Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gysinges herre på täppan

Ulf Berghäll, affärsman från Stockholm, har köpt Gysinge bruk av Sandvikens kommun för 3,25 miljoner kronor och planerar att satsa åtskilliga fler för att förverkliga sina visioner.

Annons

Det är en glad och social man som placerat en del av sin förmögenhet i Gysinge.

Det kan jag konstatera när vi slagit oss ner i den konferenslokal som Ulf Berghäll har inrättat åt sig i bruket. Han slår på kaffebryggaren och sen sätter han i gång att berätta.

Kaffet glömmer vi helt bort och kakorna förblir orörda.

Jag inser snabbt att det är envis och målmedveten man med stort tålamod som har rott den komplicerade affären i land. Speciellt glad är han över att beslutet att sälja bruket till honom var enhälligt i kommunfullmäktige.

Så vem är han?

Nybliven pensionär är han. Men det hindrar honom inte från att ge sig in i ett projekt som kommer att kräva både engagemang, tid och pengar.

– Jag hade litet för litet att göra ett tag. Jag mår bäst av att vara igång, säger han.

Och hans doktor, som han träffar regelbundet för kontroll, instämmer. Ulf är vid god hälsa.

Hans engagemang i Gysinge började för kanske 15 år sedan när han började förlägga konferenser till Gysinge.

Han gillade miljön, blev väl bemött och krögaren, Inge Lindgren, blev en god vän som han hade regelbunden kontakt med.

Genom Inge fick han insyn i bruket, som började lida av dåligt underhåll. Och Inge själv betalade en hög hyra för sin restaurang men fick dålig hjälp med underhållet.

Det var för att hjälpa Inge som Ulf började engagera sig.

Sedan ledde det ena till det andra.

Ulf själv blev spekulant till bruket och hösten 2007 började kontakterna med Sandvikens kommun. Då kunde han inte sitta på två stolar utan överlät Inges problem till en advokat.

Han har inte firat i champagne än, trots att beslutet om affären är taget i fullmäktige. Han väntar tills allt har vunnit laga kraft, den sista maj.

Han vill ha lagfarter och alla papper klara innan han firar.

Annat är det när man gör affärer i det privata. När kontraktet är påskrivet är affären klar.

Nu har han fått sätta sig in i den kommunala byråkratin och det har tagit sin tid.

Att det inte gått på räls förstår jag när vi närmar oss slutet på intervjun.

Då tar Ulf fram en utskrift från Dagens Industri där kommunernas företagsranking redovisas. Sandviken ligger på plats 200, Gävle på 201 och det är placeringar som inte förvånar Ulf.

Han tycker att både Gävle och Sandviken måste skärpa sig. Helt uppenbart sitter det personer på nyckelposter som borde ha en helt annan inställning till företagare.

Ulf Berghäll är född och uppvuxen i Sundsvall, i en lägenhet i centrala stenstaden. Pappa var maskintekniker, mamma hemmafru och den politiska inställningen var röd.

Ulf visade tidigt initiativkraft.

Han gav sig ut till torget och genom att hjälpa korvhandlaren att hämta vatten fick han gratis korv, som han älskade.

Genom en granne blev han engagerad i Frälsningsarméns scoutrörelse.

Den stora drömmen var att bli bonde och han sympatiserade även med Centerpartiet, ända tills Olof Johansson motsatte sig Öresundsbron.

Ett parti som bromsar och inte bejakar kontakter mellan människor kunde han inte stödja.

Bonde blev han inte. Det måste man nästan födas in i. Men han tog studenten och läste sedan både ekonomi och juridik och började med att hjälpa företag med bokföring och juridiska frågor bland annat.

Han inledde kärleksförhållanden vilket resulterade i två söner med två olika kvinnor.

Så småningom lockade hans lillebror honom till Stockholm och där började på allvar hans framgångsrika karriär som affärsman.

Till slut hade hans företag, Staff center, 100 anställda som var placerade på olika företag. Och då beslutade han sig för att sälja. Det här var runt 1989-1991.

De som köpte företaget ville ha Ulf kvar i ledningen under tre år, som en garant för att verksamheten skulle löna sig.

– Jag blev inlåst och så brukar det vara, säger Ulf.

Men lyckat var det inte. De nya ägarna var unga och ville tjäna pengar snabbt. Varje dag skulle vara lönsam. Det stämde inte med Ulfs filosofi att vara seriös och långsiktig.

– Jag mådde så dåligt att jag bröt kontraktet och köpte ut mig, säger han.

Men pengar över blev det.

Så vad skulle han göra?

Han hade ju en massa kontakter inom olika branscher och gav sig då in i byggbranschen. Det visade sig vara ett lyckokast och när han sedan sålde ut den verksamheten var han en rik man.

Han hade dessutom genom sin byggverksamhet satt spår i omgivningen, som han nu kommer att göra i Gysinge.

Pengar ser han som ett verktyg, inte något som medför en överdådig livsstil. Inte för inte har han Ingvar Kamprad till förebild, som han också har träffat. En fantastisk och fascinerande person som haft samma problem som Ulf själv, nämligen att ha försummat barnen genom att lägga all tid på jobbet.

När Ulf flyttade till Stockholm blev sönerna kvar hos sina mödrar i Sundsvall.

Nu bor sönerna i Stockholm. Ulf köpte förra sommaren en egendom i Stavsnäs på Värmdön och där har även sönerna fått varsitt hus.

I dag är kontakten god mellan far och söner. Även med Ulfs sambo sedan många år, Helena Martikkala. De har inga gemensamma barn, vilket Ulf kan beklaga i dag. Och de är inte heller gifta.

Men det kanske blir ändring på det, om Ulf bygger ett litet kapell i Gysinge. Bröllopsbranschen är stor och lukrativ så det är en tänkbar investering. Och visst kan han tänka sig att gifta sig med Helena i det kapellet.

Hans planer för Gysinge är långsiktiga.

Det han genomfört nu är etapp ett. Nästa etapp kommer att omfatta köp av själva udden, där Flottningsmuseet ligger. Det hoppas han kunna bevara, i någon form. Hur är i dag oklart.

Det som väntar är förädling av byggnaderna i bruket som fått stå och förfalla. Dem vill han fylla med verksamhet, med hantverkare och andra entreprenörer som sätter i gång olika verksamheter.

De närmaste planerna omfattar området mellan bruket och riksväg 272. Där har han tänkt anlägga en stor ekologisk trädgård med hjälp av trädgårdsstudenterna vid Wij trädgårdar som utbildas genom Högskolan i Gävle.

Då blir restaurangen självförsörjande på grönsaker.

Restaurangen lämnar Inge Lindgren, med visst vemod, senast vid månadsskiftet och då tar familjen Forsling från Gävle över verksamheten. Pappa Rickard, hans fru, son och hans sambo.

Ulfs vision är att om några år kommer Gysinge bruk att vara en publikmagnet. Hela Mälardalen ligger ju så nära. Och han ser en verksamhet som är i full gång, året runt, med marknader till jul.

Här finns Naturum, Krokiga smedjan, Flottningsmuseet, Udden, badplats, de vita husen, en kultur av riksintresse och ett paradis för barnfamiljer.

Vad är meningen med livet?

– Det är att lära och göra någonting bra, för människor och för framtiden.

Hur vill du att Gysinge ser ut om tio år?

– Du kommer inte att se några stora förändringar exteriört i Gysinge, däremot interiört. Då kommer 400 000 att besöka Gysinge. Det viktiga är att skapa aktiviteter som gör att folk blir intresserade av att komma hit året runt. Det är en svår uppgift men den är viktig, för de som ska vara här som hantverkare och entreprenörer måste ha en utkomst hela året. Det är den svåraste uppgiften att lösa. Det kommer att bli mer trädgård här, men inga stora förändringar. Det tror jag inte på. Och det får inte bli någon marknad, annat än julmarknad. De som blir verksamma här ska höra hemma här och passa in i bruksmiljön.

Och ditt eget liv?

– Det kommer att se ut precis som nu. Så vill jag ha det. Men mitt engagemang i Gysinge kommer inte att innebära att jag kommer att gå runt i blåbyxor här och snickra och hamra. Två personer kommer att vara dagliga förvaltare av bruket och hjälpa till, som vid ett köpcentrum. Och jag kommer hit med jämna mellanrum. De ska jobba med att marknadsföra bruket, inte bara i Sverige utan även i norra Europa. Här finns ju den Kjellinska ugnen som är världens första elektromagnetiska ugn. Det är en byggnad som finns i anslutning till vattenkraftverket och är en attraktion.

Kommer du själv att ha en fast bostad här?

– Ja, i flygeln på det här huset är det tänkt. Min familj och mina söner har förstås varit här, men vi kör våra egna saker. Så det är bara jag som kommer att vara engagerad här.