Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Himmel...

Annons

"De bruna ögonen gnistrade" (sid 8)
"Emelie himlade med de bruna ögonen" (sid 8)
"Jag himlade med ögonen" (sid 11)
"Ögonen var hasselnötsbruna" (sid 11)
"Han sträckte fram handen med ett vändligt leende och såg mig i ögonen" (sid 12)
"'Lycka till med psykologin' sa han och såg på mig med nötbruna ögon" (sid 17)
"Emelie gapskrattade när hon såg mina uppspärrade ögon" (sid 19)
"Emelie höjde på ögonbrynen" (sid 19)
"Hon kisade lite och stirrade noga på mitt ansikte" (sid 20)
"Jag himlade med ögonen och bytte ämne" (sid 20)
"Jag sneglade lite på henne i smyg" (sid 20)
"Jag såg in i mormors ögon" (sid 25)
"Emelie spärrade upp ögonen i låtsad indignation" (sid 35)
"Jag kliade mig i nacken och stirrade på stolparna jag skrivit upp på tavlan" (sid 42)
"Hon satte armarna i sidorna och stirrade på mig" (sid 51)
"Jag himlade med ögonen" (sid 51)
"Den här killen var definitivt positivt inställd till henne, det syntes i hans ögon" (sid 53)
"Emelies ögon gnistrade av ilska" (sid 56)
"Hon himlade med ögonen, utan att ha hört sarkasmen i min röst" (sid 60)
"Men det man märkte först hos honom var alltid de fantastiska ögonen. Han hade de vänligaste, varmaste ögon jag någonsin sett in i. De fick mig att smälta varje gång" (sid 63)

Ja, ni fattar. Och då har jag bara hunnit till sid 60 av 260. Det JAG upptäckte först med den här boken är att den är full av osmälta (person)beskrivningar, sarkasmer tror jag inte alls på. Och det tänkte jag ändå att Ordfront var en garant för att slippa!

Det är bara att himla med ögonen.