Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav är poppis på jympagolvet

Annons

GD GRATULERAR

– Men det är ju så roligt. Jag följde med en tjej på jobbet en gång. Sen var jag fast. 2002 började jag leda grupper, säger Gustav Mätlik.

I dag fyller den jympande polisen 50 år.

– Jag är i bra form. Det finns de som är unga som är tröttare än jag, säger han nöjt.

Två gånger i veckan leder han jympapass. Passen är i regel fulltecknade. Gustav Mätlik är omtalat omtyckt som jympaledare. Känslorna är besvarade.

– Alla är så glada och positiva. Det är kul att kunna göra något som ger så många leenden. De människor jag träffar i jobbet är inte alltid lika glada att träffa mig.

Att vara jympaledare kräver en del, men inget som är tråkigt.

– Man ska hitta låtar som passar, sen ska man mixa dem och sen ta fram rörelser. Det är lite pyssel.

Han är uppvuxen i Gävle. Med undantag för en period då han bodde i Norrtälje har han varit Gävle trogen. 1982 började han jobba som polis. I dag är han utredare på krim i Gävle. Mellan jobb och jympaledarskap finns ändå en hel del fritid att fylla med roliga saker tycker han.

– Jag tränar på gym tre gånger i veckan och så åker jag gärna lite motorcykel; det är kul att kunna åka och träffa barnbarnen. De är mina stora kärlekar. Sen har vi sju katter, min sambo hade uppfödning av Devon Rex-katter förut. Så det är alltid nån katt som ligger på stolen hemma. Dagarna rullar på...

Att fylla 50 är inte särskilt märkvärdigt, tycker han. Han har inte varit i närheten av vare sig ålderskris eller krämpa.

– Nej, jag är så nöjd med livet. Jag trivs där jag bor, älskar min familj och har jättekul på jobbet. Man måste kunna vara nöjd också, utan att känna att saker ligger över en. En del människor verkar aldrig vara nöjda; de måste bara vidare och vidare. Det måste vara jättejobbigt att leva så. Jag har ett enkelt liv och vill ha det så.

I dag har han i alla fall tagit ledigt från jobbet, efter smärre påtryckningar.

– Jag bryr mig inte själv, men jag har förstått att alla förväntar sig nåt. Så nu har jag i alla fall hyrt kvarterslokalen och två musiker. Jag tror vi blir kring 50 personer.

Vad gör han om tio år?

– Förhoppningsvis precis samma sak som nu. Om jag orkar.