Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Håkan är en riktig akademiker

Annons

GD GRATULERAR

Intressen: konst och böcker hör till ”livets glada sidor”. Är aktiv i flera föreningar: Stadsbibliotekets vänner, Humanistsamfundet, Fängelsemuseet och Gävle musei vänner. Uppskattar också att snickra på lantstället i Tegelsmora även om det inte kan räknas som en stor hobby.

På valborgsmässoafton kan man se Håkan Attius med en gammal studentmössa på huvudet och tänka: ”Där går en riktig akademiker”. Och skenet bedrar inte i det här fallet.

– Det är i den akademiska världen jag har trivts bäst och gjort mest nytta, säger han.

Rötterna finns i Linköping där han tog studenten för 45 år sedan. Vägen därifrån till Gävle tycks ha varit kantad av personer som frågat: ”Håkan, kan du tänka dig att...?”.

– Jag har haft en sagolik tur många gånger i livet.

I nio år med start 1966 jobbade och pluggade han i Uppsala. När han samlat ihop till en halv doktorsexamen i litteraturvetenskap kom första erbjudandet.

– En bekant ville att jag skulle starta en fakultet för skandinaviska studier i Polen.

Tillsammans med en vän från Stockholm åkte han ner till det polska lärosätet och möttes av ett arbetsrum med tomma bokhyllor. I början ägnade han mycket tid åt att bygga upp ett bibliotek.

– Vi gav oss ut på tiggarstråt och fick tillslut ihop en ganska brokig samling böcker.

Efter några år kom nästa förfrågan, den här gången gällde det ett jobb som senior lektor i Amsterdam. Då hade han träffat Margareta i samband med en kurs för utländska studenter i Bräkne-Hoby.

– Vi trivdes bra i Amsterdam, det var nära att jag och Margareta blev utlandssvenskar.

Istället fick han ett stipendium som öppnade möjligheten att flytta tillbaks till Sverige och skriva klart avhandlingen om den unge Werner Aspenström. 1982 disputerade han och blev doktor i litteratur.

– Då ringde en kompis och frågade om jag inte skulle komma upp till Umeå och jobba. Jag tänkte att Umeå är kallt och jävligt, men det blev en väldig kärlek.

Han blev lärare i litteraturvetenskap och trivdes otroligt bra. Umeå universitet befann sig i en expansiv period, lärarna samarbetade över institutionsgränserna och Håkan Attius minns de tio åren som en rolig tid.

– En dag kom det in en man genom dörren och sa: ”Du ska jobba med Nationalencyklopedin”. Jaha, sa jag. Och vem är du?

Det var Kari Marklund som då var chefredaktör för uppslagsverket. Håkan Attius fick ansvaret för bok- och biblioteksfrågor – ett uppdrag som han skötte fram till 1994.

Vid det laget hade han flyttat till Gävle och blivit chef för kulturförvaltningen. Av alla hans jobb verkar detta vara det enda som han inte har positiva minnen omkring.

– Det var en tuff tid, turbulent, inte så upplyftande.

Han slutade på kommunen 1995 och blev samma år anlitad som projektledare för utbildningsprogrammet kreativ programmering på Högskolan i Gävle.

Året därefter fick han anställning som forskningssekreterare, samma jobb som han har i dag.

– Det har varit en fantastisk utveckling. När jag började hade högskolan en forskningsbudget på fyra-fem miljoner kronor, i dag omsätter vi 110 miljoner kronor inklusive externa forskningspengar, säger Håkan Attius.

Från och med 65-årsdagen planerar han att gå ner i arbetstid till 80 procent. Men att fortsätta jobba är självklart, åtminstone tills han fyller 67.

Hur ska födelsedagen firas?

– Det blir ingenting speciellt. Jag och Margareta har redan haft en stor gemensam fest i Soldathemmet med 75 personer.