Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjördis Johansson Becker började jobba när hon blev pensionär: "Man måste våga hoppa utan fallskärm"

SOMMARSTAFETTEN: När hon blev pensionär började hon jobba. Innan hade hon jobbat med konst vid sidan av. Nu fick konsten all hennes tid.

Annons

– Varje gång jag har hoppat utan fallskärm har jag landat på fötterna, säger Hjördis. Man känner att man blir lyft av sitt eget handlande.

Hjördis Johansson Becker var 45 år och bodde i Ånge i Medelpad. Hon kände att hon måste göra något av sitt liv annars skulle hon gå under.

– Åren innan skilsmässan var en plåga, ska jag leva eller dö?

Barnen var utflugna och Hjördis flyttade till Gävle för att börja Konstskolan.

– Jag lämnade allt och bara gick, fortsätter hon.

Till en början var ekonomin skral och hon bodde i ett rivningshus. Men hon minns väl känslan av att känna sig fri. Det kändes som om hon flög fram. Efter Konstskolan fortsatte hon att utbilda sig i grafik och läste så småningom till bildterapeut på distans. Det ledde till arbetet som bildterapeut på Landstinget Gävleborg där hon arbetade i många år innan hon vid 63 års ålder sa upp sig för att satsa på konsten på heltid.

– Det bara rasade jobb över mig, berättar hon.

Utställningarna blev många, både i Sverige och utomlands.

Efter några år i Gävle träffade Hjördis en ny man.

– Han ramlade in i mitt liv i april 1986, berättar hon.

De gifte sig 1989 och flyttade in i ett gult trähus mitt i Gävle. Maken tyckte att de skulle bygga en atelje på gården som Hjördis kunde arbeta i. Till en början var Hjördis tveksam till bygget men en atelje på innergården blev det.

– Vi åt alltid middag tillsammans och samtalade länge om det som hänt under dagen, berättar Hjördis.

Hon har fortsatt att laga middag varje dag och ta ett glas vin - men nu bara till sig själv.

Efter att maken Jean Marie Becker varit sjuk i sju år dog han 2007 i den fruktansvärda sjukdomen ALS.

Inne i det välskötta gula trähuset är hon bara när hon ska göra någon nytta, som Hjördis säger, Som att laga mat, städa eller mata katterna. Annars tillbringar hon mesta tiden i ateljen som ligger ett stenkast ifrån bostaden. För tillfället förbereder hon en utställning som kommer att visas på Konsthallen i Sandviken i höst. Den kommer att visa konst från början av hennes konstnässkap1974 fram till nu.

Trädgården som omger huset och ateljen betyder mycket för Hjördis, det är något hon vilar i.

Här finns blommor hon satt och inte satt, vindruvsrankor,fruktträd och bärbuskar. I växthuset odlar hon tomater, gurka och squash. Det finns mycket ogräs men det får vara det tycker hon, på sensommaren slår hon ner det med en lie.

– De går liksom i varandra, blommorna och träden, de är ett samspel, säger hon.

– Tur att jag har min lunga här - jag sitter i ett paradis, säger Hjördis Johansson Becker och dricker ett glas hemgjord svartvinbärssaft.

Hjördis är en aktiv kvinna , hon jobbar med den kommande utställningen samtidigt som hon skapar ny konst. Dessutomsköter hon hus och trädgård. Barn och barnbarn kommer ibland på besök. Sedan 2011 har hon på grund av hjärtsvikt fått en pacemaker inopererad. Utan den tror hon inte att hon hade levt idag.

Hjördis Johansson Becker

Ålder: 79 år, fyller 80 i augusti.

Bor: Hus i Gävle

Gör: Konstnär

Favoritcitat : Att våga

Mitt smultronställe: Trädgården

Stafettpinnen skickas vidare till: Ingela Björk