Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Hela mitt hjärta skriker att jag vill vara i Nepal"

Eva Holmberg Tedert från Föreningen för gatubarn i Nepal kom hem från Nepal veckan innan skalvet den 25 april.
– Och just nu gör jag mest nytta här. Jag informerar och håller kontakten, i Nepal behövs läkare, ingenjörer, hundförare, röjare, säger hon.

Föreningen för gatubarn i Nepal och barnhemmen i Kathmandu har 56 barn och ungdomar som de ansvarar för.

Eva Holmberg Tedert beskriver situationen i Nepal som förskräcklig för alla.

Men alla 14 barnen på småbarnshemmet Manjushree Child Care Centre i Kathmandu och de 19 flickorna på flickhemmet i Gokarna samt personal lever och är oskadda.

– Det är några av våra barn som vi inte fått kontakt med. Vi har 15 barn som bor hos släktingar, 10 av dem har vi lokaliserat, några av dem har blivit hemlösa, men de lever. Fem av dem finns i områden nära epicentrum, och vi vet inte vad som hänt med dem, säger hon.

Småbarnens hus raserades och byggnaden som inrymmer deras förskola fick en stor spricka, så de vågar inte gå in där. Alla barnen bor utomhus, men personalen har ordnat med presenningar och tält.

Fortfarande kan det komma efterskalv och folk vågar inte vara inne i husen. Barnhemsbarnen har slagit läger på en skolgård där det inte är någon fara för att byggnader ska rasa över dem.

På plats hos de små barnen finns en svensk psykolog som jobbar som volontär i Nepal, han är också ett stort stöd för personalen.

Eva Holmberg Tedert berättar att Föreningen för gatubarn i Nepal hjälper till att betala skolavgifter, ser till att det finns pengar att köpa mat för till barnen, främst proteiner, eftersom många annars bara lever på ris. Några av barnen har tidigare bott på barnhemmet, men har nu flyttat hem till en släkting.

Barnen finns spridda på många orter och är mellan tre och 16 år. Sedan hjälper de sjuksköterskestudenter mellan 18-23 år och som studerar på Medical College. Sex av de åtta studenterna har de fått kontakt med efter skalvet.

– Hela mitt hjärta skriker att jag vill vara där, men jag skulle bara vara till besvär. Nu behövs, läkare, ingenjörer, röjare, inte vanliga tanter från Gävle, säger Eva Holmberg Tedert.

Så fort den mest akuta situationen är över är det viktigt att hitta tillbaka till en rutin i vardagen. När efterskalven är över och det finns mat och vatten.

– Vi är en liten förening, vi kan inte ge katastrofbistånd, men vi kan se till att vardagslivet återupprättas för de här barnen.

Eva Holmberg Tedert har en biljett bokad för avresa i mitten av juni, då hoppas hon kunna bidra på bästa sätt på plats.

LÄS MER:

Eva tigger för att rädda