsutrymme på grund av hederskultur och religiöst förtryck. Också kvinnojouren i Gävle delar hans bild, likaså Föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, verksam i Gästrikland.

Nationellt rör det sig om uppskattningsvis mer än 100 000 flickor och unga kvinnor.

Vi får inte svika dem.

Gefle Dagblad kommer därför att granska hederskultur och religiöst förtryck, och efterlyser med start idag, på Internationella Kvinnodagen, berättelser från Gästrikland.

Det är främst kvinnor som är offer, men också män drabbas, tvingade till oönskade giftermål eller att vara den som begränsar sina systrar för att familjen kräver det.

Det är svårt att bryta med kulturen för det är ofta synonymt med att bryta med familjen. Många orkar eller vågar inte ta striden. Det finns många varningstecken om man vet vad man ska leta efter. Inte vara med på gymnastiken, inte få följa med på utflykter, inte kunna umgås med vänner efter skolan, alltid ha ett förkläde med sig ute i offentligheten.

Sexualitet står i centrum för hederskulturen. Det kan räcka med ett rykte om att inte vara oskuld eller prata med det andra könet för att bli misstänkliggjord. Inte heller tillåts homo-, trans- eller bisexualitet, och den som ger uttryck för det riskerar bestraffning. Allt för att inte vanära familjen.

Makt och kontroll ligger bakom, och i familjen blir den man älskar samtidigt den man fruktar. Hederskultur skulle lika gärna kunna kallas för skvallerkultur, besatt som den är med hur personer uppfattas och den totala sociala kontrollen.

Segregation förstärker också hedersförtrycket, i segregerade bostadsområden finns ingen chans att vara anonym och slippa övervakningen. Alla hjälps åt att sköta den.

Ju mer vi berättar, desto friare blir flickornas vardag.

Har du en berättelse? Använd vår anonyma tipstjänst som inte är spårbar, du hittar den här: Anonym tipstjänst. Du kan också mejla direkt till redaktionen eller ringa direkt till vår reporter Anna Höglund på 026-159631.

Tack för att du hjälper oss!