Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Här talar skogens sus högre än människorna

Ibland kan man få möjligheten att se små pärlor på 7:an, men det gäller att passa på för de går oftast bara en vecka och det kan vara svårt att hänga med.

Nu gäller det en turkisk film och bara den upplysningen gör att den stora publiken faller ifrån. Detta är en nästan tyst film där skogens sus talar högre än människor. Filmen handlar om en liten familj i en stor turkisk skog som lever på att skatta vilda bins honung i trädens toppar.

Far ser om sina kupor, mor sköter hemmet och den lilla sonen försöker lära sig läsa i skolan. Det är allt, men så vackert berättat för de som har tålamod att befinna sig på en annan plats och sjunka in i en annan tid.

I vardagen finns mycket dramatik om man ser de små tecknen. Den lilla pojken ser att pappan arbetar med en liten leksaksbåt i sin snickarverkstad. Han vänder och vrider på den dag för dag och ser fram emot att få den. Han tjatar inte, han väntar. Han väntar och han tittar, men så en dag är den lilla båten borta. Vart tog den vägen? En vardaglig tragedi för en liten pojke.

Den lilla pojken ser också fram emot att få den efterlängtade belöningen för att ha läst en sida i läseboken, men hur svårt är det inte när man bara stammar och bara kan säga saker i en viskning till sin pappa.

Jag medger att man ska vara speciellt tålmodig med ordlösa vackra bilder och skogssus för att uppskatta den här filmen, men jag vet att jag inte är ensam. Vi är fler som ser fram mot en stilla meditation i en väldig turkisk skog.

Christina Hygge