Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han vill bo kvar trots dubbelspår

Nästa år ska dubbelspårsbygget mellan Skutskär och Furuvik komma igång.

– Äntligen, tänker alla tågresenärer som tröttnat på tågförseningarna.

– Vilket elände, tänker Janne Andersson, som bor i ett av husen där järnvägen ska fram.

Annons

Jan Andersson bor i Turkiet i Skutskär, precis där det nya spåret ska böja av västerut för att sedan gena förbi Medora upp mot Furuvik. Han har bott i samma hus i snart 40 år och växte upp i huset bredvid.

– Allra helst vill jag ju bo kvar. Tågen bekommer mig inte och om de satte upp ett plank skulle det inte vara något problem alls, säger han.

Hotet om rivning har hängt över Jan Andersson i mer än 15 år, ända sedan man började planera för dubbelspåret. Ibland har planerna inneburit att huset ska rivas, ibland att det ska få stå kvar.

I samrådshandlingarna som ligger ute nu finns en skiss där huset är kvar, men beskedet som Jan Andersson fått är att det ska rivas.

2005, när stationen i Skutskär var byggd, fick Jan Andersson höra att rivningshotet var undanröjt. Då borrade han för bergvärme.

– 150 papp kostade det. Men tror du att jag får tillbaka det nu? Nej, det får jag inte. Det är bortkastat, säger han.

Jan Andersson har bokat sig för en tomt på andra sidan Björkgatan. Det gjorde han redan på 90-talet, när det först blev tal om rivning.

Han har tittat på det minsta av husen i Fiskarhedens katalog men frågan är om han får råd att bygga.

– Om jag varit ung hade det inte varit något problem. Jag har rest runt i hela landet och satt upp hus. Men nu, när jag är 65 och ryggen är slut, går det ju inte. Det kostar 1,6 miljoner att bygga det där huset, och så 200 000 för tomten, säger Jan Andersson.

– Om Banverket betalade tomten och löste in borrhålet skulle det gå. För dit in flyttar jag inte, säger han och nickar mot Skutskärs centrum som syns på andra sidan järnvägsbanken.

Grannen Kjell Vendin väntar också på ett bud från Trafikverket, tidigare Banverket. Han flyttade tillbaka till föräldrahemmet i Turkiet för några år sedan när hans föräldrar inte längre orkade med att leva under ovissheten. Helst vill också Kjell Vendin bo kvar.

– Självklart. Det skulle vara det billigaste och smidigaste för mig. Men jag har fått besked om att huset ska rivas. Det är 99,9 procent säkert, säger han.

Huset längst bort på Björkvägen är redan rivet. Där bodde Therese och Johan Forsberg, som begärde att få förtida inlösen. Till slut fick de 925 000 kronor för sitt gamla hus och kunde köpa ett i Skärplinge.

– Vi har småbarn och kände att vi inte kunde bo kvar med rivningshotet över oss. Men vi fick verkligen kämpa och anlita en advokat för att få ut det vi hade lagt ner på huset, säger hon.

– Det är verkligen skönt att det är ett avslutat kapitel nu, säger hon.