Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Här får du whisky till kaffet"

I lördags sändes första avsnittet av Robinson i TV4. Programmet hade närmare 1,8 miljoner tittare. En av de 18 som kom till den filippinska ön i lördagens avsnitt är Ellenor Pierre, 35 år, från Gävle. För några veckor sedan kom hon hem, och ryktet säger att hon blev en av de sista att få lämna ön.

Annons

- Jag trodde inte att det skulle påverka mitt liv så mycket som det har gjort. Jag trodde att jag skulle åka dit och leka lite, ha lite tävlingar och så. Men det blev blodigt allvar på en gång.
Sedan hon kom hem uppskattar hon vardagen mer.
- Jag vill inte jobba lika mycket när jag har barnen. Och jag vill vara mer med mina nära och kära. Kanske beror det på att vi inte hade någon som helst trygghet på ön. Man kunde inte lita på någon.
Nu har hon nära kontakt med flera av deltagarna, några pratar hon med varje dag.
- Jag vet inte vad som här hänt, men vi dras till varandra på något sätt. Och vi kände likadant allihop. Att det absolut värsta med Robinson var den psykologiska biten, otryggheten och känslan av att vara ensam, samtidigt som man skulle vara ett lag.
Än har hon inte blivit igenkänd på stan, men med så många tittare är hon beredd på att det kommer hända - ganska snart.
- Jag vet inte riktigt hur jag ska förbereda mig på det. Jag får väl se hur jag tacklar det helt enkelt.
Först gruvade hon sig för hur det skulle bli att se sig själv i tv, men sedan var det inte så farligt. Samtidigt verkar hon inte helt nöjd med TV4:s vinkling av henne i första programmet.
- Jag tror jag grät tre gånger under hela perioden, i några minuter. Nu var det det enda som kom med av mig, när jag satt och grät. Men är man med i leken får man leken tåla, tillägger hon sedan.

Ellenor Pierre är född och uppvuxen i Gävle. Först bodde hon i Hagaström, innan hon flyttade in till stan. Nu driver hon en klädbutik för män i Valbo, och hon bor i ett hus med sina tre barn.


- Bra fråga. Först när jag kom hem ville jag bara härifrån, jag tyckte inte det hände något här. Men nu uppskattar jag stan och livet här mer, det är lugnt och skönt. Men jag tror nog inte att min syn på stan har förändrats något egentligen.


- Boulognerskogen. Det är verkligen en oas här i Gävle. Jag går där varje morgon. Nu på vintern har man varit ganska ensam ibland, men nu när det börjar bli vår möter man fler och fler människor.


- Här får du whisky till kaffet.


- Om jag ska äta blir det den där Italienska på Söder, Cinque. Om jag ska ut och dricka öl tycker jag om Helt enkelt. Och på somrarna är jag gärna på Berggrenska gården.


- Jag tycker nya Waynes coffe är mysigt. Java gillar jag också.


- Wien. Min syster bor där och jag var där nu på sportlovet med mina barn. De hade byggt upp en jättestor isstad, som stora isrinkar med gångar som man kunde åka skridskor i. Det var häftigt, och det vore kul om Gävle vågade göra lite mer sådana saker. Wien är mest känt för att vara en romantisk stad för nyförälskade par, men den har mycket mer än så.


- Jag tycker inte vi utnyttjar att vi är en hamnstad. Man borde kunna hyra båtar och ordna båtturer ut till Engeltofta - göra det lättare att komma ut helt enkelt. Jag tog mitt dykcertifikat här utanför Gävle, man borde visa mer att det går att göra sådana saker här.


- De är inte så öppna och har ganska svårt för att släppa in folk. När man går på stan känns de inte så glada och muntra direkt.


- Jag bryr mig inte om sånt, jag är tvärt om och det mår jag bra av.


- Det är när man står vid konserthuset och ser ut över vattnet och Carl Miller statyer.


- Det är när man är ute och badar på Engeltofta och ser Korsnäs. Det är inte så vackert.


- Jag tror jag skulle åka till Mackmyra och visa upp whiskydestilleriet där. Sedan skulle jag nog visa upp Bönan och rökerierna där ute.


- Det finns en särskild trygghet här, i och med att det är en liten stad. Alla känner alla och man behöver inte vara så rädd i Gävle. Man känner sig inte anonym på samma sätt här som man kan känna sig i andra större städer.


- Ja, jag har nog känt länge att jag är på väg härifrån. Jag får panik av tanken på att jag ska bo här hela mitt liv. På ett sätt är det nog mest en slump att jag är kvar, små beslut här och där som har gjort att jag är här.


- Jag har länge känt att jag dras mot Stockholm, och det gör jag nog fortfarande. Där skulle jag kunna tänka mig att bo. Jag är där ganska ofta, men samtidigt är det ju så nära, man svischar dit väldigt fort. Speciellt nu med nya E4:an.


- Brynäs. Brukar gå på en del matcher, fast nu blev det inte lika många när jag var borta. Men jag har sett fyra i alla fall. Ser en del fotboll också, men hockey är roligare. Det går ju lite snabbare och det är roligare tycker jag.


- Barbro Holmberg. Hon är en stark kvinna med många bra idéer för Gävle. Hoppas hon får igenom några av dem.


- MQ brukar det bli (Ellenor var tidigare butikschef för MQ i Valbo, reds anm). Annars gillar jag Mio också. Jag tycker mycket om heminredning och att titta på möbler, men jag är inte lika bra på att bedöma det som jag är med kläder. När det gäller kläder ser jag ofta vad olika människor behöver för att känna sig fina och så, men det går liksom inte med inredning.


- Ja, satsa på asseccoarerna. Ett skärp eller en scarf kan göra oerhört mycket.


- Jag tycker den ska brinna, fast inte före jul. Det är kul med det där spänningsmomentet, att man inte vet när den ska brinna. Det är ju roligt om det blir lite galet också, som när det var pepparkaksgubbar som tände på. Men det vore ju en bra idé att göra det till en ritual också, att alla Gävlebor tänder på bocken tillsammans.


- Det är Norrland. Jag ser mig definitivt som en norrlänning.