Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hårdkokt svensk thriller - det var verkligen på tiden

Action i stundtals högsta tempo, våldsamt och blodigt, spännande – ändå utan avkall på realismen och trovärdigheten. Daniél Espinosa kan sitt jobb, ingen tvekan om den saken, och fotot är föredömligt. För ovanlighetens skull håller den gränslösa marknadsföringen vad den lovar, liksom de lovord och recensioner som sipprat ut i förväg.

”Snabba cash” är den bästa svenska thriller som jag sett på... ja, vet inte hur länge.

Den följer inte helt slaviskt den tegelstensliknande succéromanen av Jens Lapidus, men det är säkert inget som stör biobesökaren. Som filmkonstnär har regissören och manusförfattarna friheten att stryka en del sidospår och lägga till andra.

– I den här branschen tänker alla på sig själva och de snabba cashen, säger en av de kriminella huvudpersonerna och syftar på att vem som helst, när som helst, kan bli blåst av sin närmaste kumpan.

Historien tilldrar sig dels i Stockholms undre värld där antingen juggemaffian eller araber har kontrollen över den organiserade brottsligheten. Det handlar också om finans- och överklassvärlden där populäraste ämnet alltid är money, money, money – och kokain.

Huvudpersonen Johan ”JW” Westlund är en fattig kusin från landet, men vill tillhöra den sistnämnda kategorin och inser att vägen dit endast går genom att liera sig med knarkhandlarna.

Han kopplas ihop med latinon Jorge, som rymt (på ett osannolikt sätt) från Österåkersanstalten för att i stället bli jagad av juggemaffian med den iskalle serbiske torpeden Mrado som exekutor i ”Gudfadern” Radovans tjänst. Efter hand mjuknar Mrado, då han blir ensamstående med en liten dotter.

Innertrion Kinnamans, Padin Varelas och Mrsics övertygande rollspel höjer filmens kvalitet nästan till högsta betyg.

Men jag gillade inte att jag mot slutet av filmen hyste vissa sympatier för dessa gangsters för att i stället må dåligt av dubbelspelande JW:s tafatta försök att nästla sig ur den onda spiralen. Fast detta torde vara lättare sagt än gjort. ”Den som väl är inne får svårt att ta sig därifrån”.

Joel Kinnaman är en spännande karaktär som säkert kommer att gå långt i sin filmkarriär.

Birollen i Johan Falk-filmerna blir bara en parantes.

Och Espinosa bör göra flera svenska thrillers, han behärskar hantverket bättre än de flesta av sina kollegor.

”Joel Kinnaman är en spännande karaktär som säkert kommer att gå långt i sin filmkarriär”