Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hjälp Tallbo!

Nä, det här går inte längre! Någon – kommunen? En välvillig maecenat?– måste ta sitt ansvar, Ecke Hedbergs Tallbo måste på fötter igen och bli det konstnärshem/utställningsställe det var menat att bli.

Annons

Historien upprepar sig, ett ställe (som Skaparbyn) som man redan har, ett konstnärshem står där i all sin prakt och behöver bara fyllas med sommarutställningar man kommer att komma ihåg – kanske till och med på vintern! – men då måste man ha förmåga och mandat att välja. Urvalet är det vikigaste arbetet för en "gallerist".
Hur många år har vi skrivit om Tallbo på den här sidan, 15? 20? Jag kan inte säga att jag gillat allt – man hade för länge sen kunnat "hotta" upp stället med minst en utställare under 30 varje sommar – men det fanns så länge Sigge och Gurli Lindwall skötte stället en tanke bakom, ett urval.
Vad finns nu? Jag besökte pressvisningen i torsdags och fick känslan av att kliva in i konstboden mischmasch där allt är till salu. Var är idéerna? Var är urvalet? Var är de där intressanta utställningarna?
Jo, Margareta Danhard finns i huvudbyggnaden, hon är alltid intressant, konsekvent och skicklig, den här gången penetrerar hon allt djupare i klänningslivet och tillför harar med märkliga kanelsnurreöron, i emaljen gör hon dem som lindade mumier eller varumärken – "Carpe"!
Men en utställning kan inte bära ytterligare tre. Det är inte första gången i år, likadant när Sofia Jakobsson fick dra lasset under första utställningsperioden.
Eller är det det som är Tallbos nya giv? Titta på en, få tre till?
Ecke Hedberg var ingen byamålare, utbildad på akademien och en i den tidiga gruppen stämningsmålare med natur som tema, andra var prins Eugen, Nils Kreuger, Carl Larsson och Anders Zorn och de deltog i utställningar tillsammans både i Sverige och utomlands.
Vad hade han sagt? Han hade aldrig släppt in konstnärer utan ett ämne, utan kroki i fingrarna, utan insikt och något allmängiltigt och intressant att berätta.
Varför hamnar bildkonsten så ofta i fällan easygoing? För att citera vännen litteraturkritikern häromdagen: "Som om jag skulle konstatera om författaren: Ja, men han kan ju stava i alla fall!".
Det utgår vi ifrån. Jag utgår från att bildkonstnären förutom den nötande tekniken har något att berätta.
Var är alla idéer? Var är storkonstnärer i närområdet som Jens Salander och Jonas Kjellgren? Eller ta dit de kompetenta tjejerna från Hönshuset, låt dem invadera och sätt rubriken "Hönshuset på Tallbo". Inte vet jag, någonting som känns utvalt, genomtänkt.
Med det utbud som finns i dag måste man satsa på kvalitet. För nu vill jag inte ha fler svajiga, hopplockade sommarutställningar på Tallbo, jag vill ha lika bra utställningar på sommaren som resten av året. Insiktsfulla, intressanta. Nu blir det ett lapptäcke av alltihop, det bästa jag kan säga är att den här utställningsperioden handlar om djur.
De stora utställningarna måste hit, hellre en, bara en, riktigt bra hela sommaren än fyra halvljumma.
Annars kan man lika gärna lägga ner.
Hjälp Tallbo! Nu!