Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Het dröm kan bli verklighet

GÄVLEHon är liten och späd, är 37 år och ensamstående med barn. Hon borde alltså ha alla odds emot sig. Men Ulrika Leijon tänker inte ge sig. Hon ska bli brandman.

Annons
Ulrika Leijon vet att jobbet är tungt. Hon har redan varit med om att släcka tre bränder varav en skogsbrand i Oppala då hon fick dra slang och jobba från halv sju på kvällen till ett på natten.
- Jag har inte så mycket muskler men är envis. Känner jag att jag gör något för andra blir jag fokuserad och stänger av allt annat. Vid skogsbranden rullade jag omkull fem gånger, det var mörkt, halt och slangen fastnade. Men ger inte de andra upp så gör inte jag det heller, säger hon bestämt.

Vet inte varför
Ulrika har alltid haft en dröm om att bli brandman. Varför vet hon egentligen inte.
- Jag tror att det är för att brandmän hjälper till, gör akuta insatser för att hjälpa folk eller för att förhindra katastrofer, säger hon.
Ulrika arbetar sedan 17 år tillbaka som materialhanterare på Ericsson. Hon har aldrig tagit för sig på arbetsplatsen, inte stuckit upp. Men sedan en tid tillbaka ingår hon i ett projekt för att hitta annan sysselsättning och nu har hon fått annat självförtroende.
- Min handledare ordnade ett studiebesök och sen ringde jag och frågade om jag fick göra praktik.
Det fick hon så sedan en dryg månad är hon Gästrike Räddningstjänst enda kvinnliga brandman. Praktiken skulle egentligen vara en månad men Ulrika bad om förlängning och fick ytterligare två veckor. Nu siktar hon på att få ännu mer tid som praktikant.
- Som praktikant ska jag egentligen stå vid sidan om men det klarar jag inte. Jag vill vara med men jag frågar alltid först.
Förutom bränderna har Ulrika varit med på flera larm och på en trafikolycka. Där hon kan hjälpa till och göra en insats gör hon det utan att tveka.

Saknar kunskaperna
- Jag måste göra som de andra säger för jag kan inte avgöra hur farligt det är, jag har inte kunskaperna. De brandmän som varit med ett tag sitter på enorma kunskaper. Det gäller att få dem att dela med sig.
Eftersom Ulrika är praktikant har hon inte behövt göra de fysiska tester som ordinarie brandmän och vikarier måste klara.
- Jag har gjort en del av testet men klarade det inte, men jag kommer att klara det. Jag har idrottat hela livet. Spelat fotboll, landhockey och innebandy och jag har hållit på med gymnastik och ridning. Sen jag fick barn för sju år sedan har det inte blivit så mycket men i det här jobbet ingår träning.
Ett antal kvinnor sökte som sommarvikarier till räddningstjänsten men ingen av dem klarade det fysiska testet.

Vårda materialet
Ulrika hade inga större förväntningar på hur praktiken skulle bli men hon förvånas över hur mycket tid som ägnas åt att vårda materielet.
- Jag hade inte tänkt på att det var så mycket vård men bilarna ska ha rätt utrustning och den ska fungera.
Räddningstjänsten är på många sätt männens värld men Ulrika tycker att hon blivit positivt mottagen.
- De tar nog lite hänsyn till mig för att jag är tjej. De har pysslat om mig och är rädd om mig, men det är säkert skillnad på fast anställd och om man är här kort tid.
Visst har hon hört lite undertoner om att tjejer inte klarar jobbet och hon är medveten om att det inte skulle gullas med henne om hon skulle få en anställning.
Men det är inget som får Ulrika att backa.
- Jag hade en oerhörd tur som kom in. Det måste finnas någon mening med det. Får jag inte vara kvar som praktikant söker jag som vikarie nästa år. Skulle jobbet vara övermäktigt känner jag det men jag ska klara det med lite mer träning och utbildning, säger hon bestämt.

MONIQA SWÄLAS
moniqa.swalas_gd.se
026-15 96 28