Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hatten av för Led Zeppelin-kopiorna - fler unga borde hittat till Gävle Konserthus

Det närmaste Led Zeppelin kommit Gävle var 1979 när bandet spelade in sitt sista studioalbum i Abba-studion Polar i Stockholm.
Tills nu.
På torsdagen kom tributebandet Hats off to Led Zeppelin till Gävle Konserthus.

Få saker är väl mindre upphetsande än ett coverband. Dels vittnar det om brist på egen skaparkraft, dels föreligger alltid risken att dräpande bli jämförd med originalet.

Hats off to Led Zeppelin är till de yttre attributen närmast patetiskt lika originalet. Peter Eldridge och Jack Tanner ser ut som Plant/Page och klär sig tidstypiskt. Den sex- och tolvsträngade dubbelhalsade gitarren är här och Tanner låter precis som förebilden stråken glida över gitarrsträngarna. Kevin Oliver Jones bidrar med bas och klaviaturer precis som John Paul Jones. Bandets manager heter Warren Grant och är son till Led Zeppelins manager Peter. Även delar av setlist minner om svunna tider.

Det låter lika också, vilket gör den här kvällen speciell.

Precis som föregångarna inleds konserten tungt; "Rock n Roll", "Immigrant Song" och "Black Dog" i ett enda svep. Det svajar lite, rösten når inte ända upp, det är osynkat – introt tjänar mer som uppvärmning. När ett akustiskt avsnitt kommer med "Bron-Y-Aur Stomp" och "Going to California" lossnar det och "Gallows Pole" är första aktens utropstecken.

"The Song Remains the Same" och "The Rain Song" följer direkt efter paus. Den senare är konsertens höjdpunkt. Men när Kashmir dunkar i gång avslöjas bristerna.

Året efter besöket i Polarstudion dog John Bonham rockdöden. Då fann de resterande medlemmarna ingen anledning att fortsätta. Bonham var motorn och det fanns ingen annan trummis som kunde ersätta honom, resonerade de andra. Enligt uppgift har tributebandet bytt trummis, och det märks. Bristen på originalets driv är uppenbar på vissa ställen.

Det förtar dock inte helhetsintrycket. Jack Tanner är ekvilibristisk, men mest imponerar Kevin Oliver Jones som behärskar allt han tar i sina händer. Ju längre konserten fortskrider mognar också Peter Eldridges röst.

Hats off visar upp alla de genrer som Led Zeppelins låtskatt rymmer; blues, rock, folkmusik och orientaliska influenser. Synd att så få unga sökt sig till konserthuset. Här erbjöds skicklighet i både hur det kan låta som hur det kan framföras.

...

Hats off to Led Zeppelin

Gävle Konserthus

Torsdag 6 oktober 2016

Betyg: 4 av 5