Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Historierna bakom vraken

Många vrak ligger på sjöbottnen i Gävlebukten, det här är historien bakom några av dem.

Annons

• Den svenska galeasen Apollo kom från Stockholm och skulle till Gävle med styckegods och spannmål. Den 12 april 1822 förliste hon efter att ha råkat ut för västlig storm och pressats mot Lövgrunds rabbar. Bottenplankorna slets loss och båten sjönk väster om rabbarna. Besättningen hann gå i livbåt. På samma plats ligger slupen Hilding som sjönk den 10 augusti 1852 på väg från Södertälje till Axmar med en last av järnmalm. Hilding råkade ut för hård ostlig vind men besättningen kunde rädda sig till Esköklubb.

• Finska lastångaren S/S Birgit kom från Stockholm med maskiner, tegel, frukt och styckegods. På väg till finska Mäntyluoto den 6 november 1915 skickades ett meddelande till Limön att man nu satte ostlig kurs. Ett par distans framför sig hade man finska ångaren S/S Poseidon som avgått från Gävle. På eftermiddagen dök en ubåt upp på ett avstånd av två distans. Kapten Emil Eriksson stod på bryggan när ubåten avlossade ett skott. Eriksson beordrade stopp i maskin och avvaktade. Inget hände så man satte fart framåt igen. Då sköt ubåten ytterligare två skott. Man gjorde återigen stopp i maskin. Ubåten gjorde en lov runt Birgit för att avläsa namn och hemort innan den hissade den tyska örlogsflaggan.

Ubåtens befälhavare gav order om att Birgit skulle sänkas men lät besättningen få 15 minuter på sig att göra sig klar. Eriksson och hans mannar satte ut livbåt och den tolv man stora besättningen rodde över till ubåten där kapten Eriksson överlämnade alla papper och lasten undersöktes. Tyskarna placerade två sprängladdningar i askugnen under pannan. Halvvägs tillbaka till ubåten exploderade laddningarna så att vatten och fartygsdelar kastades över hundra meter upp i luften. Styrbords livbåt flög 200 meter i en båge över den andra livbåten och förbi ubåten.

Ombord på ubåten, U-10, fick förestånderskan Helmi Hoffren från Refsö och kokerskan Matilda Kongs, Estland, kliva ner i ubåtens innanmäte tillsammans med kapten och 1:e styrman. Övrig besättning fick stanna kvar på däck. Med Birgits livbåt på släp sattes kurs mot Björns fyr men tre distans från fyren lämnades de och fick ro i tre timmar i mörkret innan de kom fram.

Vraket är inte lokaliserat.

• Svenska lastångaren S/S Bror Oskar kom från Gävle hamn och skulle till Raumo, Finland med järn, separatorer och maskindelar. Bror Oskar lämnade Gävle hamn i juli 1916 men fick vända på grund av hård vind och ankrades vid Bönan. Dagen efter fortsatte resan. På natten upptäckte besättningen en ubåt som styrde mot fartyget och avlossade ett prejskott. Kapten Gunnar Hedman svarade med ljussignaler och beordrades över till ubåten med fartygets handlingar. Ubåtens kapten ansåg att lasten var kontraband och båten skulle sänkas. Tyskarna lät ångaren vända och gå mot Finngrundets fyrskepp för att besättningen lättare skulle kunna ta sig in dit.

På morgonen upptäckte ubåten en trälastad seglare, Briggen Vera. Bror Oskar stoppades och besättningen på elva man och tre kvinnor fick fly ner i livbåtarna. I två av livbåtarna tog besättningen plats medan matsilver och linne placerades i en tredje. Tyskarna detonerade två sprängbomber på Bror Oskar som sjönk till botten den 2 augusti 1916. Ubåten tog livbåtarna på släp in till Finngrundets fyrskepp. På grund av storm blev alla kvar i tre dagar innan besättningen på 14 man, varav tre kvinnor, kunde ta sig in till Gävle.

Vraket är inte hittat eller utforskat.

Ligger troligen i närheten av Birgit.

• Tyska ångaren Cremon var på väg från Stugsund till Gävle med trälast när hon råkade ut för hård snöstorm och gick på grund den 25 december 1916 vid Lövgrunds rabbar. Navigationshytten, kapten, maskinist och eldare spolades överbord. De tre männen omkom medan övrig besättning räddades av torpedkryssaren Psilander.

Ankaret och en härva av kättingar finns kvar. Resten av fartyget har troligen drivit iväg.

• Degerfors var på väg till Norrsundet från Raumo i Finland med träkol och drogs av bogserbåten Ottilia den 11 oktober 1910. Förutom Degerfors fanns ytterligare en pråm på släp. Degerfors låg sist i raden och hade 60-årige pråmskepparen J Jansson samt 18-årige Eriksson ombord. Utanför Finngrund märkte den första pråmen att Degerfors skar allt djupare ner i vattnet men de kunde inte kommunicera med de andra båtarna på grund av tjocka och hård sydlig stormvind. De kapade trossen och lämnade Degerfors för att inte själva dras med ner i djupet. I hamn märkte Ottilias besättning vad som hänt och återvände för att hämta Degerfors men de hittade inga spår av vare sig pråmen eller dess besättning.

• Den tyska lastångaren S/S Entirios hade lastat järnmalm i Luleå och var på väg till Hamburg. Kapten Schultz tog fartyget genom Bottenhavet trots hög sjö och hård vind. Fredag den 17 augusti 1915 rände fartyget på Västra Bankens ökända 2-fotsklack och fastnade. I över ett dygn försökte besättningen gå flott utan att lyckas. På lördagskvällen gav man upp och sjösatte de tre livbåtarna. Två av livbåtarna nådde Öregrund vid middagstid på söndagen men den tredje livbåten med kapten och 1:e styrman var borta. Senare visade det sig att de redan natten till söndagen tagit sig till en sandstrand vid Fågelsundet.

En dryg månad efter grundstötningen bröts Entirios av på mitten. Året efter sprängdes hon.

• Fru Margareta var en svensk armétransportbrigg på väg till finska kriget med trupp i konvoj och medicinvagn. Destinationen var Ålands hav där de skulle möta en ordonnans för vidare order om landstigning. Fru Margareta var trögseglad och kom efter konvojen. Vid hårt väder förlorade hon däcksbåten och mat och vatten började ta slut. Hon gick in i hamn för att proviantera och fortsatte så för att möta ordonnansen. Ett missförstånd uppstod och Fru Margareta var plötsligt ensam. Vädret blev sämre och hon gick tillbaka mot Gävle. I sjöförklaringen berättades att skepparen försökt gira för bränningarna vid Limön men i den hårda sjön blev livbåten som ett släpankare och de gick på grund på Kalkstensgrund vid norra Limön den 1 oktober 1808. Vid grundstötningen slets botten ur och Fru Margareta maldes sönder. Besättningen krossades av vrakspillrorna som lämnade spår ända in mot Oxharen. 97 man omkom, endast ett 20-tal man räddades. Detaljer från fartyget har hittats men resten är söndermalt.

Ett monument över Fru Margaretas besättning sattes upp på Oxharen under första världskriget.

• Skonert Freden var på väg från Gävle till Stockholm med en last av koks eller bräder. På kvällen den 14 september 1889 nådde hon Eggegrund. Vinden tilltog till storm med hagelbyar. Toppsegel och stagsegel blåste sönder. Kaptenen försökte söka nödhamn i Skutskär eller Harnäs men ledfyren vid Skutskär var släckt så kaptenen försökte ta sig in i mörkret. Freden gick på grund vid Harnäs. På morgonen sattes storbåten ut men slogs sönder. Besättningen fick stanna kvar till räddningen kom. Kaptenerna på skonerten Rapid och skonaren Solid kom tillräckligt nära för att få över en tross som besättningen, två och två, kunde räddas med.

• Glittvåg, en svensk tremastad skonert, hade 205 ton cement i lasten när hon gick från Limhamn till Härnösand för att lasta trä. Skrovet slog hårt i den grova sjön och påfrestningarna blev för mycket. På söndagsmorgonen den 17 september 1950 sprang hon läck mitt ute i bukten nordväst om Västra Bankens fyrskepp. Cementen blev som en bojsten och besättningen fick snabbt gå i livbåtarna tillsammans med skeppshunden. Efter fyra timmar dök den tyska ångaren Stör från Hamburg upp och försökte hjälpa de nödställda. På grund av den hårda sjön la ångaren sig en bit ifrån och kastade över en lina. Efter många försök kunde Glittvågs besättning sätta sig i säkerhet.

• Inga var en svensk pråm på väg från Långvind, Hudiksvall till Gävle med järnskrot. Inga bogserades av ångaren Thor på väg söderut. Thor hade ytterligare två pråmar på släp när hon grundstötte på Gammelhällen utanför Utvalnäs den 7 oktober 1913. Den sista pråmen bärgades på en gång men de båda andra stod hårt fast och vattenfylldes. Vraket står i dag söder om Gammelhällan på femmeterskurvan och bottenbiten finns kvar. Det går att dyka på vraket från land.

• Lisa Margareta var en svensk jakt på väg från Danzig till Gävle med ull, ost och passagerare. Hon lämnade Sandhamn den 2 november 1771. Efter två dagars resa passerade hon Björns fyr. Det blåste upp till storm och hon kryssade sig fram norrut. På morgonen siktades Eggegrund och skepparen försökte ta sig dit men grundstötte vid Tärnön, den yttersta delen av Eggegrund. Besättning och passagerare kastade sig i land men en besättningsman hittade senare död. Delar av last och fartyg bärgades. Resten gled ner i djupet.

• Den svenska motorskonaren Ludwig lämnade hemmahamnen i Gävle i juni 1917 för att ta sig till Finland med 50 ton kiseljärn och 50 ton jordbruksmaskiner. Befälhavare G.F. Wallin från Kalmar valde att gå in till Öregrund på grund av oväder. Den 9 juni fortsatte resan norrut. På långt håll observerades en tysk ubåt, UC 57. Ubåten hann ikapp och skeppspappren överlämnades. Ubåtens befälhavare, kaptenlöjtnant Wisserman, påstod att det var för lite jordbruksmaskiner i förhållande till kiseljärn och därför måste Ludwig sänkas. Besättningen, fem man, fick fem minuter på sig att samla ihop sina tillhörigheter och gå i livbåten. En brandbomb i maskinrummet sänkte Ludwig vid Norra Gräsön-Östra Finngrunden. Livbåten togs på släp till Finngrundets fyrskepp och under resan blev besättningen bjuden på kaffe.

Ubåten UC 57 försvann några månader senare. Den 18 november 1917 var hon på uppdrag utanför Lovisa i Finland. På hemväg försvann hon i Finska viken. Troligen sänkt av en mina.

Vraket efter Ludwig har inte hittats.

• S/S Middleton var en tysk lastångare på väg från Sundsvall till Hamburg med 100 ton järn och 140 standards trävaror. Hon avgick från Sundsvall i september 1889 lastad med järn och trävaror avsedda för hemmahamnen Hamburg. Det rådde full nordvästlig storm och förlisningar hade redan skett i Gävlebukten men det visste besättningen på Middleton inte om. Den 13 september nådde man Finngrunden och gick med god fart rakt på 15-fotsgrundet, ungefär 8 distans från fyrskeppet. Kapten Keller begärde assistans men bedömde att det inte var någon fara för besättningen. 1:e styrman Stuht och ytterligare tre man, däribland matros Sven Bergensen rodde till fyrskeppet för hjälp. Västra Bankens fyrmästare tog med sig Bergensen och begav sig till Skutskär för att kontakta Neptunbolaget i Stockholm. När de var klara hade vädret försämrats och återresan var omöjlig. De tre som lämnats på fyrskeppet hade under tiden återvänt till Middleton. När en bärgningsångare senare kom fram till haveriplatsen fanns inget fartyg kvar. Hon hade gått till botten med man och allt.

Några dagar senare var fiskarna J.G. Zettergren och J.E. Zettergren ute och fiskade utanför Björns fy. På ett skär hittade de en flotte, en stege och en tom tunna som blivit hårt surrad. Någon eller några från Middletons besättning hade försökt rädda sig. De hittade också en bleckkapsel med fartygets handlingar och besättningslista som överlämnades till den tyske konsuln i Gävle. Matros Sven Bergensen, Hamburg/Stavanger var den ende som överlevde. Elva man samt skepparens hustru omkom.

• Nedjan, ett svenskt ångdrivet lastfartyg var 61 år gammal och sliten när hon den 10 januari 1954 lämnade hamnen i Norrsundet för att gå till England med virke. Efter några timmars färd blåste det upp till hård snöstorm. Roderlinan gick av och handstyrningen var trasig. Nedjan drev redlöst. Kapten J A Jönsson anropade Härnösands kustradio och rederiet flera gånger. Den då 14-årige Kurt Jonsson, från Härnösand, bandade samtalen. När Nedjan drivit i åtta timmar sattes en kutter från Bönan in men hon hade två timmars färd till Nedjan. Radioanropen tystnade och kuttern hittade inget fartyg.

Samtliga 17 besättningsmän omkom, bland dem matros Georg Dixon som sju år tidigare, som 15-åring, hittats fastkedjad i ett lastutrymme på en båt efter att ha rymt från Brasilien. Dixon var adopterad av landsfiskalen i Åhus.

En av sjömännen ligger begravd på kyrkogården i Älvkarleby. Han var så illa tilltygad att han inte gick att identifiera.

Vrakplatsen var okänd ända fram till 1996 då dykare med hjälp av side scan sonar hittade Nedjan på 32 meters djup norr om Eggegrund. Hon är välbevarad och står upp men saknar roder och propeller.

• S/S Oxelösund, en svensk lastångare var i mitten av juni 1916 på väg från Holmsund till London med nästan 3 000 ton pappersmassa. Kapten ombord var kapten C Ambrahamsen. På måndagen den 19 juni hade man nått Gävlebukten. Vid 11.30 samma dag, vid Västra Banken, gick fartyget i full fart men fick plötsligt 50 graders slagsida, kantrade och sjönk på tre timmar. Kokerskan Olga Gröndal från Åbo brännskadas svårt när kastrullerna flög iväg. Ångaren S/S Trelleborg passerade och lyckas plocka upp 22 man. Kvar i havet blev båtsmannen Fritz Hedman från Norrtälje. Orsaken till kantringen berodde troligen på att vatten kommit in i lastrummet, fått pappersmassan att svälla och spränga skrovet.

• Det svenska ångfartyget S/S Rubfred var på väg från Härnösand till Danmark med 359 standard trä. På förmiddagen den 15 oktober 1947 nådde hon Finngrunden. Vinden tilltog och sjön blev grövre när man närmade sig Västra Bankens fyrskepp. Solen stod lågt och bländade när Rubfred vid elvatiden gick på grundklacken NNO om fyrskeppet. Vädret var hyfsat vilket gjorde att besättningen inte gick i livbåtarna. Man tillkallade bärgningsångare från Stockholm och en livräddningskryssare. Men vinden tilltog och flera båtar gick ut för att bistå. På torsdagsmorgonen gick nio man samt kaptenens fru över till livräddningskryssaren. Kvar ombord fanns sex man. Mitt på dagen fick även de ge upp och lämna Rubfred.

• Lastångaren S/S Tage Sylvan var det första fartyg som byggdes på Kockums Mekaniska Verkstad i Malmö och fick därmed nummer 1. Fartyget hann bara ha två befälhavare, 1874-1876 G. Brunstedt och 1877-1885 L. F. Nordberg. Den 7 oktober 1885 var hon på väg från Gävle till Hamburg via Härnösand med 190 ton järn samt 50 standards trä när hon grundstötte vid Trödjehällan. Hela besättningen kunde räddas. Bärgningsförsök av fartyget gjordes men gick avbrytas. Ångaren sjönk till 15 meters djup. Gävles skeppsbyggmästare O. A. Brodin bärgade maskiner och en del inventarier 1886 med hjälp av fyra dykare.

Vintern 1982-83 flyttades grundet av isen och krossade vraket som nu ligger på tolv meters djup. Bra nybörjarställe att dyka på.

• Vera av Brantevik, en svensk brigg, var på väg från Holmsund, Umeå till England med byggmaterial den 2 augusti 1916. När fartyget befann sig fem distansminuter sydost till syd om Finngrundets fyrskepp upptäckte Veras skeppare, kapten Brunk, en ubåt i övervattensläge. På släp hade ubåten S/S Bror Oskar. Ubåten avfyrade prejningsskott och trots intyg från tullkammaren i Umeå att lasten inte var krigskontraband beordrade den tyske befälhavaren att Vera skulle sänkas. Tyskarna passade på att fika ombord på Vera innan de placerade en bomb i aktern. Dessutom anlades eld i segelkojen akterut och i kättingboxen i fören. Ubåten tog de sex livbåtarna, tre från Bror Oskar och tre från Vera, på släp till Finngrundets fyrskepp.

• Det svenska motorlastfartyget M/S Wästanvåg var väg från Norge till Umeå med 625 ton salpeter den 14 september 1965. Hon hade lots ombord genom den trånga passaden genom Lövstabukten. Trots det gick man på fel sida om en prick och rätt på Holmensklint, mellan Eggegrund och Campsgrund. Fartyget gick läck men fortsatte norrut. Efter några timmar fick besättningen på åtta man gå i livbåt för att bli upplockad av kustbevakningen.

Vraket ligger i dag på 50 meters djup på rimligt avstånd från Långsand och skrovet är helt. Absolut inget vrak att dyka på för nybörjare eftersom det är djupt och en trål ligger över henne.

• 13 förliste när dimman överraskade galeasen den 13 juni 1788. 13 var på väg från Hargisbruk, Östhammar till Hille bruk med malm och spannmål. I dimman såg besättningen Iggöskaten och sökte sig in i skärgården. De trodde de gick innanför Hålö men var egentligen vid Trödjehällan. De upptäckte grund på båda sidor båten, kastade ankar och gick i lillbåten. Men stormen tilltog och ankartåget brast. 13 drev mot Esköklubb där hon krossades men besättningen tog sig iland oskadda.

Vraket ligger norr om Esköklubb. Det enda som finns kvar är malm och få rester av båten. Platsen är grund och lättdykt.